Nu känner jag att jag behöver få klaga lite. Vem det är jag ska klaga på är lite oklart, för det handlar om min hälsa. Så här är det: Jag är förkyld 90% av tiden. Så fort en förkylning har börjat gå över så kommer det en ny. Och är jag inte förkyld så har jag ont i magen och har jag inte ont i magen så är det nåt annat som är knasigt med min kropp. Detta leder till att jag blir väldigt orkeslös och har svårt att orka med sånt som jag skulle vilja göra.

Sen har vi skuldfrågan. Det är lite oklart om jag ska klaga på Gud och känna mig som ett offer, eller om jag ska klaga på mig själv och känna mig misslyckad för att mitt hälsotillstånd är kasst. Oavsett vilken av dessa två livshållningar man föredrar så blir det ingen bra känsla i kroppen i slutändan....Det tredje alternativet är att bara acceptera sin kropp som den är, med alla sina sjukdomar och felaktigheter, precis som Byron Katie och Eckhart Tolle förespråkar. Fast det sista alternativet är det svåraste, för jag kan inte förstå vad meningen och nyttan med att vara sjuk skulle kunna vara. En del av mig vill inte acceptera det. Jag vägrar att tro att allt som händer bara skulle vara slumpvisa vågrörelser på ett opersonligt hav, samtidigt som jag bara inte fattar hur jag ska bete mig för att bli frisk, om det nu ligger i mina händer att åstadkomma det. En djupt existensiell fråga för mig, alltså, hela det här förkylningsköret.....*puh* nu har jag i alla fall fått det ur mig....

http://www.hellinger.no/

Det är väldigt svårt att beskriva vad familjekonstellationer är för någon som inte upplevt det i verkligheten. Det enda jag kan säga om det är att det är bland det mest fascinerande, meningsfulla, tappa-andan-märkliga jag någonsin upplevt, och ni ska veta att jag har upplevt mycket!   

För att beskriva vad familjekonstellationer är så blir man nästan tvungen att använda ordet terapi, fastän systemiska familjekonstellationer skiljer sig på väldigt många väsentliga sätt från vanlig psykoterapi. Faktum är att familjekonstellationer har fler likheter med traditionellt shamanskt helande än det har med psykoterapi. Man jobbar med något som kallas för "det vetande fältet", vilket är ett fält som alla människor kan känna, men som inte kan förstås av vårt vanliga västerländska tänkande. (Men att något inte kan förstås med förnuftet betyder inte att det inte finns, eller hur? Känslor går inte heller så bra att förstå, men de finns också.)

Genom att studera "det vetande fältet" genom hundratals praktiska konstellationstillfällen, så har man (= grundaren Bert Hellinger med flera) kunnat hitta flertalet lagar eller "ordningar", som det vetande fältet styrs av. Genom att känna till dessa ordningar och genom att kommunicera med deltagarna, så kan terapeuten få information som hjälper honom eller henne att göra förändringar i detta fält, förändringar som både hjälper klienten, klientens familj (även om de inte är närvarande eller inte längre i livet) och de andra deltagarna i gruppen.

Man kan säga att när man jobbar med konstellationer så går man direkt ner på själsnivå och jobbar med det verkliga problemet. Inget tragglande i terapisoffan under månader eller år. Ofta behöver man bara göra en enda konstellation, och den tar kanske bara en timme av vår vanliga klocktid, ibland ännu mindre. Men man kan säga att när man jobbar med konstellationer och "det vetande fältet" så blir tiden kondenserad, och den upplevs på sätt och vis mer intensivt än i vardagen. Familjekonstellationer är en sorts "själsliga interaktiva bilder", och när man arbetar på det sättet så kan dolda mönster i ens familj bli synliga.

Rent praktiskt går det till så att man sitter ett antal personer i en cirkel med terapeuten till vänster om klienten. Klienten berättar om sitt problem och delar med sig av information om saker som hänt i familjen/släkten. Det man berättar ska vara fakta och inte tolkningar av vad som har skett. Ofta handlar det om existensiella och kanske även traumatiska saker som hänt i familjen eller släkten. Terapeuten försöker då skapa en hypotes om de "intrasslingar" som kan förekomma i den aktuella familjen. En "intrassling" (entaglement) kan till exempel vara att en senare familjemedlem omedvetet identifierar sig med en tidigare familjemedlem. (Detta låter kanske konstigt, men när man studerar konstellationer, så märker man att det väldigt vanligt, i alla fall bland de människor som söker sig till denna form av terapi.)

Terapeuten uppmanar sedan klienten att välja representanter för sig själv och några andra personer ur sin egen familj, som terapeuten anser vara viktiga. Representanterna väljs ur gruppen i cirkeln. Klienten placerar representanterna i cirkeln utifrån sin inre "magkänsla". När representanterna stått i sina positioner ett par minuter så börjar de uppleva saker som har att göra med personerna de representerar. (Detta beror på effekterna av "det vetande fältet" och det går inte att förstå med vårt vanliga förnuft.) Terapeuten frågar sedan representanterna vad de känner. Oftast mår inte representanterna så bra på sina platser. Terapeuten provar kanske sedan att flytta några representanter eller att be dem säga vissa förlösande saker. Kanske tas även fler representanter in. I slutet av konstellationen brukar alla representanter känna sig mycket bättre, och då har man hittat en "lösning". Terapeuten säger då att konstellationen är avslutad. Alla går ur sina "roller" och sedan pratar man inte om konstellationen, utan man låter klienten få ta till sig det upplevda i sin egen takt. Av egen erfarenhet vet jag att man som klient brukar känna sig lite omskakad, fast på ett bra sätt, efter en konstellation. Effekterna av konstellationen kan faktiskt pågå i ett par år efteråt.

