Idag har vi öppnat utrymmet mellan de två "kattreservaten". Som tur är klöste de inte ögonen ur varandra. Det enda som hände var att Kajsa fräste när Elise kom för nära. Dessutom sitter Kajsa ofta och bevakar Elise. Ananrs är det faktiskt lugnt.

Lilla Lo är också svartsjuk på vår lilla bebis. Hon stänger in henne i filtar och kattburar när vi inte ser (för hon vet att hon inte får). Inte helt lätt att få en ny familjemedlem!!!

Men underbart att leka och gosa med det lilla livet! Hon är också väldigt charmig när hon försöker stjäla mat från våra tallrikar och hon äter numera massor.

Hur ska jag nu beskriva den här nya lilla tösen? Elise är väldigt närvarande, väldigt här och nu. Snabb, intelligent, vill vara med där vi är. Ibland blir hon rädd och gömmer sig snabbt som blixten. Väldigt lätt att bli kär i henne! Ibland när hon känner sig ensam så piper hon som för att ropa på oss.

Hon har lärt sig var kisslådan är, men har fortfarande inte ätit någonting, vad vi har märkt. Bara ett par brödsmulor från min tallrik. Hon tyckte nog att vår kristallsand var jättekonstig, för hon blev rädd varje gång hon försökte lukta på den.

När jag åt frukost satt hon framför mig och jagade flugor. Total koncentration. Det märks att hon är en annan ras än Kajsa, mest till utseendet: Stora tassar med tofsar emellan, lång kropp och korta ben, en yvig svans, ett näpet litet huvud och hur söt som helst. Det är fascinerande att obervera henne när hon till exempel tvättar sig: Båda framtassarna får puts samtidigt.

Lo har suttit med henne i knät och hon accepterade att hon inte kunde komma loss på en gång. Bara låg där på rygg och tvättade pälsen. Lo blir arg när Elise springer iväg och gömmer sig under sängen. Då går hon omkring och stampar i sängen med fötterna, ögonbrynen ihopdragna, och sjunger: "Bajskorvs-Elise, bajskorvs-Elise." Senare, när hon får klappa Elise, så kan hon till och med kosta på sig att ge katten en slängkyss.

Jag vill ha fler katter nu på en gång! Helst vill jag ha en röd hona som skulle få röda små kattungar. Jag har helt övergett min ursprungliga ambition att bara avla svarttigrékatter! Vi har ännu inte tagit några nya foton, men håll ut! Det kommer.

Idag har vi då äntligen varit och hämtat vår nya familjemedlem. Min gissning är att hon och Lilla Lo kommer att bli bästisar! Visserligen är Elise, som jag kallar Lidiya, fortfarande lite rädd för Lilla Lo (hon har ju inte vuxit upp med barn), men eftersom hon är så ung, så kommer hon snabbt att vänja sig. Och Lilla Lo kommer att älska att leka och busa med Elise!

Vi har nu delat in lägenheten i två delar, en för varje katt, och när Kajsa såg Elise genom glasdörren i vardagsrummet, så fräste hon. Jag sprayar då och då syntetiskt kattferomon i lägenheten för att lugna katterna och förbättra relationerna mellan dem.

När Evora kommer blir det ännu lite svårare, för hon kommer att vara nästan vuxen då, och inte van vid barn. Så då får vi ha en ännu längre avspärrningsperiod. Vi får räkna med att Evora kanske aldrig helt kommer att gilla barn, men å andra sidan beror det så mycket på kattens temperament.

Uppfödaren i Spanien säger förresten att han börjar bli rätt trött på lilla Evora nu: hon är tydligen väldigt vild!

Lite senare på kvällen: Lilla Lo var jättearg på Elise innan hon skulle gå och lägga sig, för Elise bara gömde sig under våra sängar. Men så tog jag med det lilla livet och la henne på Lilla Los bröst medan vi läste saga. Elise låg kvar och lät sig klappas, och till slut somnade hon!!!! Sedan fick hon vara kvar hos Lilla Lo, och nu ligger Elise under Lilla Los täcke och sover. Lo har ännu inte somnat fast klockan är 10....

Nu är det bara två dagar tills vi får hämta Lidiya. Jag har börjat mitt nya jobb och har fullt upp hela tiden. Är inte van vid att jobba så mycket, men tycker också att det är kul att vara aktiv i en dynamisk organisation. Är glad att det gått så bra hittills.

Vi har förberett oss genom att köpa en ny kisslåda, en jättesäck med Orijen kattmat, och en kattbädd. Kattmynta har vi också investerat i. Och några leksaker.

Berättade för mitt ex. igår att jag skulle starta kattuppfödning. Han tyckte det var typiskt mig att förändras så ofta. Jag svarade att ibland hinner jag inte med i svängarna själv.....

Det här är min favoritbild på Evora! SÅÅÅÅ himla fin! Fast jag har mycket kvar att lära när det gäller datorer och hur man laddar upp bilder osv!

Nu är det bara två veckor kvar tills jag får hämta Lidiya! Jag skulle vilja hälsa på henne idag, men H har bilen och han vill inte åka till uppfödaren igen.... :-(      Trist!

Sitter i stället och kattsurfar på Sällskapet Sibirisk katts hemsida. Tittar på små söta kattungar som jag skulle vilja köpa!

Jag har förresten börjat mitt nya jobb nu. Och är positivt överraskad över att få jobba med så engagerade och kunniga människor! Det ska faktiskt bli riktigt spännande att jobba heltid! Och det är inte bara jag som har andra intressen än mitt jobb! På jobbet finns allt från folkmusiker, blockflöjtister och kompositörer till pingisspelare och bergsklättrare!

