Alla inlägg under februari 2010
I senaste numret av Illustrerad vetenskap kan man läsa att kroppens muskler gör så mycket mer än bara fungerar som en motor. Det har visat sig att när man tränar fysiskt så produceras en massa reglerande signalsubstanser i musklerna, precis som hos kroppens endokrina körtlar. Om man tränar så kan man därför få bättre minne och man minskar risken för diabetes, cancer, depression, demens och hjärt-kärlsjukdomar, bland annat tack vare att träning motverkar risken att kroppen utvecklar ett kroniskt svagt inflammationstillstånd. Träning ökar även kroppens förmåga att ta upp näringsämnen från blodet. Detta stämmer helt med mina egna erfarenheter att det känns bra i kroppen och psyket efter träning. Visst är det spännande?
Ursäkta alla ni som tycker att jag skrivit för lite om katter på sistone. Hoppas att ni också kan känna er peppade att börja träna. Fysisk träning är väl annars inte det man i första hand förknippar med kattägare.
Idag har jag varit på gymet och tränat kettlebells i två timmar och det var jobbigt! Jag fattade nog inte riktigt vad jag gav mig in på när jag spontant anmälde mig till en workshop som visade sig vara mer av en sweatshop när allt kom omkring. Kan inte minnas att jag någonsin tidigare varit lika slutkörd. Så hela dagen efteråt har jag gått omkring och varit hög på endorfiner och skrattat och pratat om allt möjligt som om jag var berusad eller nåt.
Jag är verkligen helt inne på det här med träning nu, men det tog ett tag att komma dit jag befinner mig nu. Alla dessa hinder har jag lyckats överbrygga:
En sak som jag har märkt är att jag gillar att gå in för saker med själ och hjärta, oavsett om det är kattuppfödning eller träning. Så nu när jag tränar 6 gånger i veckan så känns det mycket roligare än när jag bara tränade 2 eller 3. Nu motiveras jag av att jag hela tiden gör framsteg, och att jag mår så mycket bättre sedan jag kom igång med hårdträningen. Det är kul att testa sina gränser och se att man klarar mer än man tror. Som tur är så är inte viktminskning den största anledningen till att jag tränar, utan det är välbefinnandet, för annars hade jag kanske känt mig lite modfälld när jag inte märkte snabba resultat. Däremot märker jag att kläderna sitter lite lösare nu.
Katarina undrar: "Har varit inne och försökt mig på att förstå skillnaden mellan sibbar och neva masquerade. I mitt otränade öga ser de nästan lika dana ut och när jag läser om dem så är det att de har "mask"... men snälla förklara för en fullständigt oinvigd :)"
Mitt svar: Egentligen är det ganska enkelt: En neva och en sibbe är exakt samma katt med den skillnaden att nevan har ett annat mönster (det heter inte färg, även om man kan tycka att det är en färg). Det mönstret kallas ibland "maskad", ibland kallas det "siamesfärgad". Det är alltså så att hela katten är cremevit utom nos, öron och tassar, som är färgade. Ögonen är, till skillnad från sibbens, blå. Orsaken till att ögonen blir blå är att det maskade anlaget är ett sorts albinoanlag.
Maskningen är temperaturkänslig så när kattungen föds är den helt vit, men sedan gör den kallare temperaturen på de utstickande kroppsdelarna att katten får färg där. Det finns även andra raser som är maskade: ragdoll, helig birma, balines, seychellois och siames. En del raser, som perser, kan vara antingen maskade eller fullfärgade. Maskfärgen kan variera, beroende på vilka färggener katten bär på. Den kan alltså vara till exempel svart, blå, röd, eller sköldspaddsfärgad, och antingen solid eller mönstrad. Det maskade mönstret orsakas av en recessiv gen som kallas cs-genen. På grund av att genen är recessiv så kan en sibirisk katt vara bärare av anlaget utan att det syns utanpå katten. Om en sådan katt paras med en annan sibir som också är bärare så kommer i genomsnitt en fjärdedel av kattungarna att bli nevor, som alltså är en syskonras till sibbarna.
