Ibland när jag tittar på kattbilder från olika katthem så stöter jag på en katt som har något riktigt speciellt. Ibland kan det vara en raskatt som söker ett nytt hem, ibland kan det vara en katt som jag misstänker vara mosaik, vilket är en genetisk ovanlighet. Det innebär att två olika kattfoster har smält ihop till ett under tiden i livmodern. Titta här så ska ni få se en katt som jag tror är mosaik:

Ni kanske tror att hon är en helt vanlig sköldpadda med vitt, men det tror inte jag, för det är extremt ovanligt att sköldpaddsfärgade katter har så mycket rött och så lite svart. Tvärtom, med mycket svart och lite rött, är ganska vanligt, däremot. Jag gissar i alla fall att det är två foster som smält samman till ett, men oavsett vilket så är den här färgkombinationen jätteovanlig. Så, vill du ha en unik katt så ska du adoptera Tuva från Katthemmet Kompis!

En annan sådan ovanlig katt är Rosa, som är svanslös, precis som raserna manx och japanese bobtail. För dig som söker en katt med det där lilla extra, så kanske Rosa skulle passa? Hon är uppenbarligen en mycket kelig katt, dessutom! Katter kan vara svanslösa för att de skadat sig eller för att de bär ett anlag för svanslöshet. I det här fallet tror jag på ett dominant anlag, eftersom Rosas kattunge Pelle också är svanslös. Vad beror det då på att de inte har någon svans? Har Rosa en släkting som är en svanslös raskatt? Det kan vara så, men eftersom dessa raser är rätt ovanliga, så gissar jag att det är en spontan mutation som orsakat Rosas svanslöshet. Om det inte redan fanns flera hårlösa raser, så skulle man kunna börja avla fram en ny ras från Rosa och Pelle!

En annan katt, som jag också har hittat på Kattkommando syds hemsida, heter Messi. Det speciella med Messi är att har ser ut att ha blå ögon. Visserligen finns det rätt många blåögda katter, men de brukar vara vita eller maskade. Den här killen ser snarare ut att vara cremespotted eller cremesilverspotted utan vitt. Hur kan då ögonen vara blåa? Kanske är de bara ljusa, eller vad tror ni? Vacker är han i alla fall, lille Messi! Han bor för närvarande i en kattkoloni i Sölvesborg.

Har övergett dräktighetsmaten nu och slutat hoppas på att Cornelia ska löpa snart igen....  Tyckte mig se att Elton bara blev rundare om magen, och han var den som glufsade i sig allra mest av den maten, så nu är det nya regler som gäller!

Från och med nu ska katterna dels få jobba för sitt torrfoder, dels är fodret magrare. Indoor long hair är det torrfoder vi kör med nu. För att kunna få så mycket rabatt som möjligt så har jag övergått till att bara köpa 10-kilossäckar av torrfoder. (Att ha katter kostar pengar, och målet är ju att uppfödningen inte ska gå back.)

Maten serveras dels i foderboll, dels i den nya foderlabyrinten, som jag precis har beställt. Eftersom Cornelia och Chanel är smartare än Elton, så kommer de att ha större tillgång till torrfodret. Elton har liksom inte riktigt fattat hur man får ut maten, så han får passa på när de andra är där och puttar på bollen.   

För att Chanel och Cornelia ska få lite extra fettsyror och sånt som kattungar och fertila katter behöver, så får alla katterna dela på en påse Kitten lite då och då, kanske var tredje dag.

När Elton har ätit en stund så får han sitta i mitt knä tills de andra har ätit färdigt. Då får Elton äta upp resten. (Innan var det alltid Elton som buffade undan de andra.) Hårda bud i Mellerud!     

Ibland brukar jag roa mig med att försöka hitta den perfekta katten till Mormor G. Mormor G säger att hon inte vill ha någon katt, men innerst inne kanske hon vill det ändå.  Eftersom hon bor i Umeå så brukar jag kolla Djurskyddet Västerbotten.

