Idag har jag låtit kattungarna flytta ut ur bolådan och in i "kattungehagen" som består av vår klädkammare. Jag har täckt golvet med tidningar och placerat in en sandlåda, en låg skål med kattungetorrfoder, en kattbädd och ett par bollar. Klädhyllan, som katterna använder som förlossningslåda, har jag klätt in med tyg, där kattungarna kan sova tryggt. Jag har täckt för ingången med ett nät, som Lisen kan hoppa över. Nu blir det mycket spännande för de små krabaterna att upptäcka! Plötsligt blir deras värld större.

Konstigt nog så brukar kattungarna alltid vilja smaka på sanden, men inte på maten. (Mamman brukar äta upp maten.) Vad det kan finnas för evolutionära fördelar med detta kan jag inte riktigt förstå. Kanske kan sanden få igång magen lite?

Håller just nu på att testa en ny sorts sand som heter SP2000 och är biologiskt nedbrytbar. Alltså borde den inte heller vara farlig att äta. De stora katterna kissar och bajsar i den som vanligt. Finns bland annat att köpa hos foderbilen.

Tidigare har jag låtit kattungarna få provsmaka riktig mat vid tre veckors ålder, men då har de alltid känts för små för att fatta vad de ska göra, så den här gången ska jag börja vid fyra veckors ålder. Det jag brukar börja med är rå nötfärs, modersmjölksersättning och rå äggula. Sedan börjar jag ge dem torrfoder uppblött med modersmjölksersättning, kokt fisk osv.

Nya bilder kommer på söndag eller måndag!

Johanna, som var här nyss, funderar på att tinga söta Daisy. (Lilla Lo tycker att Daisy liknar en teletubby.) ;-)  Johanna ska höra av sig i morgon när hon har sovit en natt på katthåren som hon fick med sig.

Ännu är ingen av kattungarna tingade, men nu känns det som att det börjar röra på sig! Paret som var här i kväll är intresserade, men de ska fundera lite till. Kanske bestämmer de sig i morgon.

Kattungarna går nu på vingliga ben och utforskar lådan. När jag idag bytte i lådan så fick de gå omkring på golvet en stund och de två största, Dylan och Domino, gick med självsäkra steg och verkade tycka det var jättespännande, medan minstingen Diva pep som om hon önskade att någon skulle komma och rädda henne så fort som möjligt. Det jag har kunnat utröna av deras temperament än så länge är att Domino är lugnast och väldigt trygg av sig (som en nallebjörn ungefär), Dylan är framåt och orädd. Delphie och Diva är lite pipiga när man lyfter upp dem, vilket jag tycker brukar vara typiskt honkattungar (och även flickbebisar), kanske är de lite känsliga små individer som har stort behov av att uttrycka sig, precis som jag. ;-) Devin och Daisy känns båda som trevliga och nyfikna små krabater.

Lisen är inte lika orolig för sina ungar som i början, men ibland blir hon sur på Evora, som kanske råkat komma för nära, och klår upp henne. Cornelia däremot, har till och med varit nere i lådan och nosat.

Idag var första gången jag hörde en av kattungarna spinna! Det har också börjat bli större intresse för kattungarna, så jag ska ha besök både i kväll och i morgon.

Bild: Devin, Dylan och Domino.

Från vänster ser ni Delphie, som är helt randig (tigré), sedan kommer Diva som är svartvit, och längst till höger är Daisy, som är randig med vita tassar.

Den randige är Dylan, Den svarta med vita fläckar är Devin och den helsvarta är Domino.

Nu har kattungarna börjat komma in i den åldern att de blir sötare för varje dag. Jag brukar sitta och titta på dem när de ligger och sover mittemot varandra, eller sträcker på sig precis som en vuxen katt fast de är så små. Deras små tassar är så söta och jag kan inte bestämma mig för vilka jag föredrar: Dominos svarta trampdynor och svarta päls eller divas rosa med vit päls eller Dylans, som är till hälften rosa och hälften svarta.

Ibland ligger en kattunge och rör munnen i sömnen, som om den fortfarande sög på tutten. Precis så brukade Lo göra när hon var bebis.