Tänk dig, rent hypotetiskt, att det finns en djuraffär någonstans i Sverige. Denna djuraffär har levande djur. Djuren inne i affären får mat, vatten och nytt spån regelbundet, men det är aldrig någon som socialiserar dem eller tar i dem. Det finns det inte tid för. Och de får aldrig färska grönsaker. Djuren som kunderna inte ser innanför affären får inte nytt spån särskilt ofta. Ibland ser det rätt grisigt ut i burarna. På golvet ser man ibland små möss springa omkring. Djuren köps in från grossister, som föder upp djur under industriella former för vinstsyfte. Man sätter två hamstrar i en bur och sedan får de föröka sig tills de blir runt 20-30 stycken, sedan gör man om samma sak igen.

De som jobbar i djuraffären är alla anställda med bidrag, så ägaren behöver inte betala några löner. Det finns massor av människor som vill jobba gratis eller med låg ersättning med djur, för djur är så söta. Toaletten på djuraffären är inte städad på flera år. Handduken inne på toaletten är mörkgrå av smuts. Det är oordning överallt. Ägaren behöver inte vara där så mycket för de bidragsanställda sköter ju om affären. Ibland jobbar de bidragsanställda övertid utan ersättning för att de tycker så synd om djuren. Ägaren köper en motorcykel på firman och kör runt med den på dagarna.

Ibland lämnar folk in djur som de har tröttnat på till djuraffären. Då säljer djuraffären dem till nya kunder. Samma fågel kan säljas om och om igen. Om djuraffären får in kaniner i en färg som inte är så populär så matar ägaren dem och sedan slaktar han dem och äter dem till middag. Vissa djur blir ormmat.

Om det nu skulle finnas en sådan här hypotetisk affär, varför skulle det då vara bra för samhällsekonomin? Jo, för marknadsekonomin bygger på att man säljer varor, och det gör man i den här affären. Levande djur är juridiskt sett en vara. Ju fler varor som säljs, desto bättre för ekonomin. Dessutom kan barn komma in i affären och titta på de söta djuren och sedan tjata på sina föräldrar och när de har köpt djuret så kommer de att köpa en massa grejer till djuret på djuraffären. Då säljs det fler saker och då tjänar ägaren pengar och det är ju bra. Ju fler företag i Sverige, desto bättre för ekonomin. De bidragsanställda får jobba med något de är intresserade av, och det är ju också bra. Kunderna får en djuraffär där de kan konsumera saker som får samhällsekonomin att gå runt. Djuren får (oftast) mat och vatten. Så det är en win-win situation för alla, eller hur?  

På djuraffären finns det söta smådjur som barnen kan önska sig av sina föräldrar.

Jag är totalt förvirrad just nu vad gäller mina husdjur. Jag funderar mycket på om jag ska fortsätta föda upp katter eller inte. På sista tiden har jag inte haft samma gnista som innan vad gäller kattuppfödningen, men kanske är det bara en tillfällig svacka, jag vet inte.

Det som oroar mig är om vi tar hem en ny hona och Elton börjar med sitt hankattbeteende igen, vilket han gjorde i början med Chanel. Jag vet inte om jag vill riskera att gå igenom det igen. Och Chanel blev ju arg på Elton när hon hade sina ungar i slutet. Samtidigt är det ju så roligt med kattuppfödning också! Och all den kunskap som jag har nu om kattuppfödning och den sibiriska rasen är värdefull. Det vore synd att bara släppa det nu när jag har tid att föda upp katter.

Men frågan är varifrån min lust att föda upp kattungar kommer. Är det bara en inre tomhet jag vill fylla med något, eller brinner jag fortfarande för uppfödningen? Ibland kan det vara bra att lära sig vara med tomheten, i stället för att försöka fylla den med saker. Allt som har en början måste ha ett slut.

För Elton och Cornelia så vore det kanske bäst att inte ha fler katter hemma, för de har det så bra tillsammans just nu. Samtidigt som en ny katt säkert kan bli en spännande lekkamrat.

Hamstrar ska jag nog inte skaffa några nya, utan jag får nog klara mig utan smådjur när hamstrarna inte finns längre. Men det är svåra beslut. Ibland tänker jag att jag kan bli stödhem åt hemlösa katter, men då finns det en risk att de katterna bär på någon smitta och kan smitta de andra katterna, så den risken vill jag inte ta heller. Ja, ni fattar. Jag är totalförvirrad.

Ps. Självklart har jag inte ändrat mig vad gäller Chanels kull som är planerad till våren. Den kullen ser jag verkligen fram emot!

Nu har jag beställt till på Blå Stjärnan på fredag för avlivning av Peach. Mormor G tyckte att det var det bästa att göra, och det tyckte även personalen på Blå Stjärnan. Hennes ena öga är helt igenbommat nu. Lilla söta Peachhamster!