Idag fyller kattungarna en vecka och jag är ledsen, men det blir inga bilder, för kameran har blivit knäpp. När jag kopplade in kameran till datorn så sa datorn att det fanns en oläslig enhet (kameran).

Cornelia har öppnat sitt ena öga nästan helt och det andra ganska mycket. Cleo har börjat öppna båda sina ögon. Cleos färgbestämning är fortfarande inte klar. Alla väger idag runt 225 gram.

En intressant iakttagelse är att Lisen visar mycket mer respekt mot Evoras kull nu sedan hon själv har blivit mamma. Det är inte självklart att hon ska vara med i bolådan och tvätta och busa med ungarna, som hon gjorde förra gången.

Jag har bestämt mig för att jag troligen vill behålla Cornelia hos en fodervärd, där hon ska få ett par kullar. (Guro har gett sitt medgivande.)Men inget definitivt beslut kommer att fattas om Cornelia förrän kullen är 5 veckor gamla. Jag har ingen fodervärd klar heller.

Nu har jag hamnat precis på samma ställe som jag hamnade med B-kullen: jag vill behålla en katt. Vilket är lite svårt eftersom jag:

1. Inte har någon fodervärd.

2. Har lovat Guro att ingen av katterna i denna kull får gå till avel (för både Alvina och Amanda och Algot kommer ju att gå till avel).

Men nu har jag ändrat mig. Jag vill behålla Cornelia. Snälla, snälla Guro, jag kan väl få behålla henne!!! Om jag lovar att Amanda och Algot bara får en kull vardera? Och Margita, du kan väl vara fodervärd?  ;-)  *fniss*

Chilli och Cornelia hade somnat tätt ihop, och Charlie hade somnat för sig själv idag, så honom tog jag två kort på.  :-)  Clara, som hade somnat lite bakom de andra, öppnade munnen och försökte jama, men det kom bara fram ett litet väsande. Sedan när jag lyfte upp henne så pep hon på riktigt :-)

När kattungarna börjar bli två-tre veckor så kan man börja gosa mer och klappa dem och långsamt låta dem vänja sig vid människor. Det är jätteviktigt för deras framtida utveckling att de får umgås mycket med människor, helst olika människor. Någonstans läste jag att om man till exempel är fyra personer i familjen så ska man försöka umgås med katterna minst 20 minuter per dag och person. Det är viktigt att katterna lär sig att "bli behandlade" så att de kan klara av framtida veterinärbesök, bad osv. Men man måste också låta dem vara ifred i bland, till exempel när de vill sova.

Sedan tillhör jag ändå dem som tror att temperamentet mest av allt är medfött och bland annat därför kan det vara bra att träffa kattungen och kattmamman några gånger innan köpet, för att försäkra sig om att den inte är väldigt rädd eller lättskrämd etc. Temperamentet på mina C-småttingar kan man förstås inte säga så mycket om ännu, annat än att deras helsyskon i A-kullen blev väldigt sociala.

Apropå kattungeköp, så är det förstås också bra att vara påläst och frågvis i början när man träffar en uppfödare, för att verkligen känna att det här är en person man har förtroende för. Är man seriös som uppfödare, så tycker man bara att det är bra att den presumtiva köparen frågar mycket om skötsel, beteende, och om vilka villkor som gäller etc. Det tyder ju på att även köparen är seriös!

Jag bruka låta besökare smörja in händerna med alsolgel innan de rör vid kattungarna, för att minska risken för infektioner, i alla fall fram till fjärde veckan. Sedan brukar jag se till att en vuxen är med när barn gosar med katterna, så att det inte händer något som gör att de blir rädda för barn.

Nu är kattungarna mjuka som små dunbollar och jag kan inte låta bli att pussa på dem varje dag när jag har vägt dem. Förutom vägningen, så försöker jag låta bli att lyfta upp dem, för de behöver mycket lugn och ro så här i början. Jag sitter och tittar på dem i stället. Ibland är det någon liten unge som sover på rygg så att man ser den prickiga magen. Eller så är det någon som ramlar överstyr precis när den ska få tag på en tutte. Det är så bedårande! Annars kan jag berätta att Chilli är den som piper mest när hon blir upplyft och Cornelias ena öga har börjat öppnas! För att se skillnad på de små liven så kan man tänka så här: Charlie är pojken, det ser man i baken. Cornelia är mycket ljusare och saknar brunt för att hon är silverfärgad. Clara är mörkast av dem alla, hela hennes rygg är svart. Chilli och Cleo är svårast att skilja på, och nu tycker jag att det verkar som att Cleo blir en vanlig svart tigré, så då blir det extra svårt. Jag tror att vi kommer att få behålla märkningen ända tills ungarna flyttar hemifrån!  ;-)

I går kväll var Evora väldigt jamig. Jag undrade om hon...

...hade börjat löpa igen, vilket hon gjorde efter första förlossningen?

...tiggde mer nötfärs?

I morse fick jag svaret. Evora hade under natten flyttat alla sina kattungar till hyllan i klädskåpet, precis som hon gjorde efter förra förlossningen. Bolådan är inte riktigt säker, anser hon. (Hon föredrog hyllan, trots att det inte låg något tyg där.) Vis av erfarenheten så insåg jag att det bara var för mig att bädda om där!  ;-)

I morse vägde kattungarna mellan 164 och 173 gram, Charlie är störst.