Jag är en väldigt bortskämd människa. Precis som en katt, så gör jag bara det jag känner för, och inte det jag "borde". Kanske är det en reaktion på min norrländska uppfostran, vad vet jag.

Det är väldigt sällan jag städar och laga mat, för jag tycker det är så utomordentligt tråkigt. Jag söker inga jobb, utan lever på bidrag i stället. (Att jobba tar så mycket tid, och de flesta jobb är så psykiskt påfrestande.) Jag sover ända till klockan 12 på dagarna, och skäms inte ens för det. Jag gillar inte så mycket att umgås med folk som inte har samma intressen som jag, så jag är inte särskilt trevlig. 

Dessutom äter jag en massa dyr glass och hembakade kakor (som andra har bakat) trots att jag borde avstå, för att jag är så tjock. Tjockheten i sig är en ständig påminnelse om min dåliga karaktär, att jag inte är smal och vältränad som kvinnor "ska" vara nuförtiden, och när folk tittar på mig så tror jag att de ser på mig hur lat jag är och hur dålig jag är på att motstå frestelser.

Jag slösar med pengar: jag har ingen tanke på att jag borde vara sparsam och spara till semestern eller till julen eller till någon annan viktig tid på året. Jag lämnar över allt tråkigt till min man: han får deklarera, gå till återvinningen, klippa häcken och åka med bilen på besiktning. På något sätt lyckas jag oftast även undvika disken, städningen och matlagningen, och mitt liv funkar ganska bra ändå. Ibland stoppar jag in en fryspizza i ugnen, ibland ber jag min man ta med sig takeaway på väg hem från jobbet.

Alla såna där saker som man "måste" göra har jag rationaliserat bort. Jag läser ingen morgontidning och ser inte nyheterna på TV. Jag sminkar mig sällan och har aldrig på mig obekväma skor bara för att de är snygga eller "sexiga". Inga obekväma kläder eller underkläder heller för den delen.

Varje gång jag kommer hem till någon så är jag besvärlig, för jag dricker varken kaffe, te eller alkohol, och jag äter varken kött eller fisk eller skaldjur. Jag gillar inte att åka spårvagn och buss, så därför tar jag bilen vart jag än ska, trots att det är dyrare och sämre för miljön. Ja, jag är dessutom otroligt självcentrerad, och pratar jämt och ständigt om mig själv och hur synd det är om mig för att jag har så ont i magen och i själen och gud-vet-var. Jag älskar att stå i centrum så att andra inte får en chans att synas eller höras. Så otroligt självcentrerad är jag, att jag mer och mer börjar likna de husdjur som jag avgudar mest: katterna. Jag menar: varför äta halvgod mat när man kan få den godaste, varför göra det andra förväntar sig när man kan göra det man själv vill, och framför allt: varför lida när man kan njuta?   

Har idag kollat en liten stund på Hippievagnens underbara kattungar här i Göteborg! Vi hann inte fotografera, tyvärr. De är tre veckor gamla nu och börjar gå in i den sötaste perioden! Lilla Los favoriter är de röda hanarna Karibacka och Timotej. Båda har vita tassar, men den ena är tabbymönstrad och den andra är tigré. Vi tycker förstås att det är kul med röda katter för att vi aldrig själva har haft några röda kattungar hemma. Jag kollade noga och tycker att Viola ser ut att vara sköldpadda (en pytteliten röd prick i nacken), men inte Ängsull, som är bruntabby utan vitt precis som sin brorsa Klöver. Viola kanske kanske har någon liten vit fläck också, men det ser man bättre när de blir lite större.

Nu har Katthemmet Kompis byggts upp igen! Grattis till det nya, fina katthemmet med stor uterastgård och ett fint naturligt klösträd! Klicka här:

http://katthemmetkompis.blogg.se

Bilden av Simba och Knixie är lånad från Katthemmet kompis blogg.

Och du: gör en god gärning idag och adoptera ett par katter från ditt närmaste katthem!   

Tänk att Lisen och Jasper, min första avelshona och min första avelshane, har 18 barnbarn nu!

Jag har ju hoppats att Cornelia skulle börja löpa så att jag kan para henne. Men i stället började kattungen Chanel löpa vid 6 mån ålder...Nu har jag planer på en ny fodervärdskatt. Berättar mer om det blir aktuellt.

"Hej Emelie!

Hoppas att allt är bra med dig och dina katter :) Tittat in på din blogg lite då o då.
Vill bara skicka en liten sommarhälsning från oss, och från Delphie! Hon mår som en prinsessa.

Nu på sommaren är vi en hel del på vårt landställe, där hon älskar att vara. Hon går ut och lägger sig i skuggen eller i gräset, och spanar in fåglarna.
Hon är oxå vår lilla flugjagare! En gång fick hon tag på en fjäril, som hon ville visa oss. Oj, vilket drama det blev! Molly blev alldeles utom sig av fasa - hon älskar fjärilar, samtidigt som hon avgudar Delphie! Det blev minst sagt blandade känslor när Delphie hade en fjäril i munnen :-/

Barnen sjöng och firade henne på 2-års dagen, och gav henne en äggula.
Jag skickar med en nya bilder på vår pälsboll, som fortfarande ligger på rygg och njuter :)

Ha en skön sommar!"

Den där välkända känslan av att längta efter en ny kattunge har kommit över mig igen. Men den är inte logisk, för vi vill ju inte ha fler katter hemma. Då får jag i så fall skaffa en fodervärd, som kan tänka sig att stå ut med det extra besvär och arbete som det innebär att vara fodervärd....men jag vet inte riktigt ännu....ibland känner jag att jag inte vill ha ansvar för så många katter också...att jag vill fokusera på andra saker...som att skaffa ett jobb, till exempel...

Det är bara det att det är så roligt med avel!!!!  

  Bilden visar underbara D-kullen.