Nu har jag räknat lite på vad det skulle kosta att göra sin katt till Supreme Champion: Bara själva utställningsavgifterna kostar minst 7500 kronor, mer om man inte vinner alla cert vid varje utställning (kanske är även utställningsavgifterna högre i Norge om man omvandlar vår valuta, har inte kollat). Det är alltså 21 utställningar, varav vissa utomlands, där man måste vinna certifikat varje gång, annars behöver man gå på fler utställningar. Dessutom måste man räkna med kostnaden för resor till och från Norge och uppehälle och dyrare mat i Norge. (För att ta alla titlar utom champion så måste man ställa ut utomlands.) Sedan får man räkna med kostnaden för burskynke och burinredning, borstar, kattschampon och andra stylingprodukter. Så allt som allt får man nog räkna minst 20000 kronor för att man ska få skriva den högsta titeln framför sin katts namn, och det är lågt räknat. Tänk er då om man har många katter....

Ja, jag säger inte att det är fel att göra det, men då ska man nog tycka att det är väldigt roligt att ställa ut och ha det som en spännande hobby. Annars tycker jag att man hellre kan skänka de pengarna till ett katthem eller något annat behjärtansvärt ändamål.

Varför ställer du då själv ut, kanske ni undrar. Jo, som uppfödare vill jag hålla mig á jour med vad som händer i kattvärlden och på en utställning lär man sig saker som man inte har möjlighet att lära sig på annat sätt. Men hade jag inte fött upp så hade jag nog inte heller ställt ut.

När vi kom till utställningen så hittade vi inte burnumret, för det satt inte på den burraden som vi hade fått information om. Efter lite förvirring så fick vi veta att vi skulle skriva en egen lapp med burnumret och ta en av de tomma burarna i den raden. Lo och H väntade och väntade på att Cornelia skulle bli bedömd, men till slut tröttnade de, och gick ut ett tag. Såklart missade de därmed Cornelias bedömning och kameran som H hade med sig kom inte till användning. Nåväl. Det positiva var för det första att jag var mycket mindre stressad än jag varit på tidigare utställningar (trots att jag var lite förkyld), för det andra så var domaren väldigt nöjd med Cornelia. Domaren, som var från USA och heter Vicky Nye, tyckte att Cornelia har en kraftig benstomme och mycket muskler och att hon är utvecklad för sin ålder.  Cornelia var lite rädd (det var ju hennes första utställning), men bedömningen gick ändå väldigt bra. Det var en assistentburen utställning, men jag följde med och visade assistenten i vilken bur Cornelia satt.

Efter det så gick jag och min familj iväg för att äta lunch. När vi kom tillbaka så fick vi höra att det hade blivit en massa förvirring vid uttagningen till nomineringarna, och att Cornelia hade haft chansen att bli uttagen till nominering, men hon blev det inte på grund av att assistenten inte hittade henne!  Angelica, jag slår vad om att det hade gått mycket bättre om du hade ställt ut henne!!!!  

Well, well, det faktum att Cornelia hade chansen att bli nominerad betyder, enligt assistenten jag talade med, att Cornelia hade minst 97 poäng, vilket i sin tur innebär att hon skulle kunna bli både Champion, Internationell Champion, Grand Internationell Champion och Supreme Champion, om jag bara orkade och hade råd att gå på tillräckligt många utställningar (vilket jag inte kommer att göra... Champion räcker för mig.) Nästa utställning som vi satsar på är i februari och då blir det både Cornelia och Lucida som ställs ut.