Mormor G gillar korthåriga bondkatter, några år gamla, som är vana vid utevistelse, särskilt röd-vita eller blåa. Här är de hetaste kandidaterna hittills:

Findus är röd-vit harlequin.

Gubben är rödtabby-vit.

Båda är sociala och gosiga utekatter.

Någon fler som vill hitta en katt? Fråga mig så hjälper jag till!  

Ni som följer min blogg vet ju att jag gärna vill hjälpa hemlösa katter efter bästa förmåga. Nu har jag fått det ärofyllda uppdraget att färgbestämma katterna på Livbojens katthem i Eskilstuna! (Om det är nåt man lär sig som uppfödare så är det att färgbestämma katter.) De som jobbar där verkar göra ett fantastiskt arbete utifrån det jag kan se på hemsidan, och de är verkligen värda allt stöd de kan få!  

En av mina favvokatter hos Livbojen är Curt, som är röd-vit harlequin:

Definitionen på en huskatt är att den inte har någon stamtavla. Alla katter med stamtavla är raskatter. Det har alltså ingenting med utseendet att göra. Raskatter har avlats fram av människor, medan huskatter oftast har förökat sig på samma sätt som vilda djur. Skulle man göra ett gentest på alla huskatter i Sverige så skulle man säkert upptäcka att flertalet hade en blandad genuppsättning där olika raskatter kan vara inblandade på långt och nära håll, men det skulle antagligen inte synas något på utseendet hos de flesta katter att de hade "raskattsblod".

En katt är en katt. Det är ingen skillnad på raskatter och huskatter genetiskt sett, men med raskatter har människan valt ut vissa anlag som de har gillat, till exempel långhårsanlaget, och så har de kanske utvecklat en ny ras. Det man kan se genom gentester är hur stor del av kattens genuppsättning som stammar från exempelvis Europa eller Asien, men man kan aldrig se om den är en raskatt. En katt kan "se ut som en raskatt" utan att vara det och tvärtom. Kattens genetiska uppbyggnad kallas genotyp, medan dess utseende kallas fenotyp. Ett exempel från oss människor: En människa kan ha brun hudfärg fast större delen av dess gener kommer från Europa. Eller så kan större delen av generna komma från Afrika men personen har ljus hud.

Här kan du läsa en vetenskaplig artikel om katters genetiska bakgrund som jag tyckte var spännande. Där kan man till exempel se att den sibiriska rasen är den kattras som har den största genetiska variationen, faktiskt lika stor som hos huskatter. Människans genetiska uppsättning har dock ännu större variation än kattens. Jag fick även reda på att medan vissa husdjur har avlats fram i tusentals år, så har kattavel bara funnits i 150 år. Till skillnad från exempelvis hundar och kor, där djur har avlats för egenskaper som till exempel jaktförmåga eller hur mycket mjölk de kan ge, så har katter bara avlats utifrån sitt utseende. De kom även fram till flera andra intressanta slutsatser, som att rasen perser inte har sin största genetiska bakgrund från medelhavet, vilket hade varit logiskt, utan från Europa.

Man ska komma ihåg att alla katter var huskatter från början och innan dess var de vildkatter. Många tror att långhåriga huskatter måste ha en inblandning av norsk skogkatt, men det är inte säkert. Långhårsanlaget kan komma från vilken långhårig katt som helst, raskatt eller inte. Troligen var väl de flesta huskatter i Sverige korthåriga "från början" (i början av 1900-talet och bakåt i tiden) och såg ut ungefär som rasen Europé, men ett långhårsanlag kan ligga dolt i hur många generationer som helst innan det ger en kattunge med lång päls. Det kan hända när den paras med en annan katt som också bär långhårsanlaget. Jag tror att relativt många huskatter i Sverige idag är bärare av långhårsanlaget trots att de själva är korthåriga. Detta tror jag eftersom ganska många katter man ser hos katthemmen är långhåriga.

Här ser ni Petra Mede med en långhårig blå huskatt.

