Dylans matte Katarina ser verkligen fram emot att få hem sin lille kille! Hon ska komma hit redan på onsdag morgon, och sedan har hon tagit två veckor ledigt från jobbet bara för att få vara med sin nya familjemedlem (och få en välbehövlig semester)! När Dylan blir lite större ska han få börja vara ute fritt, och det tror jag att han kommer att gilla. Här är tre bilder som Katarina tog när hon var här.

Titta här vad fin Baltzar har blivit! Han är alltså Lisen och Yakovs son, så kanske kommer kattungarna i D-kullen att likna honom lite när de blir större.

Idag bestämde sig en familj för att tinga Devin.  De är visserligen allergiker, men de har en släkting som bor 300 meter ifrån som kan tänka sig att ta Devin om det inte skulle fungera med allergin. Devin kommer att flytta till Svenshögen utanför Stenungsund.

Daisy och Diva lekte härom dagen med vattnet i vattenskålen.

Delphie sover just nu i klösträdet i Lilla Los rum.

Domino föredrar golvet bredvid mamma Lisen.

Diva sover på klösträdet i vardagsrummet.

Övriga katter har för tillfället somnat på någon undangömd plats i lägenheten...

Har blivit förkyld igen.  Är så less på att vara sjuk.

På måndag är det dags för veterinärbesiktning, vaccination, chipmärkning. På onsdag flyttar sedan Dylan, på torsdag Domino och på fredag flyttar Diva, Daisy och Delphie. Det blir alltså mycket under veckan som kommer. Sedan på söndag är det SäSK-träff här hemma och på måndag ska Evora och Amanda HCM-testas. På tisdag ska jag på en kattbeteendeföreläsning. Man skulle nästan kunna tro att jag föder upp katter på heltid.

Nu börjar det hända saker: flera är intresserade av Devin, så jag tror att han snart kan bli tingad!

En blogg om kattagility!

Just nu är katthemmen fulla med katter som ingen annan vill ta hand om. För dig som längtar efter en kattkompis i ditt liv så kan jag rekommendera att du åker en tur till närmaste katthem för att där adoptera ett par katter. Livet blir så mycket mysigare med katter, och du gör en god gärning samtidigt. Om jag var i den situationen att jag skulle välja katt, så skulle jag kanske välja den här vackra blåsköldpaddsfärgade honan, Rose, som bor på Djurens samarittjänsts katthem i Gråbo. Rose verkar ha ett mysigt temperament och som ni ser är hon väldigt vacker! Som andra katt skulle jag nog välja en liten kattunge på 12 veckor eller mer (SVERAKs åldersregel gäller förstås alla katter som säljs i Sverige). När jag tittar på Göteborgs katthjälps hemsida så ser jag att de har en liten lekfull Viola till salu, blåtigré i färgen. Titta här vilken underbar liten tjej, som tydligen också har ett fantastiskt temperament:

Två vackra katthonor som skulle kunna förgylla vilket hem som helst! Till och med namnen passar ihop: Rose och Viola, två blomnamn. Skynda er och slå till innan någon annan hinner före!  På så sätt stöder du också katthemmens viktiga verksamhet, och de kan ge plats till nya hemlösa katter.

För mig skulle det helt klart kännas bättre att köpa katter från ett katthem än att köpa från en familj som valt att inte kastrera sin honkatt och sedan "råkat" få kattungar som de sedan har väldigt svårt att bli av med. Eller någon som till och med medvetet avlar på huskatter. Att köpa en katt av en sådan person kommer troligen bara att göra att de fortsätter att sätta nya, mer eller mindre oönskade, katter till världen.

Apropå det här med raskatter och "bondkatter" så anser jag personligen att alla katter har precis samma värde, och att en raskatt inte nödvändigtvis behöver vara "bättre" än en huskatt. Inte i temperamentet och inte i hälsan och inte heller i utseendet.

Den stora skillnaden ligger i katternas status. Jag föredrar när katter föds upp på ett planerat sätt framför när de får föröka sig okontrollerat. Jag föredrar när det finns ett kärleksfullt hem som tar hand om katten framför katter som blir förvildade. Jag föredrar när människor är beredda att lägga pengar på att köpa en katt av respekt för det arbete som uppfödaren har lagt ner framför människor som tycker att katter inte har något värde och därför inte är värda att betalas för. Frågan är då om de tycker att det är värt att ta med katten till veterinären när den blir sjuk? Men det är inte katternas eget fel att det finns människor som inte ID-märker och kastrerar sina katter, eller hur? Det är därför inte heller katternas fel att det finns hemlösa katter.