Just nu känns det inte längre så viktigt för mig att kunna jobba som konstellatör. Det viktigaste är att konstellationer har gett mig så mycket personligen och att jag förhoppningsvis kan få ett bättre liv tack vare det. Det jag framför allt vill är att ha ett jobb som jag trivs med. Vilket jobb det är spelar inte så stor roll, bara jag trivs. En annan sak som är väldigt viktig för mig är förstås min hälsa. Jag skulle vilja vara full av energi och känna mig levande!

När det gäller pengar och materiella saker, så har jag kommit på en liten tumregel. Innan man köper en ny sak, (exempelvis ett klädesplagg, en bil, en bostad, en bok eller en mobiltelefon) så kan man tänka så här:

• Vad är viktigast för mig i livet? Bidrar den här prylen till att ge mig det jag värderar högst i livet?
• Vad kostar prylen och hur lång tid behöver jag arbeta för att spara ihop till den?
• Vad hade jag kunnat göra med den arbetstiden i stället om jag inte köpt den här prylen?
• Alternativt, hur hade jag kunnat använda samma intjänade pengar till något som inte är en pryl, utan kanske en upplevelse?
• Var ska prylen förvaras?
• Vilken sorts underhåll, rengöring och skötsel krävs? Hur ofta?
• Vad gör jag om prylen går sönder? Går den att laga och vad kostar det?
• Behövs det någon försäkring och vad kostar den?
• Behöver jag göra mig av med några gamla saker för att få plats med den nya? Är jag beredd att göra det INNAN jag köper den nya saken?
• Hur mycket lycka och välbefinnande kommer den här saken att ge mig? -Idag? -Om ett år? -Om 5 år?

Tao Te Ching! Jag läste den första gången när jag var runt 20 och jag hade aldrig läst något liknande! Idag känns den lika lika aktuell som då. Fantastiskt!

Den här vackra, vackra katten heter Sesam, men i stamtavlan heter han Senga's Alija Aram. Jag är så förtjust i hans tjusiga ansikte, rastypiska sibirutseende och varma gyllene färg. Han har riktigt snygg öronplacering dessutom. Det är även en stor bonus att det inte finns några kända katter med HCM i hans stamtavla. Jag var med och valde ut honom som avelskatt ur Margitas kull, och hans pappa är min första avelshane Jasper. Jag måste erkänna att jag valde honom mycket för att han har så fin färg och för att han liknar sin vackra pappa! Sesam har i de närmaste generationerna bakåt katter som fötts i Sverige, och längre bak finns mest ryska katter.

Det här är min fina tjej Bellinka's Chanel. Jag föll för henne när jag såg henne bland kattungar till salu på Sällskapet sibirisk katts hemsida. Det är ungefär ett år sedan. Hon är så vacker och har så snygga tofsar i öronen! Hon är en mycket rastypisk dam med gosigt temperament. Hon kommer gärna och ligger på mitt bröst och spinner. Hon gillar även att komma till andra människor och gosa. I hennes stamtavla finns dels några av de första katterna som importerades från Ryssland till Sverige, dels katter importerade från Australien och Finland. Hon ska få en kull kattungar med Sesam runt den 1 april. En kombination av dessa två sötnosar kan väl inte bli annat än vackert?

Jag håller tummarna för att det ska födas en liten tjej som jag kan behålla här hemma. Först hoppades jag att hon skulle vara blåsilver, men nu är jag mer inne på en varm brunmönstrad färg liknande den Aram har. Det finns en "risk" att eventuella silverkatter i kullen inte kommer att få den kalla färg som silverkatter ska ha, eftersom båda föräldrarna är varma i färgen, så då satsar jag nog helst på en icke-silver. (Det spelar förstås ingen som helst roll om man inte ska ställa ut katten.)

För en gångs skull kanske jag kan behålla en kattunge från min egen uppfödning här hemma. Hoppas, hoppas att det föds minst en lovande hona!   

Så här söt var Chanel som bebis.   Bilderna lånad från Bellinkas hemsida. Man ser redan att hon kommer att bli en riktig snygging. Det var en himla tur att jag fick köpa henne med tanke på att alla mina tidigare avelskatter nu är kastrerade.

Så här söta var Chanel och Sesam vid cirka 6 veckors ålder. Bilden på Sesam lånad fån Senga's blogg. Hur tror ni att deras ungar kommer att se ut?

