Så här stod det i mailet och de här fina bilderna fanns med:

"Hej hej!
 
Alvin har det alldeles super. Han har lite nya hobbies. Det ena är att apportera och det andra är att springa i badkaret. Både när det är blött och torrt! hahaha...
 
Han växer så det knakar också. Börjar att bli en riktigt stor kisse nu! Men världens gosigaste. Alla som hälsar på är så förvånad över hur tillgiven och mysig han är och vissa på står att det är den finaste katt dom någonsin träffat och det är alltid lika roligt att höra
 
Ha det gott och klappa dom små...
 
Alvin och gänget!"

Beata ligger i mammas famn och myser!

Kattuppfödningen är inte bara en hobby för mig. Det är första gången i mitt liv som jag vågat göra det jag älskar och verkligen satsa på det fullt ut. Jag har vågat satsa på min dröm, som man säger "over there", och det känns som att mitt liv har börjat förändras tack vare det.

Visst har jag känt tvivel. Visst känner jag fortfarande tvivel ibland. Jag är livrädd för att det ska gå helvete och att jag ruinera familjen och att alla andra uppfödare ska avsky mig och jag vet inte allt. Jag menar, vad är en kattuppfödare? Det är väl inte direkt höjden av hög status, pengar och berömmelse, eller hur? Inte riktigt "värdigt" någon som har 9 års högskoleutbildning kanske. ;-) Jag ville ju bli något stort. Förändra världen. Minst.

Men här står jag. Har inte lyckats med särskilt mycket i livet. Är inte särskilt framgångsrik i någon som helst bemärkelse. Men ändå. Inne i garderoben ligger fyra små kattungar och diar sin mamma. Och jag får vara med en bit på vägen. Och katterna är mina lärare nu, inte högskole-lektorerna. Jag vet inte hur jag ska få ihop pengar i framtiden, men en sak vet jag: jag valde rätt den här gången, trots alla olyckskorpar som kraxade.   ;-)

Lev livet nu och följ hjärtat! Jag hade aldrig kunnat drömma om att mitt hjärtas väg skulle vara kattuppfödarens väg. Och inte ens kattuppfödning med stor K, utan kattuppfödning i liten skala, två kullar per år, om ens det. Kattuppfödning bara för att jag mår bra av det och för att jag tycker så mycket om dessa djur. Sibiriska katter råkade det bara bli, men nu känns det som det mest naturliga i världen. Jag vet inte vad som är den stora meningen med allt det här, men jag vet att det känns rätt. Så är det bara.

Frågan var vilken katt som skulle bli tingad som nummer två, och svaret blev faktiskt: vet ej. Jag ringde banken och visserligen hade Billies insättning registrerats först, men det var inte säkert att de hade betalat först. Så vi säger oavgjort mellan Billie och Baltzar!

37,5% hade röstat på Bonnie respektive Baltzar och 25% på Billie. 8 personer hade röstat.

Den enda katten som inte är tingad nu är Bonnie Bonanza. Hon är bruntigré eller svarttigré (man kan säga både och, jag vet inte vilket som är mest korrekt) i färgen och utvecklas fint.

Vi har haft besök av Beatas blivande matte och hennes barn. Det kändes jättebra att träffa henne och barnen lekte bra ihop! Synd bara att de bor i Stockholm för då kan vi inte träffas så ofta....Jag är glad att jag har haft sådan tur med mina kattungeköpare!   :-)

Paret från Västra Frölunda som var här igår har bestämt sig för Billie!

Nya bilder på kullen.

Gissa vem denna snygga hankatt är, som redan väger 3 kilo? Jo, det är Miss Emmi's Aristocat Arvid, som ägarna säger är den keligaste katten i hela världen! Det värmer mitt moders-, eh, jag menar mattehjärta!

För bilder på Alvina, gå till Sjakkmatt's blogg: http://sjakkmatt.blogge.no/albums/sjamas/&task=viewfolder&f_id=1183

Snälla ägare till Algot, Alvin och Amanda: Skicka gärna bilder på era kissar, vi är sååååå nyfikna!!!