Varning: Jag vet att vissa kommer att bli provocerade av att läsa det här, men det kan inte hjälpas, för jag är född till att vara en katalysator för människors förändringsprocess.   

Därför vill jag bara fråga: Vad tycker du ser mest aptitligt ut, en död gris eller en färsk apelsin? Jag skulle gissa att du valde apelsinen. En katt skulle däremot ha valt grisen, och den skulle tycka att apelsinen luktar illa. (Testa själv om du har katt!) Katter har rovdjurständer och en helt annan matsmältning än vad vi har. De har klor medan vi har naglar. Kan det vara så att katten är ett rovdjur men inte människan och att vi människor egentligen inte mår bra av att äta kött?

Såg på nyheterna igår att forskarna äntligen fattat det som vi vegetarianer har vetat intuitivt hur länge som helst: rött kött är skadligt för hälsan. De hade gjort en långtidsstudie över 30 år som visade att rött kött är skadligt. Själv tycker jag det är helt logiskt att det måste vara skadligt att äta djurs kött och blod. Det känns inte rätt att någon annan ska behöva dö för att jag ska kunna leva. Enligt lagen om orsak och verkan så kommer det man gör mot andra att drabba en själv. Att äta djur är därför ingen bra idé ur den aspekten. Kanske kommer det då någon och äter upp oss en vacker dag? Eller så råkar vi ut för något annat lidande på grund av vårt köttätande.  För att inte tala om de globala aspekterna kring miljö och rättvis fördelning.

I Peru äter de marsvin. Varför skulle det egentligen vara värre att äta ett marsvin än en ko? Handen på hjärtat: hur många människor tycker att det skulle vara okej att jobba på ett slakteri och höra djurs dödsångestskrik hela dagarna? Bara för att vi inte själv dödar djuret så gör det inte att det blir okej att de ska behöva dö för att vi ska äta upp dem. Det tycker inte jag i alla fall. Människor kan leva ett gott liv utan kött. Detta gäller däremot inte för katter, och därför kommer jag självklart att fortsätta ge mina katter mat baserat på kött.

Alldeles nyss ringde Per från Humanus och sa att jag fick jobbet!   Jag ska jobba 50%, vilket passar mig perfekt, och jag ska börja någon gång i april! Jag ska coacha arbetssökande att komma på vad de vill göra i livet, och kanske kommer jag även att undervisa lite i engelska. Tack universum, tack Gud!

Inför födelsekonstellationen jag snart ska göra i Norge så har jag beställt journalen från när jag föddes på Umeå lasarett för över 40 år sedan. Den visade sig vara till och mer dramatisk än vad min mamma mindes den. Dels föddes jag med rumpan först (kallas sätesbjudning), och värkarna var svaga, och sedan började mina hjärtljud gå ner till noll och de fick dra ut mig med en sugklocka. När jag kom ut var jag alldeles livlös och andades inte. Det tog ungefär en minut innan de fick liv i mig. Jag fick ligga i kuvös ett dygn innan jag var helt återställd. Det var en himla tur att jag klarade mig så bra som jag gjorde. Jag hade kunnat bli skadad för livet eller till och med dött. Jag har nog inte helt fattat det tidigare.

Tänk om detta första trauma har påverkat mig och gjort mig till den person jag är idag? Och tänk om en del av de svårigheter jag har upplevt i livet kan hänga ihop med min födelse? Och om det i så fall går att få hjälp via en familjekonstellation? Marta Thorsheim har sagt att det under födelsekonstellationer ibland kan bli väldigt dramatiskt. Ska bli spännande att se vad som händer i Oslo...

Intervjun idag gick bra! De två som intervjuade mig gillade båda katter, vilket jag tyckte var väldigt sympatiskt.   Jag tror faktiskt att det här jobbet skulle passa mig finemang. Håll tummarna!

Inom familjekonstellationer talar man nuförtiden mycket om trauman, tidigare använde man ofta uttrycken "intrasslingar" eller "belastningar". Eckhart Tolle skriver om "smärtkroppen". Byron Katie talar om att "ifrågasätta sina smärtsamma tankar". Jag har precis kommit på att egentligen menar alla i stort sett samma sak.

Att träna på medveten närvaro i nuet, att göra The Work och att arbeta med konstellationer är tre olika vägar till samma mål: frihet från känslomässig smärta. Alla tre metoder i kombination med varandra har hjälpt mig enormt mycket.

Nu har jag betalat för att bli kvitt reklamen på min blogg. Vilken lättnad!

Igår kväll satt jag och sjöng mantran tillsammans med Guru Das Singh och ett antal yogaintresserade kvinnor. Det var ett härligt avkopplande sätt att tillbringa en fredagskväll.    Tack Wiveca!

Min praktikplats hos Solveig är nu avslutad och jag har idag varit på intervju för en annan praktikplats som verkar jättebra. Jag hoppas, hoppas att jag får den. Håll tummarna för mig!

Våren har kommit till Göteborg. Äntligen! Den här vintern har känts mörkare och kallare än vanligt tycker jag, så när solen tittar fram så är den riktigt välkommen.

Snart åker jag till Oslo igen för den kanske sista konstellationsmodulen någonsin, och då ska jag bli pånyttfödd, för jag ska få en födelsekonstellation!   Ser fram emot det och hoppas att det ska hjälpa mig i framtiden.

Chanel har blivit lite rund om magen, så nu längtar vi efter de nya små kattliven som snart ska födas! Får börja göra i ordning i klädgarderoben snart. Det brukar samlas en del grejer där som egentligen inte ska vara där. Och bolådan ska dammas av igen också. Vad gäller hamstrarna så tycker jag inte att det verkar bli några bebisar där, men vi får se.