Jag har en dröm om en värld där alla människor lever i harmoni med naturen. Där det inte är tillåtet att spraya gift på växter eller dumpa det i haven. Jag har en dröm om en värld där barnen får leka i naturen och lära sig i skolan att vara en god vän och att odla sin egen mat. Där mat används som medicin. Där det är en mänsklig rättighet med mat, husrum och att med sitt arbete få bidra till helheten. Jag har en dröm om en värld där alla människor får göra det som de har fallenhet för. Där ingen har rätt att tjäna pengar på pengar eller roffa åt sig på andras bekostnad. Jag har en dröm om en värld är ingen har rätt till en lön som ligger skyhögt över någon annans. Där ingen människa kan få fördelar på grund av vem som som råkar vara deras mamma eller pappa. Där teknologin som finns på jorden används för hela mänsklighetens bästa. Jag har en dröm om en värld där de osjälviska och ödmjuka människorna får vara ledare. Där det är förbjudet att döda levande varelser, även djur, och där det är förbjudet att kriga. Jag har en dröm.

Jag är ju ett stort fan av "Mannen som talar med hundar", Ceasar Milan. Det jag gillar med honom är att han läser av både människor och hundar på energinivå. En dröm för mig skulle vara att bli "Kvinnan som talar med katter", och att lära mig att bättre förstå varför vi människor mår bra av att ha katter, och vad katter kan lära oss.

När jag lägger mig på golvet där kattungarna är och pratar med dem, så märker jag att de kommer emot mig, nosar på mig, och lyssnar på min röst. De gillar när jag leker med dem, och varje kattunge visar tidigt sin unika personlighet. Jag älskar den samhörigheten jag känner när jag släpper tanken att jag är en uppfödare som ska socialisera mina kattungar och bara ÄR med katterna, bara observerar dem och njuter av dem. Jag är ingen "cat whisperer" ännu, långt därifrån, men så här mycket tycker jag mig ha förstått om vad katter kan hjälpa oss med:

• De kan hjälpa oss att känna oss tryggare och säkrare.
• De kan få oss att skratta och slappna av.
• De kan hjälpa oss att få kontakt med våra känslor och vår intuition.
• De kan få oss att bli mer naturliga, bli mer oss själva.
• Många menar att katten symboliserar kvinnlighet, och därför tror jag att katter kan hjälpa oss att stärka den kvinnliga delen inom oss själva, oavsett om vi är män eller kvinnor. Det kvinnliga har haft en låg status bland oss människor i tusentals år, och det är nu hög tid att vi återupprättar både kattens och kvinnlighetens status.   

Blundar och tränar på att känna min kropp inifrån. Det går bra ett tag, men så börjar tankarna komma igen. "Monkey Mind" kallas det när tankarna hoppar planlöst fram och tillbaka utan kontroll. Inte konstigt att vi människor saknar frid och lugn! Den fasta punkten, som alltid finns där, är vi inte medvetna om. Inne i mitt huvud spelas av någon anledning "Gärdebylåten" och jag får koncentrera mig på att det ska bli tyst. När jag koncentrerar mig på min kropp så känner jag även smärta på olika ställen. Då försöker jag fokusera på fötterna, där jag för tillfället inte har ont. Plötsligt dyker det upp ett minne från BB, när Lilla Lo var nyfödd. Jag kunde inte sova, och satt ensam uppe framför TVn. Det var ett program om buddhistiska munkar som skapade en otroligt vacker och intrikat mandala av färgad sand. För att den inte skulle bli förstörd hade de munskydd på sig. När allt var färdigt så sopade de bort allt med några snabba svep med kvasten. Det stämde precis med vad jag kände just då: hur livet plötsligt förändras, ens gamla liv som aldrig kommer tillbaka och det nya som föds. Jag minns att jag satt där ensam mitt i natten och grät.

Jag vet inte om det jag skrivit nedan säger er något, men jag har i kväll formulerat något som jag tidigare inte satt ord på. Naturligtvis är det inte jag som har "hittat på det":

Analogier

Den upplevande förhåller sig till det upplevda

på samma sätt som

tystnad förhåller sig till ljud

och på samma sätt som

tomrum förhåller sig till saker

och på samma sätt som

nollan förhåller sig till alla andra tal

och på samma sätt som

varande förhåller sig till görande

och på samma sätt som

nuet förhåller sig till tiden

och på samma sätt som

livet förhåller sig till födelsen och döden.

