Igår blev jag orolig för kattungarna. Diva har varit lite lös i magen ett tag, och jag trodde det skulle gå över, med det gjorde det inte, och igår blev även Devin lös i magen. Dessutom upptäckte jag en liten "knöl" på Devins mage, så idag åkte jag så fort jag kunde till Husdjurshälsan. Det visade sig att varken Diva eller Devin hade feber, och ingen av dem var uttorkade, så det verkar inte vara något allvarligt än så länge. Jag ska nu börja ge alla kissarna ett specialfoder som heter "Intestinal". (De vuxna katterna kommer att kunna hoppa upp på en hylla och äta annan mat också.) Jag ska även ge Diva och Devin ett probiotikum som heter "Prokolin" två gånger om dagen (för att normalisera tarmfloran). Måste nu hålla lite extra koll på kattungarna i fortsättningen, och håller tummarna för att det går över snart.

Jag fick även bekräftat det jag misstänkte: Devin har ett litet navelbråck. Vad innebär det då, kanske ni undrar. Jo, för det första så ska Devin aldrig användas i avel, utan han kommer att få ett avelsförbud inskrivet i stamtavlan. Han är inte heller lämpad för utställningar. I samband med kastreringen vid 6 månaders ålder är det bra att i samråd med veterinär bestämma om man ska operera bråcket. Men han kommer inte själv att ha ont av sitt lilla bråck, utan kommer att vara precis som vilken sällskapskatt som helst. Jag kommer ändå att gå ner lite i pris för honom just på grund av detta. Jag har känt på de andra kissarna, men inte hittat någon fler kattunge med navelbråck.

Vad är ett navelbråck då? Jo, det är så att bukhinnan inte riktigt har växt ihop på ett ställe, och det är därför man kan känna en liten "knöl". Om bråcket är tillräckligt stort så kan något organ komma ut genom bukväggen och bli klämt, och då måste man operera. Navelbråck förekommer även hos människor och andra djur.

We like!!!!

Det finns två kattungar som är extra lovande när det gäller utställningar (enligt min åsikt). Det är Domino och Daisy. Om ni blivande ägare kan tänka er att ställa ut dessa små underbaringar så skulle jag bli jätteglad! Dylan och Delphie tror jag också mycket på.

Nu har Daisy lärt sig att äta torrfoder!!!! :-)

Mitt största "problem" just nu är hur jag ska göra för att kattungarna inte ska "försvinna" ut i den stor lägenheten så att jag inte kan hitta dem. Jag blir så orolig när det är någon liten unge som jag inte kan hitta. Då springer jag runt och letar och räknar katter och får nästan panik. Sedan hittar jag ungen lugnt sovande under byrån i hallen eller bakom sovrumsdörren.   ;-)