Det handlar om en honkatt utanför Halmstad som lämnades i en lada av sin förra ägare och den som flyttade in i huset ville inte ha katten. När det sedan kom kattungar så fick de mat, men blev inte socialiserade, så det är nu min uppgift. Det är det enda jag vet om denna kattfamilj hittills. Jag vet inte ens hur många ungar det är, men det ska vara "minst tre". Fortsättning följer. Jag har fått uppdraget genom Kattfotens katthem.

En liten reflektion: Jag tycker att det verkar vara vanligare att folk på landet lämnar sina katter vind för våg än folk som bor i stan. Bönder har till exempel ofta katter som de inte kastrerar. Ändå tycker jag att det verkar vara vanligast att folk skyller hemlösa katter på människor som lämnar kvar sin katt i sin sommarstuga, så kallade "sommarkatter". Men jag undrar om inte folk som bor på landet permanent överger sina katter i ännu större utsträckning.

Kanske ser kattungarna ut så här? Hur många kattungar tror ni att det blir? Jag har förstås redan börjat fundera på namn till katterna. Namnförslag tas tacksamt emot! Katten på bilden finns hos Kattkommando syd.

Kolla här! Visst är det fascinerande? Precis som med katter så finns det svartsköldpaddsfärgade guldhamstrar och chokladsköldpaddsfärgade, men det finns även dovesköldpaddor, vilket är en skillnad från kattvärlden. Precis som med katter så kan hamstrar även vara med eller utan vitt och silver, och det är bara honor som blir sköldpaddsfärgade. Hamstrar som är gula eller sköldpaddsfärgade kan tydligen ibland ha sämre temperament än andra färger.

En bra sak med hamstrar jämfört med katter är att det går fort. Man får snabbt se resultat av sitt avelsarbete och man binder inte upp sig för lika lång tid framåt när man köper en hamster. Dessutom är hamstrar billiga i drift.  

En sak som jag har insett om mig själv: Att hålla på med uppfödning i stor skala är inte min grej. Jag vill inte binda upp mig på så många djur och ett sånt stort ansvar helt enkelt. Man får inse sin egen begränsning. Jag är nog mer kvalitet än kvantitet och mer teori än praktik, skulle jag tro.

En sak som kommer väldigt naturligt för mig är att skriva om mina djur här på bloggen. Jag gillar särskilt att skriva om hur man ska hand om sina djur på bästa sätt och få dem att må bra. På det viset är jag pedagog längst inne i hjärtat. Jag gillar att informera i skrift och förklara så att folk förstår. Esthers lillhusse tyckte att det var så konstigt att jag hade skrivit en lång kattmanual till mina kattköpare: hur orkade jag? Men för mig var det bara roligt. Det har bara kommit naturligt när jag har kommit på saker som jag vill informera mina kattungeköpare om. Sen när jag skulle skriva om hamstrar så hade jag det så naturligt inom mig att det gick av bara farten!   

Det är spännande att läsa om folk som föder upp gnagare, helt enkelt för att man får lite distans till kattuppfödningsvärlden och man ser att det finns så många olika sätt att vara uppfödare på. Det känns som att inom gnagarvärlden så finns det inte lika många "måsten" som i kattuppfödarvärlden: Somliga föder bara upp någon enstaka kull, men går på massor av utställningar, andra är genetiknördar och jobbar i flera generationer för att få fram en viss färg. En del bedriver omplaceringsverksamhet med djur som andra har tröttnat på. Sedan har vi föreningsmänniskorna, som engagerar sig i katt- eller hamsterföreningar, och så har vi dem som bara "spottar ut" kull efter kull efter kull... och slutligen finns det många uppfödare som tröttnar efter en kort tid och börjar ägna sig åt något annat... Eftersom gnagare har ett mycket mindre ekonomiskt värde än raskatter så blir det så tydligt att man inte kan ägna sig åt gnagaruppfödning av ekonomiska skäl. Det måste finnas starka inre drivkrafter bakom beslutet att föda upp smådjur, och det är väldigt intressant för mig att se vilka dessa skäl är.

Snacka om en engagerad smådjursuppfödare! Jag blir otroligt imponerad och inspirerad av att läsa Porlamarkens hemsida. Vilken eldsjäl! Även för den som är intresserad av kattavel finns massor av matnyttig information på avelssidan!

Men vågar jag föda upp hamstrar nu när jag vet så mycket om vad som KAN hända?   Ja, det är för sent att ändra sig nu, för jag har redan bokat en sapphirefärgad hona från Mapilamis hamsteruppfödning, som jag ska hämta redan på fredag! Vi ska kalla henne ett namn från Super Marios TV-spel, som Lilla Lo har hittat på: Rosalina, men hon heter Mapilamis Eve i stamtavlan. Så här ser hon ut:

Förväntade färger efter henne och Yoshi är agouti och sapphire.

Jag fick idag hem en trevlig tidning som heter Hallå Djurjouralen. Den visade sig vara en tidning för Djurambulansen, som består av ett antal frivilliga personer som bland annat jobbar med att transportera djur till djursjukhuset. Man kan bli medlem för 295 kronor per år, och då ingår två körningar. Ett medlemsskap kan vara en stor trygghet som djurägare, särskilt om man inte har någon egen bil. Sedan läste jag även att försäkringsbolaget Dina Försäkringar är med och sponsrar djurambulansen, och att Dina Försäkringar har haft de nöjdaste kunderna 6 år i rad. Kan ju vara en idé att byta försäkringsbolag av den anledningen, kanske?

I tidningen läste jag att Djurambulansen ibland blir kontaktade av polisen, som har tillvaratagit djur. Ett problem kan då ibland vara vart man ska omplacera djuret. Här finns alltså ett stort behov, vilket gör att jag blir ännu mer tveksam till om det är rätt att vem som helst ska kunna gå in i en djuraffär och köpa ett djur. Bättre, tycker jag, om bara djuruppfödare fick sälja djur. Då måste djurköparen anstränga sig lite mer, och förhoppningsvis blir det inte lika många människor som gör ogenomtänkta djurköp då. Sedan läste jag även i tidningen en rörande historia om en leguan som hittades i en lägenhet, och som fick ett nytt hem på Universeum. Men Universeum kan inte på långa vägar ta hand om alla djur som behöver nya hem. Ibland händer det tydligen till och med att folk bara tar med sig sina djur och dumpar dem på Universeum. En omplaceringsverksamhet skulle verkligen behövas!

Vykortet kommer härifrån.

Samtidigt som många katter i världen lever som hemlösa, så fick en italiensk katt nyligen ärva 112 miljoner. Läs mer här. Tyvärr finns det ingen bild på katten.

Jag och Lilla Lo är hemma och sjuka. Jag föreslog att vi trots sjukdomen skulle baka fudge. Det gick inte så bra. I stället för fudge blev det ungefär som pannkakssmet i konsistensen.  Jag tror jag ska ägna mig åt katter i stället för godistillverkning i fortsättningen.  

Kolla här!

...alltså inte en riktig baby, utan en docka som ser precis ut som en baby. Hittade en hemsida om såna, och kunde inte se mig mätt. Kolla här!

På tal om bebisar så finns det nu en kull med kattungar hittade i en lada, som jag fått erbjudande om att ta hand om. Jag har ställt en massa frågor till kvinnan som kontaktade mig och så har jag pratat med H om vad han tycker. Det är ju mycket att tänka på i en sån situation, och det är helt nytt för mig. Kanske blir det inte av, men jag är väääääldigt sugen, måste jag erkänna!!! Undrar vad det är för små krabater...