Här springer H ett 10 000-meterslopp. Han ser rätt sammanbiten ut.   Jag tycker verkligen det är snyggt att vara vältränad, och jag önskar att jag också var det, men jag är ju på god väg, eller hur? H har tränat hela sitt liv, och för honom är det en livsstil. Men löpning har han inte tränat så länge, bara de senaste åren. Jag har börjat se honom som en stor förebild inom träningsområdet. Kolla in hans långa strumpor: det är stödstrumpor.  Stödstrumpor är mycket populära bland löpare nuförtiden, det hjälper till med återhämtningen på något sätt. Prova själva någon gång när du har träningsvärk i vaderna, det är skönt! På fötterna har han spikskor för att han ska springa snabbare.

Idag har jag en ny tid med min PT. Jag förbereder mig på ett hårt träningspass med mycket blod, svett och tårar. Eller i alla fall svett.  Jag har kommit fram till att jag vill träna på dagtid, och att jag faktiskt kan passa på att träna på Sportlife ett par dagar i veckan, eftersom det skulle funka så smidigt när Lilla Lo tränar tennis och jag ändå skjutsar henne dit (gymet är i samma hus). Sen har jag kommit på att jag vill träna 5 dagar i veckan: måndag (Sportlife tennisklubben), tisdag (BodyPump, Sats), torsdag (SatsPowerStep), fredag (Sportlife tennisklubben), söndag (Sats). Min PT tipsade om att jag vissa dagar kan köra bara konditionsträning: 30 minuter på crosstrainern varierat med roddmaskinen skulle vara en stor utmaning för mig, som i stort sett startade på noll för några veckor sedan!

Idag känner jag mig faktiskt riktigt frisk! Halleluja! Har kommit igång ordentligt med min träning nu. Tränade igår, i förrgår och ska träna Bodypump idag. Bodypump är kul, det har jag tränat för flera år sedan. I morgon ska jag ha vilodag. Skillnaden mellan mig och H är att han har svårt att få träningsvärk medan jag har lätt att få det. Ett mål för mig är att komma till en plats där jag har svårt att få träningsvärk.  

Saker som jag tycker är bra med att träna på gymet:

1. Jag kan kolla på alla snygga vältränade killar medan jag tränar. (Det finns många.)  

2. Jag får använda min favoritduschtvål "Flying fox" från Lush och basta efter träningen.

3. Jag mår alltid bättre efter träningen än innan, oavsett hur mycket motstånd jag har känt.

4. Jag känner mig alltid så nöjd när jag märker att träningen börjar ge resultat: jag blir inte lika trött och jag får bättre uthållighet och musklerna blir fastare.

5. Jag får använda mina nya snygga träningskläder, och om jag sminkar mig innan så gillar jag mer det jag ser i spegeln. Att känna sig nöjd med sitt utseende är sååå mycket viktigare än jag tidigare har tänkt på. Jag tränar ibland på att tänka på det jag jag redan gillar med mitt utseende: mitt hår, mina ben, mina händer.

6. Jag kan fantisera om hur det kommer att kännas när jag kan handla kläder i normalstorlekar. Vilken valfrihet! Och vad snygg jag kommer att känna mig!

7. Det är också bra att jag kan träffa min PT ibland på gymet, även när vi inte har bokat tid. (Han är ofta där.) Då kan han peppa mig!

8. Kanske H och jag (och Lilla Lo?) kan träna tillsammans någon gång i framtiden? Det vore kul!

9. Man blir mycket piggare och får mer energi i vardagen när man tränar regelbundet. Det är en stor skillnad.

10. Idag sa Lilla Lo att det är bra att mamma har kommit igång med sin träning. Jag gillar att vara en positiv förebild och att hon kan se att det går att förändra sina gamla mönster.

Eftersom jag ofta är sjuk så måste jag träna även när jag är sjuk, annars skulle det inte funka. Jag kan inte längre ha som ursäkt att jag har ont i magen eller går på antibiotika eller har hosta.

Det här är min strategi: Jag försöker hitta alla möjliga medel för att motivera mig själv att träna: jag samlar stämplar i ett litet kort på SATS och efter 12 veckor ska jag få en present, varje gång jag ser min PT på gymet så pratar jag med honom om min träning, jag provar nya träningsformer, jag fokuserar på det som är roligt med träningen och det som jag mår bra av, jag belönar mig efteråt genom att gå till ett café eller liknande, jag handlar nya träningskläder, jag läser träningstidningar. Allt som kan få min träning att kännas bra och naturlig och positiv, det är jag för.

Strategin är att jag ska träna måndag, onsdag och fredag, med lördag och söndag som "extradagar" som jag kan använda om jag haft feber någon dag, eller om jag vill träna en extra dag. Fördelen med att träna på söndagar är att man kan parkera bilen gratis på Femmans parkeringshus medan man tränar, vilket jag uppskattar. Min PT säger att jag ska träna minst tre och max fyra gånger i veckan, så det kan ibland bli så att jag tränar två dagar i rad, och då är jag rätt mör kan jag säga.