Måste bara visa några sötbilder till:

Jag blir inte så ofta nostalgisk, men när jag hittade de här bilderna på Lilla Lo och Cornelia/Domino, så blev jag helt betagen! De var så små och så himla gulliga!

Jag hittade ett gammalt citat från husdjursexperten Per-Erik Sundgren i ett gammalt inlägg i min blogg från den 2 juni 2009, som verkligen tål att upprepas:

"Genom så enkla åtgärder som att aldrig använda sjuka eller defekta djur i avel, att aldrig överanvända enskilda avelsdjur och att se till att tillräckligt många individer finns i avel för att bidra till nästa generations avelsdjur, så hålls djurstammar automatiskt friska. Inte nog med det! Frekvensen av ärftliga sjukdomar och defekter kommer successivt att minska under förutsättningen att man kan hålla den framtida genomsnittliga inaveln på en låg nivå."

Kullen mellan Chanel och Aram kommer att ha en inavelsgrad på 1,17% på fem generationer, dvs. långt under gränsen för vad som kan orsaka inaveslproblem.

Jag är stolt över att föda upp en ras (sibirisk katt) där vi har en låg inavelsgrad på kullarna. De allra flesta uppfödare i Sverige följer hälsoprogrammet mot HCM, och avlar inte heller på djur som är sjuka eller har defekter. Det är ytterst ovanligt att en enskild katt får ge fler än 5 kullar och vi har inom Sällskapet Sibirisk katt ett avelsråd dit man rapporterar in sjukdomar och defekter. Tack till alla som arbetar med rasens hälsa inom Säsk!

Det enda som jag tycker att Sällskapet Sibirisk katt är lite väl petiga med är att utesluta katter som har det maskade mönstret ur föreningen. Man får inte annonsera ut maskade kattungar på föreningens sida, trots att det faktiskt kan dyka upp maskade kattungar i en vanlig sibirkull. Uteslutandet av maskade katter har ingen hälsomässig motivering som jag kan se, och därför tycker jag att det vore bättre för föreningen att fortsätta fokusera på hälsan inom rasen. Det dyker fortfarande upp fall av HCM bland de sibiriska katterna, men om uppfödarna följer hälsoprogrammet så kommer frekvensen successivt att minska på lång sikt.

Medan jag skriver det här så håller Peach och Yoshi på och parar sig. I alla fall försöker de para sig. Peach är ganska tjock, så det är nog inte helt lätt för Yoshi...Så om det blir något resultat är en annan fråga. Först tyckte jag att det såg ut som att de pussades, sedan såg H något som såg väldigt parningsaktigt ut. Och jag håller med. Kanske får vi mandarinungar om vi har tur! Och jag som hade gett upp och trodde att Peach var infertil!  

Förresten är jag med på sajten "bibblansvarar" i egenskap av genetikkunnig. Kolla här:

http://bibblansvarar.se/svar/varfor-har-katter-ofta-vita-ta 

Jag är så trött på människor som vill tala om hur allting ÄR. Jag är trött på att själv vara sån. Jag lyssnade precis på Byron Katie, och hon sa: "min uppgift är inte att undervisa, det är att älska". Precis så känner jag också. Det är urtråkigt att lyssna på människor som VET, men det känns levande att lyssna på människor som ÄLSKAR. The Work hjälper mig att sakta komma dit. Jag är så glad för att The Work finns. Lyssna här själva, så får ni höra:

http://www.byronkatie.com/2009/12/audio_i_cant_stand_my_best_fri_1.htm

Ibland skriver jag om hur jag tycker att människor ska göra med sina katter. Men jag är glad för att de som tycker att det är tråkigt kan låta bli att läsa det!   

Chanel leker med en leksak. Blir hennes ungar lika söta som hon själv var som liten?

Ordet berikning håller på att bli ett allt vanligare ord bland oss som håller djur i fångenskap. Vare sig det handlar om bondgårdsdjur, djurparksdjur eller husdjur som bor hos "vanliga människor" så riktas fokus mer och mer på just berikning av djurets miljö. Djur som lever i fångenskap upplever inte en lika varierad och spännande miljö som djur som lever vilt. De träffar inte heller så många andra levande varelser, varken av sin egen art eller andra arter. Dessutom behöver de inte anstränga sig mycket för att skaffa mat, och de har (oftast) en begränsad yta att röra sig på.

