Precis när jag hade skrivit om mitt drömliv så hittade jag den här nya ekobyn som ska byggas i Kroppefjäll:

http://anastasia-sweden.ning.com/group/ekobyn/forum/topics/bilda-stiftelse-foer?xgs=1 Jag har själv varit i Kroppefjäll när jag bodde i Mellerud, och det är jättevackert!!!!

Jag är så fascinerad av hennes ögonfärg. Ögonen ser bruna ut på bilderna. Har aldrig tidigare sett en katt med så mörka ögon. Det ska bli så spännande när H kommer hem med henne på lördag. Jag ser fram emot att träffa henne och lära känna henne. Tack Guro för att jag får förtroendet att ta hand om den här lilla "drömtjejen"!

Jag och H har två gånger tittat på filmen "The Secret" tillsammans. Nu övar vi oss på att tänka på det vi vill ha, snarare än det vi inte vill ha. Igår så frågade jag H hur han skulle vilja leva sitt liv om han inte behövde ta en massa ansvar och tänka på sin försörjning. Hans drömliv handlade om att åka skidor och snöskoter på vintrarna och bada i havet och åka båt på somrarna. Han ville åka motorcykel också. Och ha mycket tid med familjen. Ibland ville han bo i Grekland och ibland på en skidort och ibland vid havet. Jag tyckte mycket om att höra honom berätta om sitt drömliv.

När han ställde samma fråga till mig så tog det ett tag, precis som för honom, innan jag riktigt fick kontakt med mina inre önskningar, det som jag verkligen kände glädje inför. Så här ser mitt drömliv ut:

Under ett par års tid så reser jag och H och Lilla Lo runt i världen och besöker olika andliga center och ställen där människor har valt att leva i gemenskap utifrån sin lycka och passion. Det kan exempelvis vara platser där man sysslar med ekologisk odling, kroppsterapier, andlig utveckling osv. Vi stannar så länge det känns rätt på varje ställe och jag tar emot mycket coachning, healing, massage, kunskap och inspiration från många olika ljusbärande människor i dessa sammanhang, och vi upplever oss synkronistiskt vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Jag är med på många olika retreater och kurser och föredrag och de hjälper mig att komma i kontakt med mitt sanna väsen och få kontakt med min inre gudomlighet. Jag skapar under denna tid och med hjälp av alla dessa fantastiska människor och vackra naturmiljöer, en stor trygghet i mig själv och en fullkomlig kroppslig och själslig hälsa och massor av energi och självförtroende som jag längtar efter att dela med mig av till andra.

H och Lilla Lo lär också känna nya människor som de upplever mycket glädje tillsammans med. De gör utflykter till vackra naturområden och de lär sig att de kan skapa precis allt det som de vill ha och att det inte finns några "måsten" i livet. Vi hjälper även till som volontärer med att arbeta med det som människor arbetar med på var och en av dessa "spiritual communities": odling, matlagning osv. Under hela den här tiden ger vi Lilla Lo skolundervisning i form av en "hemskola", där jag och H hjälps åt med att vara lärare. Vi har så mycket roligt ihop och vi känner en underbart stor frihet av att leva här och nu!

När tiden känns rätt så flyttar vi till en av dessa "spiritual communities", som vi känner oss i samklang med (eller kanske vi vill starta en egen?), och lever där i närheten av människor som har en andlig inriktning i livet och som, precis som vi, tror att man kan skapa precis det man vill ha. Vi känner mycket glädje och gemenskap med dessa människor, och vi jobbar tillsammans med dem för något som känns större än oss själva. Vi inspirerar andra med vårt sätt att leva. Jag håller kurser och workshops där jag inspirerar andra och lär ut mycket av det jag själv fått lära mig. Jag skriver även böcker som sprids till många människor och ger inspiration. Om det känns rätt så fortsätter jag med min kattuppfödning förstås.

Det kändes så bra att på det här sättet uttrycka mina inre önskningar och det som ger mig glädje!  Hur ser ditt drömliv ut? Vad skulle ge dig den högsta formen av lycka? Skriv kommentarer!!!!

Den här bilden hittade jag på Findhorns hemsida. Findhorn är en av de vackra platser som jag gärna skulle vilja uppleva!

"En kort hälsning från Dylan...
 