Evora leker nuförtiden mycket på egen hand. Hon gillar att busa genom att öppna dörrar och hon tigger gärna till sig mat om det går. Hon har fått en snygg vinterpäls med antydan till krage.

Det där med avelshanar till Evora är så himla förvirrande...avelsrådet är superbra, för man kan fråga om olika parningar, men ibland förstår jag inte varför de godkänner en katt men inte en annan. Jag har mailat dem nu och bett dem förklara.

Onofre föreslår att jag ska välja någon av de superläckra avelshanarna som finns i Norge, men de bor så långt borta, och så är de för det mesta fullbokade.

Helst vill jag inte resa så långt och jag vill inte behöva köpa en egen avelshane. Jag är verkligen totalförvirrad nu! Det är så många saker att ta ställning till för varje hane....

Jag antar att om jag verkligen ville "bli" något inom sibbevärlden så skulle jag helt enkelt vänta tills "Mr Perfect" dök upp. Och behövde jag resa långt för en parning så skulle jag göra det, bara han var tillräckligt snygg. Och sedan skulle jag behålla den finaste honan för mig själv och alla andra uppfödare skulle bli SÅÅÅ avundsjuka. De skulle böna och be om att jag skulle sälja en unge till dem och jag skulle bara avfärda dem med en liten nonchalant gest. Sedan skulle kattungarna med Miss Emmi's stamnamn vinna en massa utställningar och priser och alla skulle beundra mig...  ;-)

Men jag vet en hemlighet: Det skulle inte göra mig lycklig, inte särskilt länge i alla fall. Ingenting i formens värld kan göra en lycklig, så är tillvaron beskaffad. (Se: Eckhart Tolle m. fl.)

Att medvetet avla fram katter är ett stort ansvar. Tänk om de inte blir sålda? Då måste jag behålla dem... Nu är det i och för sig flera som har hört av sig redan, så jag tror att alla blir sålda, men det är ett stort ansvar i alla fall. Ganska mycket tid går åt till att fota ungarna, lägga in bilder, brevväxla med spekulanter osv. Ibland tänker jag: "vad har jag gett mig in på?" Men så lyssnar jag på Eckhart Tolle och blir lugn. I nuet finns det inga problem. Det är bara när man börjar tänka på det förflutna eller framtiden, (som egentligen inte existerar annat än som en tanke) som problemen uppstår.

Det är egentligen konstigt hur många krav jag har inom mig på hur jag ska vara och se ut och vad jag ska göra. Till exempel har jag trott att man inte ska vara velig och vilja ändra sig (vilket jag alldeles nyss har gjort). Jag visste inte när jag åkte till uppfödaren om jag skulle ändra katt eller inte, sedan blev det så att jag gjorde det ändå!

Jag har också trott att jag måste verka som att jag har kontroll, ordning och ett praktiskt sinnelag. Men sån är jag ju inte! Jag är glömsk och förvirrad och snurrig och tappar bort saker och glömmer tider och gud vet allt! Jag har också gått omkring och trott på lögnen att jag måste vara smal, propert klädd och ha en välstädad lägenhet. Men det stämmer inte! Jag är överviktig, klär mig bara i bekväma mjuka kläder och städar väldigt sällan!

Igår, när jag kom hem smått chockad över att jag plötsligt bytt katt så började jag fråga mig varför jag gjorde det här med katterna egentligen. Jag tror att det är mitt lilla njutningsprojekt. Det är ett område i livet som jag tillåter mig själv att syssla med bara för att jag upplever det som en sån barnslig njutning! Inte särskilt nyttigt, inte särskilt lönsamt, inte särskilt intellektuellt. Bara min barnsliga förtjusning över att få gosa med små kattungar!!! Och lära mig mer om kattgenetik och skapa hemsida och planera parningar och maila med min spanska uppfödare Onofre, som tålmodigt svarar på mina frågor; ömsom verkar han förtjust och ömsom förskräckt.

På senare tid har jag blivit alltmer intresserad av vad som utgör verklig livskvalitet för mig. Vad är viktigt för mig? En sak som jag gillar är http://arstiderna.com/  Jag gillar årstiderna därför att det är ett sätt för mig att äta mer av den sortens mat jag vill äta: ekologisk frukt och ekologiska grönsaker. Jag älskar att det stod tre stycken härliga lådor utanför dörren i morse. Skönt att slippa släpa hem en massa plastkassar, skönt att slippa välja, skönt att veta att maten är giftfri. Det är livskvalitet för mig!

En bild till på Lidiya ska jag försöka rota fram!