Det känns inte som att Cornelia löper på riktigt. Hon bara ropar, men inget mer. Och Amanda behagar tydligen inte heller komma i löp. Och jag som har köpt massor av Queen-foder och allt...Och så kan jag inte vara med på Katthemmet Kompis idag, trots att jag hade velat det. Men det är för långt att resa...Skulle vilja köpa en sån där sopkvast med målade katter på...

Får se fram emot att träffa midsommarkullen snart i stället. Ska ta med kameran den här gången.  

Passa på att besöka nyinvigningen av Katthemmet Kompis i morgon i Svalehult utanför Nybro! Då får ni träffa katterna och passa på att köpa fina kattprylar till förmån för katthemmet! Katthemmet Kompis blev känt över hela Sverige när det för ett och ett halvt år sedan brann ner till grunden. Tack vare det stora stödet från kattvänner i hela landet har katthemmet byggts upp igen och kan nu ta emot ännu fler hjälpbehövande katter. En av dem är fina Spöklaban, som är helvit:

Jag tycker att Laban är en riktig snygging med fina proportioner i huvudet! Vita katter kan vara blåögda, gulögda eller ha ett blått och ett gult öga. Jag är lite svag för vita katter, det har jag alltid varit, men jag väljer att inte avla på vitt, för vita katter kan ibland födas döva, på grund av att utvecklingen av hörselorganen påverkas av bristen på pigment (jag begriper det inte riktigt....men så är det i alla fall). Blåögda vita katter löper störst risk att bli döva. Dessutom är vita katters hud mer känslig för stark sol. Så av etiska skäl känns det inte rätt för mig att använda vita katter i aveln. Vitt är ett dominant anlag, så katter kan inte vara bärare av anlaget utan att det syns.

Däremot kan en katt vara bärare av anlaget för maskning, och då kan avkomman bli maskad om båda föräldrarna är bärare. En maskad kattunge föds också helt vit, men sedan utvecklas färg successivt på nos, svans och tassar. Jag har bestämt mig för att inte fortsätta gentesta mina katter för det maskade anlaget, då jag inte anser att det är så viktigt, faktiskt. Skulle det födas en maskad katt i en av mina kullar, så är det inte hela världen. (Då blir kattungen registrerad som tillhörande rasen Neva Masquerade, en syskonras till den sibiriska katten.) Till skillnad från vita katter så brukar maskning, vad jag vet, inte leda till några större hälsoproblem, förutom en ökad risk för skelögdhet, men det är ett mycket mildare "handikapp" än dövhet tycker jag.

Lilla Lo är dessutom omåttligt förtjust i maskade katter! Här nedan ser ni en bild på den oförglömliga maskade birman Poetry, som bodde hos oss några dagar när Lisen var liten.

• Tänk om alla katter som föddes i Sverige var önskade, och att de föddes hos uppfödare som ville deras bästa och såg till att de blev socialiserade på ett bra sätt och fick rätt näring.
• Tänk om det fanns en lag på att alla katter i Sverige (huskatter och raskatter) som inte ska användas i avel måste kastreras senast vid 10 månaders ålder.
• Tänk om det också fanns en lag på att alla katter måste vara ID-märkta och registrerade hos Jordbruksverket.
• Tänk om alla som ville ta en kull på sin honkatt måste prestera något: Kanske skriva en ansökan och kanske klara ett test för att se till att de hade de kunskaper som behövdes för att föda upp katter. (Många tänker inte på att så fort deras katthona får en kull så är de själva per definition kattuppfödare.)

....då först tror jag att katten av den breda allmänheten skulle börja betraktas som ett värdefullt djur som är värd att satsa tid, pengar och kärlek på. Så länge som det finns fler katter än det finns kärleksfulla hem så behövs det katthem, och friska katter blir avlivade.

Just nu har katthemmen i Sverige en massa katter (vuxna och kattungar) som söker nya hem. Kolla till exempel Kattkommando Syd!