Idag har Evora flyttat till sitt nya hem i Pixbo. Jag tror att hon förstod vad som skulle hända, för hon ville inte gå ut ur transportburen och hon ville inte äta kattgodis när hon kom dit. (Jag och Lo var med henne som stöd.) Men förhoppningsvis vänjer hon sig snart vid sin nya snälla matte och husse och det stora, rymliga huset.

Alla kattungarna flyttar inom Göteborg. Hit ska kattungarna flytta vid 12 veckor:

Daisy: Västra Frölunda

Delphie: Vasastan

Devin: Inte tingad ännu

Diva: Billdal

Domino: Majorna

Dylan: Hisings Backa

Efter noggrant övervägande så har jag satt upp några avelsprinciper för mig själv, som jag väljer att följa så länge det känns rätt. Kanske vill ni veta vilka de principerna är?

• Jag har max en kull med kattungar hemma åt gången.
• Jag tar max fyra kullar om året på mina katter.
• Jag har max tre hemmavarande katter (förutom kattungar) och max en hane och två honor hos fodervärdar samtidigt.
• Jag parar honor tidigast vid ett års ålder och hanar tidigast vid 10 månaders ålder.
• Jag HCM-testar mina katter innan parning och anlitar bara hanar som är testade med negativt resultat. Jag rådgör alltid med SÄsKs avelråd innan parning eller inköp av ny katt. Självklart följer jag Maine Coon-kattens hälsoprogram.
• Jag tar max fyra kullar på en hona och max sex kullar på en hane. Jag låter det gå ungefär ett år mellan en honas kullar.
• Jag väljer mina avelsdjur med omsorg vad gäller hälsa, temperament och rasstandard. Jag bidrar efter bästa förmåga till den genetiska mångfalden inom rasen.
• Jag undviker att ställa ut mina hemmavarande katter på kattutställning när jag har dräktiga katter eller en kull med kattungar hemma.
• Jag säljer bara katter till personer som det känns rätt att sälja till och jag är extra noggrann med personer som funderar på att börja föda upp katter.
• Jag säljer mina katter med ett avtal som inkluderar minst ett HCM-test, obligatorisk kastrering för sällskapskatter och en försäkran att man ska sköta katten väl. Jag har olika avtal och priser för sällskapskatter, avelskatter och omplaceringskatter.
• Alla som tingar en katt av mig får ett häfte på 25 sidor som handlar om allt möjligt som man kan behöva känna till när man har katt.
• Jag ser till att kattungeköparna får komma och hälsa på kullen och jag lägger in bilder på kattungarna relativt ofta på bloggen.
• Jag garanterar att kattungeköparna kan kontakta mig för frågor eller funderingar, och jag tar mig tid att ge ett så uttömmande svar som jag kan.
• Jag hälsar alltid på mina kattungar efter att de har flyttat till sina nya hem (såvida de inte bor långt bort, för jag är lite dålig på att resa).
• Självklart följer jag alltid SVERAKs regler!

Nu vid 7 veckors ålder så väger Dylan och Delphie 800 gram, Domino och Devin 775 gram och Diva och Daisy 725 gram. Jag försöker träna på att tänka vilken kattunge jag skulle ha behållit om jag hade behållit någon, men kan inte bestämma mig, alla är så fina.

Till er som ska köpa en katt ur D-kullen: Troligen kommer ni inte att hinna få kattens stamtavla med er vid hämtning, utan ni får i stället ett "intyg om registrering" som gäller i stället för stamtavla på utställning osv. Stamtavlan kommer lite senare. Om ni vill ställa ut er kisse, så kan ni till exempel välja VKs utställning: http://www.vastsvenskakattklubben.se/ den 1 november.(Jag kommer att vara där på söndagen.) Det kostar 325 kronor att anmäla katten till utställningen. För att ställa ut behöver ni vara medlemmar i en kattklubb, till exempel Spinneriet. Ni behöver också ha ett burskynke till utställningsburen. Såna brukar man kunna köpa second hand på Blocket och liknande ställen, eller man kan sy själv. Tänk på att skynket ska passa en enkelbur för SVERAK-utställning. Ni kan skicka in anmälan redan nu, den skickas till er egen klubb. Jag hjälper gärna till med att fylla i blanketten!

Det är lite märkligt vilka flyktmekanismer jag har. Trots att jag har ett bra liv med min familj och mitt hem och min praktikplats på djuraffären så får jag ibland lust att fly till något annat. Som nu senast till det där jobbet i Skåne. Att jag där skulle hitta en skola där jag trivdes och att jag skulle bevisa för mig själv och alla andra att jag faktiskt klarar av att jobba som lärare och att jag skulle tjäna egna pengar. Att jag inte längre skulle göra som de flesta andra kvinnor: offra karriären för familjen. Att jag skulle förverkliga mig själv eller nåt sånt.

Ibland får jag lust att bo i kollektiv. Eller ekoby. Eller en arkitektdesignad villa med sjöutsikt. Jag målar upp alternativa liv inne i huvudet där jag inte är lika ofullkomlig som i verkligheten. "Om jag bara flyttade dit eller dit, om jag bara fick det där jobbet, om jag bara hade möjlighet att starta eget företag, då skulle jag må bra...." Men jag känner ju mig själv. Jag skulle tröttna på det också. För lite egen tid, för mycket ensamhet, för mycket stress, för lite pengar. Alltid är det något som skaver. Men Byron Katie säger: "Jag behöver aldrig fundera över vad jag vill. Det är bara att titta runt omkring mig: det är vad jag vill."

Byron Katie menar att så fort vi tror att vi vill ha något annat än det vi just nu har, så är vi förvirrade, och förvirring leder till lidande. I den stund vi kan älska det som är så är vi hemma: då finns inget lidande längre. Så fort vi tror att det finns ett problem så behöver vi göra The Work tills vi inte tror så blint på våra egna tankar längre. Då, och först då, kan vi vara fria.

Så jag frågar mig själv: är det sant att mitt liv skulle bli bättre om jag tog det där jobbet i Skåne? Jag vet inte. Troligen inte.

Hur reagerar jag när jag tror att det är sant att mitt liv skulle vara bättre om jag jobbade som lärare i Skåne? Jag söker jobb som jag egentligen inte vill ha. Jag ägnar tid åt att fly in i mina flyktfantasier i stället för att vara här och nu. Jag tycker synd om mig själv för att jag "offrar mig" för familjen. Jag känner mig som en fånge.

Vem skulle jag vara utan tanken att mitt liv skulle bli bättre med det där jobbet? Mer fridfull. Mer i balans. Jag skulle acceptera det jag kände här och nu: värken i kroppen, tröttheten, lukten av smutsiga burar i djuraffären, de dagliga rutinerna, Lilla Los protester. Jag skulle bara göra mitt jobb: Gå till jobbet, mata alla djuren, hämta Lilla Lo på skolan, laga middag, sköta katteriet.

Vänd på tanken! "Mitt liv skulle vara bättre om jag inte tog det där lärarjobbet i Skåne." Ja, det är antagligen sannare. Det har inte gjort mig lycklig att flytta fram och tillbaka. Den lägenhet jag bor i nu är mitt rekord: tre hela år i samma bostad. Jag behöver vara kvar här, vad som än händer, kan inte fortsätta fly hela tiden. Behöver bygga upp min uthållighet och min självdiciplin.

Se dig omkring: Vad kan vara bättre än det här?