En länk till en rysk uppfödare av nevor: http://www.nevak.ru

Nu har jag tänkt ännu mer när det gäller neva masquerade. Och kommit fram till att jag ändå inte vill att de uppfödare som köper mina katter ska para med neva masquerade. Anledningen är att avkommorna då kommer att bära på den recessiva maskade genen och den kan sedan dyka upp när man minst anar det, även hos uppfödare som inte vill föda upp nevor. Mina katter bär med största säkerhet inte på anlaget (de är inte gentestade) så det känns onödigt att mixa in detta anlag, när uppfödarna nu har jobbat så hårt i flera generationer på att få bort det.

Vad gäller abessinier (korthårig) och syskonrasen somali (samma standard fast långhårig), så gör uppfödarna så att de ibland parar somali och abessinier för att utöka genpoolen ooops, jag menar genpolen för somali, men då skriver de VAR (variant) i stamtavlan, så att man inte ska använda dessa korthåriga avkommor (men bärare av långhårsanlaget) i abessinieraveln. Så skulle man kunna göra med sibbar/nevor också. Fast nu finns det så många nevor ute i Europa, så jag tror inte att detta behövs, ärligt talat.

På bilderna: En familj med viltfärgade abessinier och sedan en blåsilverfärgad somaliunge. Från HuKa.se.

Efter att ha läst artikeln av Irina Sadovnikova som jag just hänvisade till, så måste jag erkänna att min syn på syskonrasen till sibiriern: Neva Masquerade, har förändrats.

Hon hänvisar till Alex Kolesnikov's artiklar, som är oerhört kända bland sibbeuppfödare, och när man läser hans artikel, så får man lätt intrycket, att Neva Masquerade-färgen (alltså samma färg som siameser och birmor) är mindre "ursprunglig" och därför mindre "äkta" än de andra färgerna. Men Sadovnikova argumenterar övertygande att så inte är fallet. Hon menar däremot, att flera av de första katterna som användes i sibir-aveln, var just maskade.

Det är helt otroligt hur mycket starka åsikter och känslor det finns kring detta ämne bland sibir-uppfödare. Fast egentligen är det ju bara en färg! Precis som vi människor finns i olika färger, så gör katter också det. Att undvika vissa kattfärger känns faktiskt lite som rasism...   ;-)  Tänk om man till exempel skulle förbjuda alla vita byxor! Det är egentligen lika absurt.

Jag känner själv att jag ofta har pendlat mellan min fascination för kattfärger och kattgenetik och min önskan att "bevara den ursprungliga sibiriern". Nu behöver jag faktiskt inte tänka så längre, även om jag fortfarande kommer att välja katter mer utifrån typ än färg. Fast jag kommer nog aldrig att satsa på att föda upp nevor (peppar, peppar).

Jag, som skrev in i mitt avelsavtal för avelskatter, att man inte får para med Neva Masquerade-katter, måste nog formulera om det nu!

Summan av kardemumman är att jag och de flesta andra som håller på med sibirier, egentligen vet väldigt lite om rasens ursprung. Jag menar, ingen dokumenterade ju utvecklingen med tanke på eftervärlden medan rasen bildades.

Och det som Sadovnikova skrev om att den sibiriska rasen är den ras som har störst genetisk mångfald, är ju toppenbra, för det ökar chanserna till friska kattungekullar nu och i framtiden! Och det avelsarbete som vi håller på med här i Sverige känns verkligen hoppfullt inför framtiden, tycker jag!

Det är inte ofta det publiceras nya artiklar om den sibiriska rasen. Därför är det lika spännande varje gång: http://www.pawpeds.com/pawacademy/general/siberiancat/

Ibland får jag frågan vilka människor det är som köper katter av mig. Förutom att de generellt kan delas in i de två kategorier som jag skrivit om tidigare, så kan man även säga att de tillhör följande grupper:

1. Uppfödare, särskilt nyblivna uppfödare, som vill ha en honkatt till avel.

2. Kattallergiker, som visar sig kunna tåla den här rasen bättre än andra raser.

3. Personer som har fastnat just för den sibiriska rasen och gärna vill ha en sibirisk sällskapskatt.

S* Miss Emmi's: uppfödare av sibiriska katter i Göteborg sedan 2007.