Allt detta kan leda till att djuret blir understimulerat både fyskiskt och psykiskt, och det i sin tur kan göra att djuret utveckar så kallade stereotyper, vilket innebär att djuret upprepar samma rörelsemönster gång på gång. Det kan även göra att djuret blir överviktigt, vilket kan leda till flera olika följdsjukdomar. Vissa djur är mer aktiva än andra, och dessa behöver förstås extra mycket stimulans, både fysisk och mental. Om man vet med sig att man är lite lat så är det bra att välja ett husdjur som inte är alltför aktivt.

Vad kan man då göra för att berika djurets miljö? Här nedan har jag skrivit några idéer som kan användas på de flesta djur, inklusive katter och hamstrar som jag själv har hemma:

1. Låt djuret ha en så stor och spännande yta som möjligt att leva på. I kattens fall utgörs livsytan oftast av bostaden, men denna yta kan öka om man exempelvis bygger en uterastgård eller innätad balkong där katten får vara. Om man sätter ut klösträd och hyllor på väggar och under taket så får katten mer plats att vara på. Katter gillar att klättra och befinna sig högt uppe! Till en hamster kan man köpa eller bygga en riktigt stor låda, mycket större än en vanlig hamsterbur, och sedan kan man bygga tunnlar, hyllor och alla möjliga leksaker till hamstern att klättra på eller i. Hamstern bör alltid ha god tillgång till bomaterial som hö och hushållspapper. På nätet kan man hitta fantasifulla hemmabyggda burar och aktiviteter till hamstrar att inspireras av.

2. Låt djuret jobba för maten, särskilt när den ska få godbitar! Skaffa en foderlabyrint eller foderboll till katten och göm godis i lite toapapper som du lägger i en äggkartong till hamstern. Eller lägg hamstergodis i lite hö som du gömmer i en toarulle. Göm varje dag mat på olika ställen i buren/lägenheten så att fodersöksbeteendet stimuleras.

3. Lär katten eller hamstern att göra olika konster, bygg till exempel en agilitybana och ge en bit godis varje gång djuret gör "rätt", eller prova klickerträning.

4. Dra en godbit på golvet så att ett "luktspår" bildas. Se sedan om djuret kan hitta godbiten genom att följa luktspåret.

5. Lek med djuret varje dag. Förslag till lekar kan man hitta på Internet. Till hamstrar kan man köpa leksaker av typen hamsterbollar att springa i, och till katter finns massor av spännande leksaker som stimulerar deras jaktbeteende. Variera lekarna och leksakerna, så blir djuret mer stimulerat.

6. Låt djuret upptäcka nya miljöer. Hamstrar kan under uppsikt få upptäcka nya delar av bostaden, medan katter kan få följa med på semestern, gå ute i koppel eller liknande.

7. Ha flera djur tillsammans. De flesta husdjur mår bra av att ha en djurkompis, men det finns viktiga undantag. Guldhamstrar biter till exempel ihjäl varandra om de hålls tillsammans. Flockdjur bör alltid få ha minst en kompis av samma art, medan "ensamdjur" som katter och vintervita hamstrar ofta trivs jättebra med en kompis, bara "personkemin" stämmer. Läs alltid på innan du skaffar djur om just den arten är flockdjur eller inte. Ett flockdjur som tvingas leva ensam mår inte alls bra, och två kattindivider som inte passar ihop skapar bara stress hos djuren. Det kan ofta vara bra att skaffa två syskon av samma kön vid samma tillfälle. De blir nästan alltid goda vänner under uppväxten (i alla fall dvärghamstrar och katter). Djur kan också ha stor glädje av andra djurarter, till exempel brukar kaniner och marsvin gå bra ihop.

Slutligen vill jag nämna att allt som jag har skrivit här om berikning av djur går också att tillämpa på oss människor. Vi behöver också utmaningar i livet för att må bra, och vi går också lätt upp i vikt om vi inte är fysiskt aktiva.   

Vilket är det bästa sättet att berika just ditt djurs miljö? Skriv en kommentar och berätta!

Exempel på kattmatskål som aktiverar katten och motverkar hetsätning. Ett bra exempel på hur man enkelt kan berika kattens livsmiljö.