Dylan växer och växer, visar vissa tecken på kräsenhet fast vi har fösökt att bara ge Royal Cain foder... men det finns så mycket annat gott att äta. Han brukar få rå äggula ett par ggr i veckan och pläsen är helt fantastisk nu, tjock och fluffig, svansen är jätte tjock... visst börjar han få vinterpälsen men ändå.
Vi har gått ut med Dylan nästan varje dag, han behöver verkligen komma ut och springa av sig och få klättra i träd, trots att han har ett högt klätterträd. 
Han har hittat en kattkompis som är en norsk skogis... Simson är ca 7-8 månader gammal men ibl något hårdhänt och Dylan ger sig genast... men det är bra att han får träna sina kattfärdigheter mot en annan katt. Det är även roligt att se hur väl hans jaktinstinkter är utvecklade och då menar jag inte bara jakten på "innemössen" utan ut i naturen. Dylan tycker fortfarande om att ligga i sandlådan... men inte lika mycket som tur är.
Katträningen går framåt... Dylan kommer nu när jag ropar/visslar inomhus. Pussas, fast inte alltid frivilligt och nu tränar vi på att sitta/sitta fint... han tycker att jag ibl är konstig men vad gör man inte för "mutor". Men annars kan jag bara säga att Dylan är en super Pooz som älskar att gosa, leka, ta plats (ffa i min säng) och njuta av att vara katt "

Nu har jag räknat lite på vad det skulle kosta att göra sin katt till Supreme Champion: Bara själva utställningsavgifterna kostar minst 7500 kronor, mer om man inte vinner alla cert vid varje utställning (kanske är även utställningsavgifterna högre i Norge om man omvandlar vår valuta, har inte kollat). Det är alltså 21 utställningar, varav vissa utomlands, där man måste vinna certifikat varje gång, annars behöver man gå på fler utställningar. Dessutom måste man räkna med kostnaden för resor till och från Norge och uppehälle och dyrare mat i Norge. (För att ta alla titlar utom champion så måste man ställa ut utomlands.) Sedan får man räkna med kostnaden för burskynke och burinredning, borstar, kattschampon och andra stylingprodukter. Så allt som allt får man nog räkna minst 20000 kronor för att man ska få skriva den högsta titeln framför sin katts namn, och det är lågt räknat. Tänk er då om man har många katter....

Ja, jag säger inte att det är fel att göra det, men då ska man nog tycka att det är väldigt roligt att ställa ut och ha det som en spännande hobby. Annars tycker jag att man hellre kan skänka de pengarna till ett katthem eller något annat behjärtansvärt ändamål.

Varför ställer du då själv ut, kanske ni undrar. Jo, som uppfödare vill jag hålla mig á jour med vad som händer i kattvärlden och på en utställning lär man sig saker som man inte har möjlighet att lära sig på annat sätt. Men hade jag inte fött upp så hade jag nog inte heller ställt ut.

När vi kom till utställningen så hittade vi inte burnumret, för det satt inte på den burraden som vi hade fått information om. Efter lite förvirring så fick vi veta att vi skulle skriva en egen lapp med burnumret och ta en av de tomma burarna i den raden. Lo och H väntade och väntade på att Cornelia skulle bli bedömd, men till slut tröttnade de, och gick ut ett tag. Såklart missade de därmed Cornelias bedömning och kameran som H hade med sig kom inte till användning. Nåväl. Det positiva var för det första att jag var mycket mindre stressad än jag varit på tidigare utställningar (trots att jag var lite förkyld), för det andra så var domaren väldigt nöjd med Cornelia. Domaren, som var från USA och heter Vicky Nye, tyckte att Cornelia har en kraftig benstomme och mycket muskler och att hon är utvecklad för sin ålder.  Cornelia var lite rädd (det var ju hennes första utställning), men bedömningen gick ändå väldigt bra. Det var en assistentburen utställning, men jag följde med och visade assistenten i vilken bur Cornelia satt.

Efter det så gick jag och min familj iväg för att äta lunch. När vi kom tillbaka så fick vi höra att det hade blivit en massa förvirring vid uttagningen till nomineringarna, och att Cornelia hade haft chansen att bli uttagen till nominering, men hon blev det inte på grund av att assistenten inte hittade henne!  Angelica, jag slår vad om att det hade gått mycket bättre om du hade ställt ut henne!!!!  

Well, well, det faktum att Cornelia hade chansen att bli nominerad betyder, enligt assistenten jag talade med, att Cornelia hade minst 97 poäng, vilket i sin tur innebär att hon skulle kunna bli både Champion, Internationell Champion, Grand Internationell Champion och Supreme Champion, om jag bara orkade och hade råd att gå på tillräckligt många utställningar (vilket jag inte kommer att göra... Champion räcker för mig.) Nästa utställning som vi satsar på är i februari och då blir det både Cornelia och Lucida som ställs ut.