Alla inlägg den 18 oktober 2011
Jag har funderat en hel del på vad det kan bero på att människor väljer att köpa en raskatt framför en huskatt eller, som det även kallas, bondkatt. Det kostar ändå rätt mycket mer att köpa en raskatt.
Som varande uppfödare av raskatter så kanske man skulle tycka att jag borde rekommendera alla att skaffa raskatt. Men jag ser det snarare så här: det viktigaste är inte om katten ifråga är en raskatt eller inte, det viktigaste är att katten passar till dina önskemål och behov. Innan du skaffar katt behöver du fundera på vilken livsstil du har och om du till exempel söker en ute- eller innekatt, en avelskatt, en utställningskatt eller en råttfångare.
Dessa är de anledningar som jag kan se till man önskar sig en raskatt:
Vackra Sussi på Katthemmet Kompis är maskad precis som en ragdoll, birma eller siames, men hon är en "vanlig bondkatt".
Mina katter på kattutställning. Domaren heter Olga Sisova.
Jag har så länge känt att jag skulle vilja att H kunde vara med på en konstellation. Dels för att jag tror att det skulle vara en stor hjälp för honom personligen och för oss som familj, dels för att jag vill dela mitt stora intresse med honom. Då kom jag på idén att önska mig i födelsedagspresent att H gör en konstellation! Och det funkade, han har anmält sig nu till Kungälv den 10 december och jag ser verkligen fram emot det! Vore kul om någon av mina bloggläsare också ville anmäla sig!
Jag tycker att Elton känns lite väl tung, även om han inte är överviktig på något sätt. Med tanke på att det kommer att bli mycket kattungemat som slinker ner av bara farten när tjejerna får kull, så har jag bestämt mig för att köra på den smala linjen ett tag framöver. Katterna får visserligen fri tillgång till torrfodret Indoor Long Hair, men det serveras endast i foderlabyrinten och foderkulan, vilket gör att katterna får anstränga sig och det känns som att de då äter mindre. Ungefär en gång i veckan får katterna även våtfodret Young Male eller rå äggula. Jag serverar inte längre våtfoder varje dag, eftersom de gillar våtfoder så mycket, och då tror jag att de äter mer.
Vad gäller hamstrarna så har jag varit orolig för att honan ska bita ihjäl hanen om de sätts ihop permanent, men igår bestämde jag mig för att pröva under uppsikt. Jag vill ju trots allt inte ge upp drömmen om en hamsteruppfödning. Jag lade fram en massa god mat och ställde in flera hus och tunnlar i Yoshis bur, och sedan släppte jag in Peach. Hon jagade honom visserligen så fort hon fick syn på honom och han pep hjälplöst, men sedan orkade hon inte leta, utan ägnade sig en stund åt den goda maten, och Yoshi hade inga sår på kroppen. Så de fick faktiskt vara tillsammans flera timmar igår. Idag ska jag, förhoppningsvis, sätta ihop dem permanent. Blir det inga barn gjorda då så är det hel enkelt inte meningen.
Ibland önskar jag att det fanns hjälp att få för människor som har blivit illa behandlade i arbetslivet. Jag inser nu att jag ännu inte har kommit över det som jag blev utsatt för på min förra arbetsplats, Dalslands Folkhögskola, och jag klarar inte av att gå tillbaka till arbetslivet efter det som hände där. Nu är det åtta månader sedan som det jobbet slutade, och jag undrar om jag någonsin ska våga jobba igen. Kanske är jag extra känslig eftersom jag har varit med om flera obehagliga saker på olika arbetsplatser? Jag vet ju inte hur andra skulle reagera i min situation, men så här är det för mig. För er som vill veta vad som hände:
Jag blev innan jul lovad av rektorn att jag skulle få jobba kvar på skolan efter min provanställnings slut i februari. Jag hade känt mig lite osäker på om de ville ha mig kvar, vilket senare skulle visa sig vara en befogad oro. Jag blev i alla fall glad över beskedet och började engagera mig i hur man skulle kunna rätta till några av de saker saker som inte fungerade så bra på skolan. Eftersom skolan var en folkhögskola så hade lärarna ett stort ansvar för utvecklingen av skolan, och det tog jag fasta på. (Skolan hade många stora utmaningar att tampas med: De elever som gick där hade jobbiga skolerfarenheter bakom sig och deras studiemotivation var låg. Lärarna och ledningen hade konflikter mellan varandra och en pedagogisk ledning saknades i praktiken nästan helt. En lärare var långtidssjukskriven, men ingen vikarie anställdes på flera månader. En annan duktig lärare hade sagt upp sig. Schemat fungerade inte så bra, då det ofta var schemakrockar för eleverna.)
En fredagseftermiddag i februari blev jag inkallad på rektorns rum och där hade hon med sig en person som tidigare varit biträdande rektor på skolan. Jag hade inte fått någon information om vad mötet skulle handla om, trots att jag hade frågat om det innan. När jag kom dit så började rektorn på ett väldigt aggressivt och obehagligt sätt att skälla ut mig. Jag frågade om hon inte ville att jag skulle jobba kvar och fick svaret att jag under helgen skulle fundera över om jag skulle vara kvar på arbetsplatsen. Anledningen till denna utskällning var att jag hade kommit med ett förslag på hur man kunde göra schemat bättre för eleverna och att jag hade pratat om det vid ett lärarmöte trots att hon hade sagt att jag inte fick jobba med schemat. Det slutade med att jag började gråta och åkte hem. Efter det mådde jag väldigt dåligt och hade svårt att förmå mig till att gå till jobbet.
Jag tog kontakt med facket (Lärarförbundet), och pratade med flera olika personer där som jag försökte få hjälp av. De verkade inte tro på vad jag sa och ställde sig mer eller mindre uttalat på rektorns sida. Dessutom ansåg de sig inte ha tid att hjälpa mig. Jag blev förstås ännu mer ledsen då de som jag trodde kunde hjälpa mig betedde sig på det sättet. Senare sa jag upp mitt medlemskap i Lärarförbundet och skrev ett brev där jag förklarade varför jag ville lämna facket. Jag fick aldrig något svar från dem.
Två dagar innan min provanställning skulle övergå i en tillsvidareanställning så gick rektorn fram till mig på lunchen och sa att hon ville prata med mig om överlämningen till den nya läraren som skulle komma. Dagen innan hade rektorn tydligen informerat de andra lärarna om att jag skulle sluta, men eftersom jag var sjukskriven och inte deltog på mötet så hade jag inte fått reda på det. Ingen av de andra lärarna sa något till rektorn eller reagerade på beskedet om att jag plötsligt skulle sluta. Så dagen efter var det bara för mig att börja packa mina saker och säga upp lägenheten som jag hyrde i Färgelanda. Sedan dess har jag inte mått så bra och ett nytt jobb som lärare känns för närvarande otänkbart.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 |
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
|||
17 |
18 | 19 | 20 | 21 |
22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|