Jag fick lust att köpa ytterligare en sibirisk katt. Helst en som jag kan åka och hämta nu på en gång! Jag kollar på en massa hemsidor. Inte kan det vara SÅ mycket jobbigare med fyra katter jämfört med tre? Men då kommer jag ju att ha kattungar nästan året om! Kanske är det det jag vill? Min familj bromsar förstås. Lilla Lo säger: Du vill ju ha ett helt stim med katter! Du tänker inte på något annat än katter! Hon har tyvärr rätt.

Så här ser min plan ut: Jag vill föda upp en massa kattungar! Ett par kullar per år hade jag tänkt mig. När de ursprungliga avelskatterna går i pension så skaffar jag ett par nya. Problemet är bara att katter kan leva i 20 år! Det blir fler och fler katter hela tiden! Därför kan det vara en fördel att hålla sig lite lugn så att man inte drunknar i katter till slut!

Och så tycker jag väldigt mycket om vissa färger! Jag älskar att surfa på kattsidor med en massa vackra katter och drömma om att kombinera olika vackra exemplar för att få små söta ungar! Förutom den viltfärgade svarttabbyfärgen som både Lidiya och Evora representerar så älskar jag röda katter, rödsilverkatter, cremekatter och goldenkatter. Blåsköldpaddor med mycket vitt kan också vara väldigt fina...Detta trots att jag hade föresatt mig att koncentrera mig på färgen svarttabby!...

Kanske inte så logiskt, men vad ska man göra? Det är jobbigt att vänta på sina katter! Snart känns det som att jag har gjort allt man kan göra INNAN man får hem själva katten.....hemsida, blog osv...och sen när själva katterna väl kommer hem till oss kanske det inte alls blir så kul som jag hade tänkt? Hur ska de kunna leva upp till allt det där? Bra att katter är så mycket coolare än människor! Kanske bara en massa extra jobb med dammsugning och tömning av kattlådor? Vad vet jag? Det är också typiskt att mina kissar ska komma precis när jag jobbar heltid för första gången på länge. Kommer jag ens att hinna umgås med dem? Min ambition är att gå ut med dem i koppel lite då och då. Hoppas att det kan fungera!

Om jag skulle analysera mig själv så måste jag väl erkänna att min längtan efter katt egentligen måste vara en längtan efter något annat. Men vad? Kanske bara närhet och en mjuk päls? Kanske bara en allmänt omättlig törst efter något annat, något bättre? En jakt på det perfekta tillståndet som aldrig infaller? För er som gillar att tänka i de här banorna, eller som snarare är lite trötta på att tänka överhuvudtaget, så kan jag rekommendera en av vår tids västerländska "guru" Eckhart Tolle! www.eckharttolle.com

En annan liten passion som jag har är att jag älskar att hitta på namn. Jag har redan en lång lista på namn till han- och honkatter! Den första kullen ska förstås alla ha namn som börjar på A, nästa kull ska ha namn som börjar på B osv. Jag har en massa fina namn på C och D också som jag har tänkt ut. Varje namn ska börja med mitt stamnamn S*Emmis (som är under registrering) och sen ska alla katter ha två namn som börjar på samma bokstav efter det. Mina namn kommer inte att klinga ryskt i likhet med många andra sibirkatters, utan jag kommer att välja anglofila namn eftersom jag nu kan engelska lite bättre än ryska.

Det är konstigt det där med avel. Hela tiden känner jag en konflikt mellan vad "folk" vill ha och vad som är sunt.

Till exempel: Jag har ingenting principiellt emot att avla fram katter som passar allergiker. Men enligt en annan uppfödare är det helt förkastligt: ingen annan uppfödare skulle ta mig på allvar då. Och det vill man ju inte!

Dessutom: Man vill förstås ha friska katter. Men det står i motsättning till ens önskan att ha katter som ser ut på ett speciellt sätt. Exempel: En katt, vi kan kalla honom X, finns med i nästan alla utställnings-framgångsrika katters stamtavla. Men samme katt är också upphov till spridningen av den enda kända allvarliga sjukdomen inom den Sibiriska kattrasen: HCM (en hjärtsjukdom). Så ni märker: Väljer man hälsa så kanske man inte får så framgångsrika katter och vice versa. Som tur är så rekommenderar "Sällskapet Sibirisk katt" här i Sverige ett avelsprogram i vilket man HCM-scannar alla katter innan avel! www.sibiriskkatt.nu

En annan motsägelse är att många uppfödare vill avla fram katter som har vackra färger eller är allmänt söta, för att dessa katter är lättare att sälja. Fullt förståeligt! Men vad händer? Jo, det uppstår en helt ny sorts sibirisk katt, som vissa kallar för en helt ny ras: Neva Masquerade. Dessa katter kan ofta vara väldigt vackra med siamesteckning och blå ögon. Men är de "äkta" sibirier, eller har man blandat in andra raser för att få en "vacker" katt? Helt klart har man inom denna "nya" ras kommit en bit ifrån det "vilda" uttryck som man eftersträvar bland traditionella sibirier. Komplicerat! Går man till exempel in och tittar på hemsidor för uppfödare från Tyskland, så är majoriteten av katterna Neva Masquerade!

En av de största utmaningarna inför framtiden blir, tror jag, att skapa en tydlig rasidentitet. För närvarande kan man faktiskt inte alltid se på en katt att den tillhör den sibiriska rasen. De är ibland lätta att förväxla med raserna main coon, norsk skogskatt och vissa sibirier liknar faktiskt perserkatter!

Det jag som uppfödare vill fokusera på, är för det första att förbättra och förädla det typiskt sibiriska utseendet.  För det andra vill jag ha gosiga och sociala katter och för det tredje kommer jag att eftersträva katter som är stora, starka och friska!