Jag kör också stenhårt med mental träning samtidigt med den fysiska: Jag gör "The Work" på tankar som inte leder mig framåt, jag övar mig på att tänka positiva saker som mig själv, jag övar mig på att varje dag fokusera på det jag vill ha och det jag uppskattar, jag använder mina känslor som en GPS-navigator för att få reda på om mina tankar är på rätt väg eller inte, jag lyssnar mycket på Abraham och Eckhart Tolle. Ja, ni kan se det som en transformativ process som går genom hela mitt liv.

Och en sak har jag blivit väldigt klar över: Det som läkarna kallar "placeboeffekten" är i själva verket den starkaste kraften vi har. Det är kraften vi alla har inom oss att skapa våra liv enligt våra tankar och föreställningar, och dem har vi makt över: vi kan ändra på dem och därmed ändra vår verklighet. Inga piller eller ritualer eller metoder kan någonsin ha samma kraft som våra tankar. Så vi kan alltså använda placeboeffekten till vår egen fördel, vilket är himla tur, eller hur? Vi skapar våra liv i varje stund, och därför har vi också kontrollen över våra liv. Hur coolt är inte det?

Att jag varit mycket sjuk ett tag ser jag som en sorts "kvardröjande felkalibrerade tankevibrationer", men i takt med att jag övar upp min förmåga att uppskatta mig själv precis som jag är, så kommer dessa symptom att ha allt svårare att hänga kvar, och jag fäster ingen större vikt vid dem medan jag har dem. Jag är jag, och JAG DUGER!

Här befinner jag mig just nu:

• Min hälsa är inte riktigt vad jag skulle önska.
• Min ekonomi är inte riktigt vad jag skulle önska.
• Min jobbsituation är riktigt inte vad jag skulle önska.

Men:

• Jag har det nödvändigaste som jag behöver och ett hem som jag gillar.
• Jag har en familj som jag uppskattar och som jag har mycket tid för.
• Jag har några vänner och släktingar som betyder mycket för mig.
• Jag har intressen och mycket tid.
• Jag har en bil som jag kan åka vart jag vill med.
• Jag har ett träningskort på SATS.

Så vad göra?

Jo, det enda jag egentligen kan göra är att acceptera min livssituation i nuet. Hur det känns i kroppen, var jag befinner mig, hur allt är runtomkring mig, allt är som det är, och det är lika bra att gilla läget. Vad annars kan jag göra? Och sedan kan jag välja om jag vill fokusera och tänka på det jag uppskattar eller det jag inte uppskattar i mitt liv. Jag har bestämt mig för det första alternativet. Jag väljer att göra och tänka på sådant som får mig att må lite bättre i varje stund. TROTS att jag ofta har ont i kroppen. TROTS att jag har en 9-årig högskoleutbildning och inget jobb.

Mitt försök att tjäna pengar på bloggen visade sig bara bli ett försök. Det drog inte in några pengar, så nu ger jag upp.... Sedan har jag ju sökt en del jobb också, men det ger jag också upp nu, jag inser att det inte kommer att fungera att pendla långt igen. Och eftersom det inte finns några jobb som jag kan söka i Göteborg så får jag helt enkelt ge upp den drömmen också....En annan sak som jag härmed ger upp är mina försök att hålla mig fysiskt frisk genom olika former av träning och positiva tankar. Tanken med att bli frisk var ju att jag ville orka leva livet fullt ut och inte känna mig begränsad av min kropp. Det fungerade inte heller. Så nu ger jag upp alla ansträngningar och överlämnar mig till livet helt enkelt.

Idag kände jag inte alls för att träna. Kände mig lite övertränad och förkyld, samtidigt som jag ville visa mig själv att jag tog mitt mål om att träna minst 3 gånger i veckan på SATS på allvar. I helgen kommer jag inte att kunna träna, det vet jag redan nu. Så många gånger i det förflutna har såna här situationer fått mig att tappa motivationen att träna.

Hur lösa det? Jo, jag åkte till gymet ändå, men sedan tränade jag inte så mycket. Jag bara visade mig själv att jag kunde byta om, åka till gymet och visa en god vilja att skapa bra träningsrutiner. På det sättet tar jag min kropps signaler på allvar, samtidigt som jag visar respekt för de träningsmål jag satt upp för mig själv.

En kul sak som hände när jag var på stan: Jag brukar nuförtiden tänka ganska mycket på att det skulle vara trevligt att ha mer pengar, och vem ser jag på stan om inte E, den enda riktigt rika människan som finns i min bekantskapskrets. (Han är miljardär....) Tack universum, jag tar det som ett positivt tecken!