Nu när alla kattungarna är tingade så känner jag mig lite vemodig för att jag inte kunde/fick behålla någon unge. Bonnie som är så rastypisk kommer inte att gå till avel...samtidigt som jag känner att hennes lite försiktiga personlighet skulle göra sig bäst som sällskapskatt. Det är den där typiska känslan som egot (ens falska självbild) har, att man vill ha mer av allt, att det inte räcker som det är. Mer upplevelser, mer kunskap, mer materiella saker, mer muskler, fler katter.....men hur mycket nytt man än skaffar så blir man inte helt nöjd ändå. Kanske en liten stund när man just fått något, sedan börjar man känna otillfredställelse igen. För mer inspiration: läs Eckhart Tolles bok "The Power of Now" eller klicka på länken till hans hemsida!

H har blivit erbjuden att jobba i Kina ett år, och då skulle jag och Lilla Lo följa med, förstås. Om det blir så så måste vi antagligen omplacera katterna.  :-(   Och hyra ut lägenheten. Och vaccinera oss. Och läsa på. Och skaffa visum. Och jag vet inte allt. Egentligen vill vi nog inte flytta, men lite spännande känns det att tänka på det.

Antagligen blir det ingenting av den här flytten, men det visar hur obeständigt livet är, tycker jag. Fler och fler människor lever i den osäkerheten: "vad ska jag göra i morgon, nästa vecka, nästa månad?" När som helst kan något hända som  förändrar allt....det går inte att styra livet efter sin egen vilja. Det bara händer saker som man får göra det bästa av.

Jag skrev en fråga på SäSKs forum: "Vad ska jag göra? Mina kattungar vill inte äta riktig mat?" Från S*Salikons, som har fått 10 kullar, fick jag rådet att bara slappna av och låta kattungarna utvecklas i sin egen takt. Inte försöka kontrollera eller tvinga fram en utveckling. Det kändes väldigt rätt, tyckte jag. Kattungarna är som de är. Bäst att låta dem utvecklas på sitt eget sätt, tids nog så lär de sig äta riktig mat.   :-)

Just vid den här tiden på kvällen har kattungarna en aktiv period. Så nu ska jag sitta och titta på dem en stund.  :-) Igår när Bonnies blivande familj var här, så sa de att de inte ville störa eller uppehålla mig, men jag sa: "Ni stör inte, det här är mitt liv." Hade de inte varit där hade jag ändå gjort samma sak: gosat med katterna.   ;-)

Idag var ett par här och tingade Bonnie! Så nu är alla ungarna tingade, vilket känns superbra. Bonnie ska flytta till det här paret som bor ganska nära oss, de satt här hela kvällen och beundrade och gosade med henne! :-) Baltzar flyttar till ett par som bor i Emmaboda, Billie flyttar till en familj i Västra Frölunda och Beata till en familj i Bromma. Billie och Beata ska båda bli avelskatter, och Bonnie och Baltzar ska bli sällskapskatter. Det känns lagom för mig att två av katterna går vidare till avel, och nu vet jag att alla får det bra!

Fler bilder!

På bilderna:

1. Beata, Baltzar

2. Beata

3. Billie

4. Kullen

Nu har jag kommit på nya epitet åt mina kissemissar: (På bilderna: Beata)

Bonnie den ljuvliga

Beata den vackra

Billie den modiga

Baltzar den charmige