Jag har varit i Botaniska trädgården och fotograferat karpar, eller koi som de heter i Japan. I Japan symboliserar dessa fiskar lycka och välgång. Jag funderar på att göra en förstoring och sätta upp på väggen.

Nu har jag avbokat avlivningen av Peach, för "tumören" har tillbakabildats och det kanske "bara" var en infektion. Heja Peach!   Jag tvättar med koksaltlösning och hoppas att det ska läka helt. Hon verkar i alla fall pigg och äter som hon ska. (Mest pasta, men hon äter ändå.) Jag tycker inte att hon är så jättemager heller längre.

Tänk dig, rent hypotetiskt, att det finns en djuraffär någonstans i Sverige. Denna djuraffär har levande djur. Djuren inne i affären får mat, vatten och nytt spån regelbundet, men det är aldrig någon som socialiserar dem eller tar i dem. Det finns det inte tid för. Och de får aldrig färska grönsaker. Djuren som kunderna inte ser innanför affären får inte nytt spån särskilt ofta. Ibland ser det rätt grisigt ut i burarna. På golvet ser man ibland små möss springa omkring. Djuren köps in från grossister, som föder upp djur under industriella former för vinstsyfte. Man sätter två hamstrar i en bur och sedan får de föröka sig tills de blir runt 20-30 stycken, sedan gör man om samma sak igen.

De som jobbar i djuraffären är alla anställda med bidrag, så ägaren behöver inte betala några löner. Det finns massor av människor som vill jobba gratis eller med låg ersättning med djur, för djur är så söta. Toaletten på djuraffären är inte städad på flera år. Handduken inne på toaletten är mörkgrå av smuts. Det är oordning överallt. Ägaren behöver inte vara där så mycket för de bidragsanställda sköter ju om affären. Ibland jobbar de bidragsanställda övertid utan ersättning för att de tycker så synd om djuren. Ägaren köper en motorcykel på firman och kör runt med den på dagarna.

Ibland lämnar folk in djur som de har tröttnat på till djuraffären. Då säljer djuraffären dem till nya kunder. Samma fågel kan säljas om och om igen. Om djuraffären får in kaniner i en färg som inte är så populär så matar ägaren dem och sedan slaktar han dem och äter dem till middag. Vissa djur blir ormmat.

Om det nu skulle finnas en sådan här hypotetisk affär, varför skulle det då vara bra för samhällsekonomin? Jo, för marknadsekonomin bygger på att man säljer varor, och det gör man i den här affären. Levande djur är juridiskt sett en vara. Ju fler varor som säljs, desto bättre för ekonomin. Dessutom kan barn komma in i affären och titta på de söta djuren och sedan tjata på sina föräldrar och när de har köpt djuret så kommer de att köpa en massa grejer till djuret på djuraffären. Då säljs det fler saker och då tjänar ägaren pengar och det är ju bra. Ju fler företag i Sverige, desto bättre för ekonomin. De bidragsanställda får jobba med något de är intresserade av, och det är ju också bra. Kunderna får en djuraffär där de kan konsumera saker som får samhällsekonomin att gå runt. Djuren får (oftast) mat och vatten. Så det är en win-win situation för alla, eller hur?  

På djuraffären finns det söta smådjur som barnen kan önska sig av sina föräldrar.

Jag är totalt förvirrad just nu vad gäller mina husdjur. Jag funderar mycket på om jag ska fortsätta föda upp katter eller inte. På sista tiden har jag inte haft samma gnista som innan vad gäller kattuppfödningen, men kanske är det bara en tillfällig svacka, jag vet inte.

Det som oroar mig är om vi tar hem en ny hona och Elton börjar med sitt hankattbeteende igen, vilket han gjorde i början med Chanel. Jag vet inte om jag vill riskera att gå igenom det igen. Och Chanel blev ju arg på Elton när hon hade sina ungar i slutet. Samtidigt är det ju så roligt med kattuppfödning också! Och all den kunskap som jag har nu om kattuppfödning och den sibiriska rasen är värdefull. Det vore synd att bara släppa det nu när jag har tid att föda upp katter.