Så långt allt gott och väl. Men nu är det så att den sibiriska rasen är en skogsras, precis som maine coonen och den norska skogskatten, och många uppfödare tycker inte att det maskade mönstret passar på en skogskatt. Dessutom känner de sig kanske lite utkonkurrerade av uppfödarna till den nya rasen neva masquerade.
Det finns teorier om att de tidigaste ryska uppfödarna tyckte att maskade katter var "finare" än sibben, som ju "bara" var en bondkatt. Och därför började de para sibirerna med maskade siameser och kanske perser och birmor, så resultatet blev en genetisk soppa, som visserligen gör att den genetiska spridningen blir väldigt stor, men som å andra sidan gör att den "ursprungliga" skogskatten går förlorad. Nevauppfödare hävdar då i stället att det visst fanns maskade bondkatter kring floden Neva, och att en del av de första sibirerna faktiskt var maskade. Vi som föder upp traditionella sibirier vill ofta ha så lite nevainblandning som möjligt, dels för att vi tror att risken är större att en neva har en massa andra raser inblandade, och dels för att vi helst inte vill ha sibiriska avelskatter som är bärare av det maskade anlaget. En del uppfödare gentestar därför sina katter. Men problemet kan då bli att vanliga kattuneköpare, som inte känner till bakgrunden, tror att det här med cs-genen är någon sorts sjukdom, fastän det inte har någonting alls med hälsan att göra om en katt bär cs-genen eller inte, och för en sällskapskatt spelar det ingen som helst roll.
Men som situationen ser ut idag, så går det inte att hitta någon sibirisk katt som är fullständigt "ren" från inblandning av andra raser, vilket vi får acceptera. Det vi däremot kan göra är att undvika att para nevor med sibirier som inte är bärare av cs-genen, eftersom det kommer att bli svårare för dem som inte vill avla fram nevor om merparten av sibirerna blir bärare. I vissa andra länder är nevor lika vanliga som sibirier, och de paras fritt med varandra. Nevor är ju väldigt söta, och därför är det många som gillar dem.
Ja, som du förstår så är detta mer komplicerat än man först kan tro, och det har varit många starka känslor kring denna fråga bland uppfödare. Inte i någon annan fråga har väl vågorna gått så höga som kring nevafrågan. På ett sätt kan man faktiskt tycka att det är lite konstigt, eftersom det "bara" handlar om utseendet på katterna, men för många uppfödare är detta väldigt känsligt. Nevauppfödarna har väl inte känt sig så välkomna i SäSK, och beslutade därför att starta en egen förening, SIgNE.
Om man skulle jämföra med syskonraserna abessinier och somali, där båda har samma rasstandard, men somalin är långhårig (långhårsgenen är också recessiv), så har man där valt att ha avelsrestriktioner för att det ska bli lättare för abessinieruppfödare som inte vill föda upp somali. Och en liknande rekommendation finns nu alltså bland uppfödare hos Sällskapet sibirisk katt, men inte hos SIgNE. Hos Sällskapet sibirisk katt så får man däremot inte annonsera kullar med nevor, vilket gör att det blir lite konstigt om man skulle få en kull med både nevor och sibbar....
Helena undrar om nevor är lika allergivänliga som sibirier, och mitt svar är att jag inte vet, eftersom jag har liten erfarenhet av nevor, men eftersom de är så nära besläktade så borde de vara lika eller i stort sett lika allergivänliga som de vanliga sibbarna. Men jag brukar alltid påpeka att det är väldigt olika med olika kattindivider inom samma ras: vissa är mer allergiframkallande än andra.
