Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under januari 2013

Av Emelie - 31 januari 2013 16:14

År 2009 tog jag med ett intressant citat i min blogg, och alldeles nyss råkade jag läsa det igen och insåg att detta faktiskt är något av det bästa jag någonsin läst om kattavel, så jag vill varmt rekommendera alla som är intresserade att läsa det:


"Om man i genomsnitt i rasen lyckas hålla inavelsökningen nere under ca 0,5% per generation så bör riskerna för ökande problem med ärftliga sjukdomar och defekter kunna hållas under kontroll och till och med minska i omfattning. Lite grovt räknat innebär det att om den genomsnittliga inavelsgraden hos avkomman, beräknat på 5 generationer, ligger under 2,5% så är stammen relativt väl skyddad från framtida problem. En grundregel är att aldrig gå närmare i avel än till kusinparning eller motsvarande. Vid kusinparning stegras inavelsgraden med 6,25%.


Om man lyckas åstadkomma en parning som beräknad på fem generation bakåt, ger inavelsgraden noll på avkomma så måste detta anses vara mycket gynnsamt. Om rasen i huvudsak är frisk, och man skapar sådana parningar så förloras ingen ärftlig variation och rasen kommer, om alla parningar uppfyller sådana villkor, att förbli frisk. Det är inte någon idee att se så långt tillbaka i tiden när det gäller stamtavlor. Vi kan dels inte göra något åt det som varit. Vid enskilda parningar är det ingen mening i att räkna långt bakåt, stamtavlor blir allt otillförlitligare ju längre de är. Det beror dels på att inte alla djur är korrekt uppgivna och dels på att nedärvning sker slumpvis. Den slumpvisa nedärvningen av arvsanlagen gör att man inte med säkerhet vet att ett djur lite längre bak i stamtavlan faktiskt bidrar med arvsanlag till en bestämd avkomma i varje enskild egenskap. Ett högt utvecklat däggdjur som katten, har ca 20-40.000 anlagspar. Även djur långt bakåt i stamtavlan kommer att bidra med några av de generna till den framtida avkomman - dock bara under förutsättning att stamtavlan är korrekt. Mycket av diskussionerna kring avel med katt rör sig dock om riskerna för nedärvning av enskilda defekter eller ärftliga sjukdomar. I många fall är de förhållandevis enkelt nedärvda, dvs de styrs av få anlagspar. I sådana fall blir det ytterligt osäkert om en viss katt längre bak i en stamtavla över huvud taget bidrar med anlag i just de anlagspar som orsakar defekten eller sjukdomen. Vid enkel nedärvning vet vi till och med med säkerhet att inte ens alla far- och morföräldrar medverkar med arvsanlag till en sådan egenskap. Det blir därför inte bara meningslöst att gallra avelsdjur efter jakt på enskilda fall av sådana sjukdomar långt bak i en stamtavla. Man kommer att minska sin djurstam på ärftlig variation utan att ha någon säkerhet för att det bidrar till att minska frekvensen av skadade arvsanlag. Den genomsnittliga släktskapen mellan djur stämmer nog om alla djur är rätt uppgivna i stamtavlan. Men för egenskaper som nedärvs med få anlagspar kan sådana uppgifter om släktskap vara vilseledande. Det räcker därför som regel att koncentrera sig på föräldrar och farföräldrar och morföräldrar eller högst en generation till. Avel fungerar som bilkörning, det kan visserligen vara bra att hålla koll på backspegeln men det viktigaste är att rikta blicken framåt så att man håller sig kvar på vägen.

 

Evora, min första avelshona.


Det finns ingenting sådant som ärftligt felfria djur. Vad vi kan göra med avelsarbetet är att minska riskerna för att skadade gener dubbleras så att enskilda individer drabbas av de ärftliga skadorna. Genom så enkla åtgärder som att aldrig använda sjuka eller defekta djur i avel, att aldrig överanvända enskilda avelsdjur och att se till att tillräckligt många individer finns i avel för att bidra till nästa generations avelsdjur, så hålls djurstammar automatiskt friska. Inte nog med det! Frekvensen av ärftliga sjukdomar och defekter kommer successivt att minska under förutsättningen att man kan hålla den framtida genomsnittliga inaveln på en låg nivå. Djurstammar i naturen hålls friska genom århundraden och årtusenden med så enkla medel. Det är bara när individantalet sjunker under kritiska nivåer som också vilda djurstammar drabbas av den typ av ärftliga skador som är så vanliga bland sällskapsdjur därför att uppfödarna bryter mot enkla grundläggande villkor för hur avel kan bedrivas utan att djur tar skada.


Inom kattaveln finns ett litet speciellt problem. Det är inte lätt att hålla okastrerade handjur i tillräcklig omfattning för att skapa den bredd som behövs i aveln. En gemensam lösning på det problemet är att uppfödare medvetet samarbetar för att uppnå ett rimligt antal hanar i avel i varje generation. Det skulle ha mycket gynnsammare effekter i aveln än aldrig så ambitiösa program med omfattande veterinärundersökningar av varje enskild individ man tar till avel. Men det är förstås ofta svårare att åstadkomma ett sådant arbete än att enskilt betala höga veterinärkostnader."


Av Per-Erik Sundgren, doktor i husdjursvetenskap.


Min kommentar: Tänk om alla som födde upp djur kunde hålla sig till dessa få enkla regler, vilka friska husdjur vi skulle ha då! Och tänk om alla som föder upp husdjur kände till detta, vad många missförstånd som då skulle undvikas! Fortfarande kommunicerar jag ibland med uppfödare som inte alls har fattat dessa saker, och som till exempel kan tacka nej till parningar på helt felaktiga grunder.

