Just nu går det ganska trögt med Pawpedskursen. Den här veckan skulle man räkna matte och jag har varit sjuk och trött, trött, trött. Matte är inte heller min starkaste sida. Veckan som kommer är tack och lov en återhämtningsvecka, så då får jag skriva kompletteringsuppgifter och lämna in.

Hela dagen har det regnat snöslask och blåst orkanvindar. Tack och lov var Margita här och piggade upp mig lite! Acceptera nuet, säger ju Eckhart Tolle. Egot fungerar så att det håller på att klaga på allt möjligt för att stärka sig själv. När man klagar på vädret så säger man egentligen att man är moraliskt överlägsen vädret, och det är rätt absurt. Tänk om man bara skulle acceptera nuet och vädret i stället för att försöka boosta sitt ego hela tiden!

I källaren har H just upptäckt en vattenläcka. Bara att acceptera det också.

Jag tycker det skulle vara himla coolt om man var en sån som Emelie Cajsdotter som kan kommunicera telepatiskt med djur. Då skulle jag fråga Cornelia när hon vill ha kattungar och om hon ville ha en ny kattkompis och fråga Elton vad jag kan göra för att han ska jama mindre på nätterna.

Jag skulle fråga min kropp vad den vill äta och hur den vill träna och vad den kan göra för att gå ner i vikt. Och så skulle jag vilja kommunicera med allt levande överallt! Det vore så spännande! En helt ny värld skulle öppna sig.  

...Fast nu när jag inte kan kommunicera så telepatiskt med min kropp så har jag en annan idé att jag i stället skulle kunna göra en hemsida med min kropp stylad som en kraftfull nutida fruktbarhetsgudinna, och skriva: Female Power! Sen skulle jag kunna ge intervjuer om hur mycket jag gillar min mulliga kropp och hur starka vi kvinnor är och så skulle jag bli en alternativ stilikon. Bara älska mig som jag är, helt enkelt.    

Idag har varit en sån skön dag! Jag och W var på Lilla Kurorten och bastade och fick behandlingar. Så otroligt skönt och lyxigt och avkopplande! Insåg en viktig sak: Jag har faktiskt rätt att må bra.   Jag förtjänar, precis som alla andra, att må så bra som det överhuvudtaget är möjligt!

Sedan promenerade vi i stan och solen lyste och allt kändes väldigt bra!  

Sammanfattningsvis så föredrar jag just nu att gå på SPA framför att tömma kattsandlådor! 

Alltid när jag kommer till en ny arbetsplats så börjar jag direkt lägga märka till hur man skulle kunna göra saker bättre. Ni som läser min blogg, funkar ni så också, eller är det bara jag?

Ett exempel: På Kullbäckstorp kan folk inte värma sin lunch i microvågsugnen när tvättmaskinen är på, för då pajar hela elsystemet. Och i "kattstallet" är det så varmt så man håller på att få värmeslag. "Detta måste väl gå att åtgärda", tycker jag då. Det som förvånar mig mest på nya arbetsplatser är att de anställda verkar finna sig i att så många saker inte fungerar.

Så här skulle jag vilja leva mitt liv:

• Jag vill aldrig jobba, bara leka.
• Jag vill mysa och kramas och gosa en massa. Om jag gillar någon vill jag vara nära den personen. Om jag inte gillar någon vill jag gå därifrån.
• Jag vill få näringsrik och god mat serverad varje dag, utan att behöva laga den själv.
• Jag vill njuta, njuta, njuta av livet.
• Jag vill lägga mycket tid på att göra mig fin.
• Jag vill leva i nuet och ALDRIG oroa mig för något.
• Jag vill ha en massa tid att bara vara.
• Jag vill sova jättemycket.
• Om jag inte gillar att göra något så vill jag bara gå iväg och göra något annat.
• Om jag känner mig rädd så vill jag skrika och protestera med hela min kropp.
• Om jag känner mig glad vill jag njutningsfullt rulla runt på golvet.

Alltså: jag vill leva som en katt!   

Vi har fortfarande kvar lägenheten i Färgelanda som vi måste betala hyra för. Jag blev ju uppsagd från jobbet i februari, men det är tre månaders uppsägningstid på lägenheten. Innan jul sa min chef att jag skulle få behålla jobbet, men sedan ändrade hon sig, så det var bara en vecka innan som jag fick besked om att anställningen inte skulle fortsätta. Så nu har vi en massa möbler och grejer där som vi måste göra oss av med, och jag blir bara ledsen när jag tänker på att åka dit, vill helst inte tänka på det alls. Det var så mycket som jag hade byggt upp där, både med jobbet och med lägenheten, och nu är allting slut, över, finito. Vet inte om jag någonsin kommer att komma över det eller om jag kommer att våga jobba igen.  

Hela dagen har jag känt mig sjuk och eländig. Ont i magen. Har orkat göra ännu mindre än vanligt, om det nu är möjligt. Inte ens kattkursen har jag gjort den här veckan. Elton, den underbara gosegrisen, har legat på mig en stor del av dagen och spunnit. Han är så go, så go, den katten.

Idag har jag återigen funderat på möjligheten att para mina hemmavarande kissar för att skapa "hemmakullen". Eftersom Lisens anlag verkar ha stor genomslagskraft tror jag att kattungarna kommer att se ut ungefär så här (som Elton):

Kolla in vitfläckarna på halva baktassarna! Idag har jag även funderat på att gå en familjekonstellationsworkshop igen. Caroline ska hålla en snart, och det är faktiskt en av de få saker som jag känner motiverad till att göra just nu.

Trodde jag var på bättringsvägen, men idag mår jag illa och har sovit halva dagen. Det första jag tänkte på när jag vaknade var katter. (Förstås!) 

Undrar om det var därför jag kände mig så ledsen härom dagen, för att jag höll på att bli sjuk? Min bror har också varit jättesjuk uppe i Umeå, stackarn. Fattar inte vitsen med sjukdomar, ärligt talat. Eckhart Tolle säger: "surrender to the now". Jag försöker, men det är svårt. Vår dator låter som ett tröskverk.