Jag heter Emelie Nilsson, är gift med H och har en dotter, Lilla Lo, och två sibiriska avelshonor: Lisen och Evora. En hona från min första kull, Amanda, bor hos en fodervärd. Vi bor i östra delarna av Göteborg. Evora fick sin första kull, A-kullen, den 6 juni 2008. Kattungarna heter Alchemic Alvin (svartsilvertigré hane), Aristocat Arvid (svartsilvertigré hane), Amazing Amanda (svarttigré hona), Alluring Alvina (svartsilvertigré hona) och All-time Algot (svarttigré hane). Lisen fick sin första kull, B-kullen, den 12 oktober 2008. Kattungarna heter Baltzar Bazaar (svartsilvertigré med vitt hane), Billie Bling (svartsilvertigré hona), Bonnie Bonanza (svarttigré hona) och Beata Bebop (svarttigré med vitt hona).

Jag älskar katter för att de är sig själva. De är tysta, smidiga och lekfulla livsnjutare. De bara är. En katt i hemmet är bra för hälsan och välbefinnandet, det har ny forskning visat. Jag tror att det beror på att vi genom katten kommer i kontakt med det som är naturligt och oförstört inom oss själva. Den är mjuk att känna på och den kommunicerar ärligt med oss med hjälp av kroppsspråket. Vi behöver inte göra oss till när vi är tillsammans med katter!

Min blogg handlar om katter förstås, men också om annat som händer i mitt liv, mina funderingar kring kattavel och den värld vi lever i. Kul att just du hittade hit och välkommen att göra mig sällskap!

Den sibiriska rasen är en relativt ny ras i Sverige. Den kommer från Ryssland och är en "naturlig ras", dvs. man har tagit vara på de unika egenskaperna hos den ryska "huskatten", som för bara några decennier sedan hade ungefär lika låg status som den svenska "bondkatten" tyvärr har än idag. Vissa tror att rasen har fått sitt speciella utseende för att tamkatter parat sig med en sorts vildkatter, Felis Silvestris, som har halvlång päls och kraftig kroppsform. Att "sibbens" päls är lång och vattenavstötande har förstås ökat överlevnads-möjligheterna för dessa katter i ett bistert klimat. En sibirisk katt ska ha rundad huvudform, en kompakt, muskulös kropp och ett "vilt" utseende. Eftersom rasen är ny, så fokuserar jag och de flesta andra svenska uppfödare på hälsa och genetisk variation i aveln snarare än på att få fram "utställningsvinnare", även om snygga, rastypiska katter naturligtvis är en dröm. För mig är det jätteviktigt att katterna är sociala och har ett gott temperament!

Och det allra mest fantastiska med den sibiriska rasen är att vissa kattallergiker faktiskt kan tåla den! Det var detta som gjorde att jag valde den sibiriska rasen, och jag har sålt katter till familjer som annars inte skulle kunna ha katt alls!

Om du har en sällskapskatt över 5 månader så är mitt råd att du genast går till veterinären och kastrerar och chipmärker katten om du inte redan har gjort det. Vår värld behöver inte ännu fler oönskade katter! Att det skulle vara bättre för honkatten att få en kull innan kastrering är bara en myt!

Varenda katt har rätt till ett bra hem, och därför behöver vi höja kattens status genom att minska antalet nya huskatter som kommer till världen. Då kommer de katter som finns kvar att äntligen börja betraktas som värdefulla och vi kan stänga alla katthem för övergivna katter som finns runtom i Sverige. Snälla, hjälp till med att sprida detta budskap till så många som möjligt!

Jo, det är faktiskt en "rysk långhårskatt" beskriven av Harrison Weir, mannen som arrangerade den första riktiga kattutställningen år 1871. För att läsa mer, gå till:

http://www.pawpeds.com/pawacademy/history/ourcats/russianlonghair/