Just nu känns det fortfarande som att jag är ovanligt trött och förkyld, och på sätt och vis är det ju bra att jag inte har några små kattungar hemma som ska skötas om. Samtidigt saknar jag det också. Det är väldigt dubbelt.

Tror att det var därför jag fick ingivelsen härom dagen att jag ville börja föda upp dvärghamstrar (!) Ni vet, jag får såna där tokryck ibland. Ja, det var ett långt äventyr, som slutade med att vi numera har en sänglåda av plast från IKEA ("Samla") med en jättegullig liten vintervit hamster i som heter Peach. Lådan är billig, rymlig, och får precis plats under TV-möbeln. Hennes färg kallas "mandarin agouti". Det blev visserligen inte mer än en hamster i slutändan, men Samla är i alla fall inbrottssäker, så den fungerar bra för att hålla katterna på avstånd. När vi vill gosa med henne så tar vi helt enkelt in henne i ett rum och stänger dörren. Som en bonus har katterna fått en VÄLDIGT spännande katt-TV att hålla koll på. Så fort det ligger tre katter och stirrar på lådan så vet man att Peach är vaken. Peach sköts nu efter konstens alla regler, eftersom jag lagt en hel del tid att läsa om dvärghamstrar på nätet. Det hade visserligen varit kul att föda upp, men nu har vi bara en hamster tills vidare. Lilla Lo gillar förstås den lilla sötnosen jättemycket.

Förresten: Ett tips till alla som funderar på att skaffa en hamster: köp den av en privat uppfödare! De hamstrarna har oftast fått en mycket bättre omvårdnad och är hundra gånger tamare än dem man köper på djuraffär. Ja, ni kan inte ana vad mycket jag har lärt mig om hamstrar på bara några dagar. Vad ska till exempel en hamster äta? Jo, den ska äta råttpellets och mager fröblandning (som man kan blanda i lite kattmat i!) och färska grönsaker. Den ska ha olika saker att gnaga på, exempelvis grenar. Man ska inte ge hamstergodis och sånt som gör hamstern tjock. Dvärghamstrar kan lätt få diabetes.

Efter att jag hade skrivit inlägget om mina ständiga förkylningar, så satt jag och tittade på familjekonstellationsklipp på Youtube, och hittade flera filmer som berörde mig mycket. Det kändes som att jag kunde omfamna min inre smärta i stället för att kämpa emot den.

Jag känner mig så tacksam idag, för sedan igår har jag börjat känna att det faktiskt är roligt att laga mat till min familj! Igår lagade jag en fetaostpaj som blev riktigt god.  TV-kocken Jamie Oliver är en stor inspirationskälla för mig, bara för att jag märker att han gillar matlagning så mycket, och för att hans rätter är enkla och rustika. Han älskar verkligen det han gör, och det har jag också börjat lära mig lite i taget.

Jag tror att det är tack vare familjekonstellationen jag gjorde den 20 augusti med Solveig som det känns lättare att laga mat, faktiskt, för konstellationen fokuserade på Lilla Lo och på mig som mamma, och där ingår ju matlagning. En annan positiv förändring som jag också började känna igår, är att jag har börjat njuta mer av mitt liv här och nu. Jag känner inte längre ett panikartat behov av att hitta ett jobb, utan jag känner mig tacksam att jag får möjlighet att ägna så mycket tid tillsammans med min älskade dotter. Jag kan vila i den känslan nu, på ett annat sätt än tidigare. Tack Solveig Reinhold, för att du hjälpte mig med att göra den här förändringen möjlig!   

Nu känner jag att jag behöver få klaga lite. Vem det är jag ska klaga på är lite oklart, för det handlar om min hälsa. Så här är det: Jag är förkyld 90% av tiden. Så fort en förkylning har börjat gå över så kommer det en ny. Och är jag inte förkyld så har jag ont i magen och har jag inte ont i magen så är det nåt annat som är knasigt med min kropp. Detta leder till att jag blir väldigt orkeslös och har svårt att orka med sånt som jag skulle vilja göra.

Sen har vi skuldfrågan. Det är lite oklart om jag ska klaga på Gud och känna mig som ett offer, eller om jag ska klaga på mig själv och känna mig misslyckad för att mitt hälsotillstånd är kasst. Oavsett vilken av dessa två livshållningar man föredrar så blir det ingen bra känsla i kroppen i slutändan....Det tredje alternativet är att bara acceptera sin kropp som den är, med alla sina sjukdomar och felaktigheter, precis som Byron Katie och Eckhart Tolle förespråkar. Fast det sista alternativet är det svåraste, för jag kan inte förstå vad meningen och nyttan med att vara sjuk skulle kunna vara. En del av mig vill inte acceptera det. Jag vägrar att tro att allt som händer bara skulle vara slumpvisa vågrörelser på ett opersonligt hav, samtidigt som jag bara inte fattar hur jag ska bete mig för att bli frisk, om det nu ligger i mina händer att åstadkomma det. En djupt existensiell fråga för mig, alltså, hela det här förkylningsköret.....*puh* nu har jag i alla fall fått det ur mig....

Jag har aldrig begripit varför vissa människor tycker att det är så roligt att köpa saker att de listar "shopping" som ett av sina största intressen. Själv har jag aldrig varit förtjust i att gå runt i affärer. Särskilt inte på lördagar och verkligen inte dagarna före jul. Därför tackar jag min lyckliga stjärna att jag har möjlighet att handla dagtid, så att jag slipper trängas med stressade människor som bara vill komma före i kön.