Av Emelie - 31 januari 2013 13:15

Jag älskar den här filmen för man får verkligen se hur en kattförlossning går till, och ägarna verkar vara riktiga djurvänner som ger sina katter allt vad de behöver!


Lite genetik: Nu ska jag försöka mig på att göra en fantombild av pappan till den här kullen. Eftersom två av kattungarna är non-agouti (svarta), så vet vi att mamman är bärare av non-agouti. Non-agouti är ett recessivt anlag. Pappan måste vara non-agouti eller mönstrad och bärare av non-agouti. Eftersom alla mönstrade ungar är tabbymönstrade så måste pappan vara tabbymönstrad eller bärare av tabbymönstret. Pappan har troligen inga vita fläckar, men han KAN ha det. Vitfläck är ju ett dominant anlag, så båda föräldrarna behöver inte bära på det. Pappan kan inte vara röd eller cremefärgad, däremot kan han vara helvit eller silverfärgad, även om det inte är sannolikt. Han kan även vara blå eller blåmönstrad, brunspotted eller bruntigré.


Så, det är mycket möjligt att pappan är bruntabby precis som mamman, fast utan vitfläck. Men det finns även en möjlighet att han är spotted, tigré, svart, vit, blå eller silver med eller utan vitt. Han kan däremot inte vara röd eller creme.

Av Emelie - 29 januari 2013 08:49

Igår kväll körde jag hela vägen ner till Halmstad, träffade där Bellinis ägare Pernilla, som skulle skjutsa Bellini tillbaka till sin fodervärd. Där hämtade jag upp Chanel och körde hela vägen tillbaka till Göteborg och Chanels fodervärd. Sedan var jag trött kan jag säga!   Men nu hoppas vi att det föds små efterlängtade underverk någon gång runt den första april.   


En rolig kuriositet är att förra året så var Chanels kull också beräknad till den 1 april, men då föddes bebisarna den 2 april. Kanske blir det samma sak i år?

Av Emelie - 26 januari 2013 16:27

Nu är det spännande! Chanel och Bellini är nu i Ljungby tack vare min hjälpsamma fodervärd och Bellinis ägare, som ställde upp och skjutsade en del av vägen var. I morse fick jag ett SMS om att Bellinis ägare hade sett två parningar! Yippie! Nu väntar vi kattungar runt den 1 april! Det blir vår H-kull.

 

Av Emelie - 25 januari 2013 13:38

Fick reda på att Chanel nu löper, MEN någon måste köra henne till Bellini, som bor nere i Ljungby, och jag kan inte för jag är nu uppe i Umeå och hälsar på mormor G. H kan inte heller, för han är jätteförkyld och har feber, men tack vare min snälla fodervärd D så verkar det som att det tilltänkta paret kommer att få träffas trots allt! Blir det som jag hoppas så kommer kattungarna att födas runt den 1 april. Jag berättar mer när jag vet hur det har gått!

 

Bellinka's Chanel.

 

Dennijennis Bellini. Från Bellinkas sida: http://www.bellinkas.se/36045675


Av Emelie - 20 januari 2013 11:09

Nu har jag blivit med svamp. Det är en levande svamp som man häller mjölk på och sedan bildas det yoghurt, och den ska tydligen vara väldigt bra för hälsan. Det är samma svamp som man använder när man tillverkar kefir, har jag läst på Internet. Kallas även tibetansk svamp. Lilla Los klasskompis mamma är helt svampfrälst och delar ut den här svampen till alla sina bekanta. Den växer nämligen och sedan kan man dela den och ge bort till sina vänner. (Säg bara till mig om ni vill ha en bit och testa!) Man sköter om den som ett litet husdjur varje dag och den ska hjälpa mot allergier och magproblem och förkylningar. Så det är klart jag måste prova nu! Fast ärligt talat så fattar jag inte varför detta skulle vara bättre än att köpa kefir i affären, men kanske är den färskare....   


Så till alla er som är kattallergiker: kom och hämta svamp hos mig och prova, det kostar ju inget!   


Det finns faktiskt en tesvamp också, som kallas Kombucha. Även den sägs ha hälsobringande egenskaper. Den är tydligen rolig för den "föder" en ny svamp efter ett tag som man sedan kan ge bort till någon. Det var trendigt att hålla på med yoghurtsvampar och tesvampar på 1970-talet när folk var hippies. Ibland längar jag efter att leva mer i samklang med naturen så som vissa väljer att göra även idag. Läs mer här: http://www.alternativ.nu Fast jag är nog lite för bekväm och opraktisk för att bo på landet egentligen. H också. Men snart kanske jag kommer att börja med tesvampen och dessutom yoghurtsvampen och sedan kanske alla mina hälsoproblem är ett minne blott! Hoppas det!

  

Så här ser yoghurtsvampen ut.

 

Så här ser tesvampen ut. Coolt va?

Av Emelie - 18 januari 2013 16:46

             

Av Emelie - 18 januari 2013 12:06

   

Nu har jag Chanel och Elton varit hos veterinären och gjort HCM-test. Bådas hjärtan såg fina ut, så NU BLIR DET PARNING PÅ NÄSTA LÖP!!!!   (Bellinis hjärta testades också med normalt resultat härom dagen. Läs mer om Bellini här: http://bellini.swenstrom.se/katten-bellini/) Jag ser verkligen fram emot att få kattungar igen! Fodervärden: var beredd på att vi kommer att hälsa på OFTA!   Vad gäller de kommande kattungarna så tror jag att de kommer att bli lekfulla, aktiva och nyfikna i temperamentet, eftersom båda föräldrarna verkar vara såna, i alla fall utifrån vad jag kan läsa på Bellinis blogg.


Bilderna visar Chanels första kull, G-kullen.

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du ställa frågor!

166 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
 
1
2 3 4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skapa flashcards