Men frågan är varifrån min lust att föda upp kattungar kommer. Är det bara en inre tomhet jag vill fylla med något, eller brinner jag fortfarande för uppfödningen? Ibland kan det vara bra att lära sig vara med tomheten, i stället för att försöka fylla den med saker. Allt som har en början måste ha ett slut.

För Elton och Cornelia så vore det kanske bäst att inte ha fler katter hemma, för de har det så bra tillsammans just nu. Samtidigt som en ny katt säkert kan bli en spännande lekkamrat.

Hamstrar ska jag nog inte skaffa några nya, utan jag får nog klara mig utan smådjur när hamstrarna inte finns längre. Men det är svåra beslut. Ibland tänker jag att jag kan bli stödhem åt hemlösa katter, men då finns det en risk att de katterna bär på någon smitta och kan smitta de andra katterna, så den risken vill jag inte ta heller. Ja, ni fattar. Jag är totalförvirrad.

Ps. Självklart har jag inte ändrat mig vad gäller Chanels kull som är planerad till våren. Den kullen ser jag verkligen fram emot!

Nu har jag beställt till på Blå Stjärnan på fredag för avlivning av Peach. Mormor G tyckte att det var det bästa att göra, och det tyckte även personalen på Blå Stjärnan. Hennes ena öga är helt igenbommat nu. Lilla söta Peachhamster!

Vi har ju tre hamstrar hemma: Peach, Yoshi och Dave (som ni ser på bilden ovan som liten unge). Peach och Yoshi blev i våras föräldrar till två kullar med sammanlagt 12 hamsterbebisar, och Dave var en av deras ungar. Nu bor Dave och Yoshi tillsammans, och trivs jättebra med det. Det är så mysigt att se att de ibland putsar varandra och sover ihop! I somras när ungarna flyttat blev Yoshi jättetjock, trots att han fick samma smalmat som han alltid fått, men nu är han helt normalviktig igen. Jag förstår inte alls varför.   

Det är konstigt det där med hamstrars vikt. En sak verkar i alla fall säker: yngre hamstrar är ofta tjocka, medan gamla hamstrar blir magrare med tiden. Dave, som bara har tre ben, har blivit tjock nu, så jag funderar på att ge honom en diet enbart bestående av "Healthy handfuls" och grönsaker och så ska jag ge Yoshi "Selective hamster" ibland som godis.

Peach däremot, är mager och har fått en växande tumör på ena kinden. Hon verkar pigg, men vi tror inte att hon kommer att leva så länge till. Eftersom hon har dålig matlust så får hon ett par pastabitar varje dag, vilket är det enda hon verkar gilla. Stackars lilla Peach!

Bilden visar Peach när hon hade hamsterungar. När den nya kullen föddes så fick de äldre ungarna flytta till Yoshi.

Här ser ni Yoshi när han bodde med sina ungar. Han var jättesnäll mot dem!

Igår tränade jag med min PT för tredje och sista gången inom introduktionsporgrammet SATS YOU. Det är helt otroligt att man kan orka så mycket mer än man tror när det gäller fysisk träning. Min PT bara pushar mig till mina yttersta gränser och han lyssnar inte på mig när jag säger att jag inte klarar det. Inget medlidande där inte.  Idag har jag mer träningsvärk än på väldigt länge, men jag är stolt över att jag klarade så mycket som jag gjorde. Fatta att jag kunde göra benböj med två tolvkilosvikter i händerna? Jag trodde knappt att jag orkade lyfta en! Efteråt var jag hög på endorfiner och på kvällen orkade jag knappt resa mig ur soffan.

Tidigare har jag inte fattat att man ska träna så där hårt, jag trodde att man skulle lyssna på sin kropp, men jag har nog lyssnat lite FÖR mycket.   Nu har jag bestämt mig för att gå till gymet så ofta jag kan, bara för att jag mår bättre av det än att sitta hemma och grubbla över min framtid. Allt som får mig att må bättre ska jag göra! Ja, trots min träningsvärk så ska jag faktiskt gå till gymet idag också, men då bara träna konditionsträning cirka 30 minuter. Jag brukar göra så att jag går runt mellan maskinerna: roddmaskinen, crosstrainern och cykeln, för att jag inte ska bli så uttråkad. Det brukar funka bra. Efteråt ska jag basta.