Min motvilja mot trängsel har bland annat resulterat i att jag så sällan som möjligt besöker affärer, och när jag väl gör det så försöker jag handla så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, så att jag ska slippa uppsöka en affär igen på ett bra tag. När jag handlar på ICA, så köper jag följaktligen alltid så mycket som jag orkar bära, för annars måste man ju springa där jämt och ständigt. Hur kan folk göra sig besväret att gå in i en matvaruaffär bara för att köpa en påse bröd? Ja, de måste ha en helt annan strategi helt enkelt....

Det är kanske inte så konstigt att jag har lite svårt att förstå mig på min kompis W. W ägnar en stor del av sin tid åt att gå runt i affärer och titta. Hon köper alltså inget, utan går bara runt och funderar över saker som hon vill köpa. Hon kanske provar kläder och hittar en tröja som hon vill ha, men hon köper inget, även om den passar henne och hon behöver plagget ifråga. När hon har tittat på tröjan tillräckligt länge, provat och sedan funderat ännu längre, så bestämmer hon kanske efter mycket ångest för att hon ska slå till och verkligen köpa tröjan. (Ångesten beror nog på att W är en mycket sparsam människa.) Okej, hon köper nu tröjan som hon bestämt sig för att köpa. Men precis efter att hon har köpt den, så ångrar hon sig alltid (!) Då hittar hon något fel på den som hon inte tänkt på innan. Ibland leder ångern till att hon till och med går tillbaka till affären och lämnar tillbaka tröjan har köpt, men ibland, om hon kan stå ut ett tag till, så blir hon efter ett tag jätteglad över det hon har köpt, och känner att hon verkligen behövde den osv....Så där är det varje gång hon ska köpa något, exempelvis kläder!!!

Jag fattar ingenting....själv går jag bara in i klädesbutiken, provar några klädesplagg, och det som passar köper jag....efteråt tänker jag inte mer på det.

Vad har ni för shoppingstrategier?

Jag tror inte att Amanda och Cornelia kommer att löpa förrän i början av nästa år, när dagarna blir ljusare igen. Och lika bra är väl det, för helt plötsligt kryllar det av sibiriska kattungar i Västsverige, allt enligt Säsks kattungesida. Klart man inte vill vara med och bidra till en överproduktion av sibbekatter....problemet är att vi inte har någon riktig samordning uppfödarna emellan, så det blir väldigt ojämt fördelat tidsmässigt med kattungarna. 

Efter konstellationshelgen har jag varit TRÖTT. Har bara velat sova och vila hela tiden. Men jag hoppas att det bara är tillfälligt och att jag inom några dagar kommer att känna av konstellationens effekter och börja må superbra.   I annat fall blir det jobbigt med alla resor som jag ska göra under hösten i samband med utbildningen och praktikplatsen....fast läsa kurslitteraturen kommer jag inte att ha något problem med, jag har ju redan läst så många böcker.  

Lilla Lo har börjat trean och fått nya lärare och nya klasskompisar. Jag har lite svårt att riktigt fatta att hon är så stor nu. Hon är både stor och liten på samma gång, och hon tycker förstås att jag är riktigt jobbig ibland.

Workshopen i helgen var omvälvande. Vi var en grupp med 8 kvinnor "from all walks of life" på den vackra Kuggaviksgården vid havet. Jag blev äntligen fri från ett gammalt negativt mönster som funnits i min släkt i många, många generationer. Det känns som en lättnad nu. Det upplösningen kommer att komma Lilla Lo till del också. Jag blev även påmind om en känslighet som jag har, och som jag kanske behöver frigöra ännu mer så småningom. Det blev många tårar och en känsla av tacksamhet över att jag äntligen var redo för att lösa upp så mycket gammalt skräp. I slutet fick vi dra var sitt kort, och jag drog ett kort med en indian på. Jag tolkar det som en källa till vägledning och kraft.

Kanske, kanske kommer jag i framtiden att kunna titulera mig Certifierad konstellatör, men det känns så stort just nu att jag tar ett litet litet steg i taget. Till att börja med har jag i alla fall ansökt om lärarlegitimation, för vem vet, kanske kanske kommer jag att jobba som lärare någon fler gång i livet. Skolverket har skickat mig ett låååångt ärendenummer.   

Snacka om att jag är motiverad att börja min praktik på Allegre i morgon! (Den kommer att pågå i 6 månader och börjar med en workshop i helgen.) Vet ni hur många böcker jag har läst om familjekonstellationer hittills? Elva stycken!   Ungefär hälften av dem har Bert Hellinger, metodens grundare, som författare. Men inget går upp mot att uppleva en familjekonstellation i verkligheten.

Cornelia och Chanel har nu börjat brottas en massa varje dag. Jag tror att det beror på att Chanel börjar bli så stor att hon har börjat utmana Cornelia om drottningpositionen i flocken. Och Cornelia ger inte upp utan strid. Som tur är så ser brottningsmatcherna väldigt försiktiga ut, så ingen av dem blir skadade.

Ceasar Milan, från "Mannen som talar med hundar", sa en gång i ett samtal med Eckhart Tolle att en skillnad mellan hundar och katter är att katter inte följer med sin ägare in på toaletten. Men det gör mina katter! I stort sett varje gång jag går in i badrummet så kommer Elton och sätter sig i badkaret och vill dricka från kranen. Ofta kommer även de andra två kissarna in och håller mig sällskap. När jag badar så sitter de på badkarskanten och ibland leker de med badskummet. De gillar inte när jag stänger dörren, utan vill helst komma och gå som de vill. När jag går ut ur badrummet så kan jag inte stänga dörren för Elton står oftast kvar i badkaret och dricker vatten....