Ledtråd: det är en sibirisk raskatt. Skriv svar som kommentar! Ni får ursäkta bildkvaliteten, det beror på att jag fick konvertera från ett format till ett annat.

En sibirisk katt brukar oftast inte behöva så mycket borstning, men det finns enstaka individer som är som perserkatter, och behöver borstas varje dag (som tur är gäller detta inte min katter). En sibirisk katt kan man borsta ungefär en gång i veckan, och det är tack och lov sällan mina katter får tovor som behöver klippas bort. En vanlig kattborste kan alltså vara bra att ha.

På våren har sibirerna ofta en period när de fäller mycket hår och då tovar sig pälsen lättare. Mitt tips då är att borsta ofta med en borste som kallas ”karda”. Det är också bra att bada katten regelbundet under den här perioden. Om pälsen är fet kan man använda ett avfettningsmedel innan schampot som heter ”Groomer’s Goop”. Rekommenderas även inför utställningar.

Bilden visar C-kullen 2 veckor gamla.

Nuförtiden är det nötfärs med uppblött torrfoder som gäller för kattungarna. Långsamt ska de vänja sig vid att äta torrfoder, det har jag bestämt, för jag tycker att det är så viktigt att katter kan äta torrfoder, inte minst är det praktiskt för ägaren.

De första sibiriska katterna flyttade till Sverige från Finland år 1997. Det var två kastrerade honkatter som hette Siperiankulta Beloshka och Essenia Rossity. De första katterna tänkta för avel var 2 hanar och 8 honor som importerades år 2000. Den första svenskfödda kullen föddes år 2001. Det var Staffansgårdens uppfödning i Skellefteå som var pionjärer. Pelagea Veshy Son var mamma och Chalcedon Valenvic var pappa till kullen som bestod av två pojkar och två flickor.

Den sibiriska rasen har utvecklats av sig själv i Ryssland, och är därför en så kallad ”naturlig ras”. Under år 2008 registrerades 460 sibiriska katter i Sverige, och rasen tog sig upp från plats 11 till plats 8 på listan över antal registrerade katter, vilket visar att rasen är på uppgång. En orsak till det ökande intresset kan vara att rasen kan tålas av många allergiker.

Rasringen Sällskapet sibirisk katt jobbar aktivt för att öka samarbetet mellan uppfödarna. Man ordnar bland annat varje år ett rasseminarium dit man bjuder in föreläsare. På SäSKs hemsida finns rekommendationer som säger att inavelsgraden vid en parning bör vara maximalt 3.12% och att så många katter som möjligt bör användas i aveln. Det finns även ett avelsråd, dit uppfödarna rapporterar sjukdomar och defekter. Uppfödare rekommenderas att kontakta avelsrådet innan parning. På avelshanelistan på SäSKs hemsida brukar det finnas ett 20-tal hanar. Utöver det används ett antal hanar som inte står med på sidan.

Det importeras en del katter från andra länder, framför allt från Ryssland och Tyskland, men även från till exempel Tjeckoslovakien, Finland, Danmark, Norge, Spanien, Australien, Italien och USA. Att importera från Ryssland är förstås det man först tänker på, eftersom rasen stammar därifrån, men att importera från Ryssland kan vara väldigt komplicerat. Dels vad gäller risken för sjukdomar, karantänvistelse och byråkrati, men också på grund av att man kan bli lurad av mindre nogräknade uppfödare i Ryssland. Därför brukar man inte rekommendera att importera från Ryssland, i alla fall inte om man är nybörjare inom kattuppfödning.

Den allvarligaste sjukdomen inom rasen är HCM, men tack vare att de flesta uppfödare scannar sina avelskatter regelbundet och att man deltar i Maine Coon-kattens hälsoprogram, så kommer problemet att minska i framtiden. Anledningen till att just HCM anses vara den allvarligaste sjukdomen inom rasen är att sibiriern annars är en mycket frisk ras, där det inte förekommer så många allvarliga genetiska sjukdomar och defekter. (HCM kan i allvarliga fall sluta med plötslig död.)

Avelsprogrammet är upplagt så att resultatet för alla katter som scannas läggs in i Pawpeds, där alla kan se vilka katter som fått diagnosen. Man avlar självklart inte på en katt med diagnosen HCM. Om katten får resultatet ”equivocal” (gränsfall) och den är över 3 år gammal, så kan man para den med katter med normalt hjärta och utan nära släktingar med HCM. Om kattens hjärta är normalt, men en nära släkting har fått diagnosen, så kan man ta maximalt en kull med en frisk katt utan nära släktingar med HCM, förutsatt att katten är minst 2 år gammal. Har kattens hjärta visat sig vara normalt vid 3 års ålder så kan man para som vanligt, men man väljer lämpligen en mer riskfri partner.

Jag blev så fascinerad igår när jag tittade på SäSKs kattungesida: sist av alla kullar så fanns tre röda eller cremefärgade kattmammor (vilket är ovanliga färger på honor, creme är rött fast i utspädd form), alla var fotade liggande på sidan med huvudet åt vänster, med sin nyfödda kull. Kullarna kom från olika uppfödare runt om i landet, men kullarna var alla tre födda på samma dag, den 1 april (!) Ett riktigt aprilskämt, skulle man kunna tro. Jag tror att jag tittade lite extra på de här kullarna, eftersom jag är väldigt förtjust i rött och creme. Alla tre kullarna bestod av en sköldpaddsfärgad hona och resten hanar (vilket tyder på att de alla tre hade parats men en hane som har svart grundfärg). Två av kullarna hade fyra ungar, en hade sex. Hanarna var alla röda eller cremefärgade, (vilket inte är så konstigt, eftersom hanar alltid ärver sin mammas grundfärg). Men håll med om att det är ett sammanträffande! Ibland kan man ju undra om det finns något sorts "mönster" i tillvaron...  ;-)  Titta här så ska ni se:

http://www.sibiriskkatt.nu/ Klicka på kattförmedling, sedan kattungar.

Idag har vi träffat Algot och han har blivit riktigt stor! Men precis som hans matte säger, så är han lite svår att fånga på bild, så här har ni mina bästa försök! Mammas pojke, eller hur? Som ni kanske minns, så ska han paras med Lisen, och det blir hans enda kull, så de ungarna blir lite speciella. Stora, busiga ungar tror vi att det blir! Lisen sniffade intresserat på mina kläder så fort jag hade kommit hem.  ;-)

Jag har lagt till en ny sida på min engelska hemsida. Den handlar om den sibiriska rasen:

http://www.emmis.org/The_Breed.html

Nu har jag kärat ner mig i en hankattunge igen. Jag får väl kalla honom för "Mr Perfect 2". Planen är i så fall att han skulle få några kullar innan han kastreras. Finns det någon som kan tänka sig att vara fodervärd åt en riktig sötnos? Hör av er i så fall så berättar jag mer! saga_emelie@hotmail.com