Vi har ju sedan tidigare en rasring för sibiriska katter, Sällskapet Sibirisk Katt. Men sedan syskonrasen Neva Masquerade kom så har det varit en massa diskussioner om huruvida nevauppfödare ska få vara med i SäSK och annonsera sina kattungar på sällskapets hemsida. Dessutom har man grundligt diskuterat huruvida man ska få para nevor med sibirer, och om det ska finnas avelsrestriktioner. Utan restirktioner så kommer det maskade anlaget att spridas till majoriteten av den sibiriska populationen, och många sibiruppfödare vill inte det.
Men nu har det startats en ny rasring, SIgNE, där både nevauppfödare och sibiruppfödare är välkomna, men där har man valt att inte ha några avelsrestriktioner alls, troligtvis för att detta är bekvämast för dem som föder upp nevor. Lite synd tycker jag att man inte kan samsas, men det är väl bara att inse att merparten av jordens befolkning fortfarande lever i konflikt och dualitet.
Det är alltid lika kul när kattungeköpare vill hålla kontakten och idag ringde Katarina för att berätta att Dylan numera är lycklig kastrat. Allt hade gått bra, men veterinären hade nästan hoppats att hon skulle få behålla Dylan, han hade charmat in sig förstås.
Katarina älskar att läsa kattbloggar, och bland annat hade hon hittat en blogg med Ölandskatterna Sixten och Puma, och hon undrade vilken ras Puma, som verkligen ser ut som en Puma, är. Denna fråga kan jag faktiskt svara på efter att ha sett bilderna: Puma är en abessinier, en av mina favoritraser. Jag tycker att abessinierna är så otroligt vackra, och att jag en gång ägde en halvabessinier (Felicia) gör att jag har lite extra känsla för den rasen. Enda nackdelen med en abessinier är väl att den är så otroligt vild, jag har aldrig i mitt liv träffat på en sådan aktiv och sjövild katt.
Idag träffade jag förresten kattbloggaren Tina för att luncha på hennes jobb. Jag blev så förtjust i hennes arbetsplats, där hon jobbar med teknik, att jag frågade henne hur jag skulle göra för att få jobb där. Hon sa: Gå en teknisk arbetsmarknadsutbildning och sök sedan praktikplats. Jag blev så inspirerad att jag genast åkte till Arbetsförmedlningen för att kolla om det fanns några tekniska arbetsmarknadsutbildningar. Det fanns bara en enda i Göteborg, men nu har jag sökt den!!!! Och nu måste ni gissa vilken utbildning det är som jag har tänkt gå! Tack Tina för en inspirerande lunchträff!
Här en bild på en kull med ljuvliga abessinier. Jag var nära att köpa en av dem från deras norska uppfödare när jag var på utställning en gång. Zambesi hette den honan som jag ville köpa. Uppfödaren vann pris för bästa kull. Vill bara pussa dem!!!
Just nu kan du köpa Marja Entrichs underbara solstift med 50 kronors rabatt om du samtidigt köper en annan valfri ME-produkt. Solstiftet passar lika bra som antingen läppglans eller solskydd i ansiktet på vinter- eller sommarsemestern. Den doftar gott och ger massor av fukt till den känsliga ansiktshuden.
Apropå ME, så tipsade min kompis W om att bivaxkrämen går att använda som ansiktskräm nu på vintern, och det funkar jättebra; trots att krämen är ganska tjock så går den snabbt in i huden!
För er som inte känner till Marja Entrichs hudvårdsserie, så kan jag berätta att ME är baserad på 100% ingredienser från växtriket, och innehåller alltså inga mineraloljor. ME är ett svenskt företag och produkterna tillverkas i Finland. Alla produkter innehåller ljuvliga växtparfymer. De är inte testade på djur, vilket känns bra för en djurvän som jag! Jag kommer gärna hem till dig för en visning, förutsatt att du bor i Göteborgsområdet.
Beställ genom att maila mig på saga_emelie@hotmail.com!
Mitt liv sedan jag började hårdträna ser ut så här:
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 |
19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
|