Ja, det här var det bästa sättet jag kan beskriva familjekonstellationer på just för tillfället, och jag uppmanar alla som känner sig inspirerade att prova i verkligheten!   Det finns även en hel del böcker att läsa, de flesta på tyska, några på engelska och en enda på svenska. Snart börjar jag min praktikplats hos Allegre Konsult, som bland annat jobbar med konstellationer, både för privatpersoner och gentemot företag. Det ska bli jättespännande att praktisera hos en person som jobbar med något som jag brinner för! (Har aldrig varit med om det tidigare.) 

Läs mer om Allegre och familjekonstellationer här!

Lägenheten luktar Elton-kiss och jag får ingen kull förrän kanske i höst (och han kissar ändå bara i lådan). Är less på att ha en fertil hane. Om jag inte får tag på en kattvakt till sommaren måste vi kastrera Elton innan han kan få en kull med Cornelia, annars får han inte vara på kattpensionatet. Och för Cornelia är det inte bra att utsättas för stress i form av pensionatvistelse om hon är dräktig. Och hela poängen med Elton var ju just att han skulle para mina egna honor!   

Jag har en infektion som inte går bort, trots medicin. Men jag vet att det inte hjälper att klaga. Om det är något man inte är nöjd med kan man:

1. Försöka ändra på situationen, om det är möjligt.

2. Acceptera situationen fullständigt.

Dessa är de enda två vettiga alternativen. Allt annat är galenskap (som Eckhart Tolle brukar säga.) Att klaga gör inte att man får det man vill, det skapar bara stress och en känsla av hopplöshet. Hur mycket av DIN inre och yttre dialog består av klagomål?

Just nu går det ganska trögt med Pawpedskursen. Den här veckan skulle man räkna matte och jag har varit sjuk och trött, trött, trött. Matte är inte heller min starkaste sida. Veckan som kommer är tack och lov en återhämtningsvecka, så då får jag skriva kompletteringsuppgifter och lämna in.

Hela dagen har det regnat snöslask och blåst orkanvindar. Tack och lov var Margita här och piggade upp mig lite! Acceptera nuet, säger ju Eckhart Tolle. Egot fungerar så att det håller på att klaga på allt möjligt för att stärka sig själv. När man klagar på vädret så säger man egentligen att man är moraliskt överlägsen vädret, och det är rätt absurt. Tänk om man bara skulle acceptera nuet och vädret i stället för att försöka boosta sitt ego hela tiden!

I källaren har H just upptäckt en vattenläcka. Bara att acceptera det också.

Jag är verkligen osäker på om jag vågar para Cornelia. Det beror mest på att det finns en liten HCM-risk i hennes släkt. Hon är visserligen två år gammal nu och är okej att para enligt hälsoprogrammet, men jag kanske inte vågar ta risken ändå, det skulle vara så jobbigt om något hände. Ena dagen tänker jag att jag ska våga para Cornelia, nästa dag vågar jag inte.

Har i alla fall blivit kontaktad angående Tim nu, så kanske det blir något av stödhemsplanen! Känns spännande!

Eckhart Tolle säger att det tomrum som uppstår när något dör eller försvinner i ens liv ska man inte försöka fylla upp. Man ska bara vara med det man upplever, vara medveten om sina känslor och tankar, men inte identifiera sig med dem. Att leva med en förlust är en mycket kraftfull andlig övning. Samma sak om man vet att man själv ska dö snart. För många människor är det en väg till inre frihet, frihet från identifiering med egot. Eckhart säger också att egentligen är det ingen större skillnad på om man ska dö om ett år eller femtio, det är ändå ganska snart. Alla ska vi dö, och det är något som vi alla har gemensamt. Hur viktiga kommer dina problem att vara om hundra år? Man blir ödmjuk av den tanken, eller hur?

Nu tänker jag stanna kvar på jobbet, bara för att jag gärna vill fortsätta försörja mig själv och för att jag vill ha en trygg anställning. Med tanke på att jag verkligen har fått ut mycket av att jobba, både ekonomiskt och självförtroendemässigt, så finns det ingen anledning att säga upp sig, egentligen. Insåg igår att det är för sent för rektorn att säga upp mig nu, dessutom, enligt reglerna.

Jag gillar verkligen att ha tillräckligt mycket pengar och det ska bli kul att se hur "Folkhögskoledramat" fortsätter! Enligt Eckhart Tolle så kan man se hela sitt liv som en andlig övning, i synnerhet när saker och ting inte går som man har tänkt sig. Utmaningen då är att vara medvetet närvarande och inte börja identifiera sig med sina tankar och känslor. Mitt jobb är en jättebra övningsarena för medveten närvaro!

Inser att jag behöver träna på att vara mer egoistisk och inte bara tänka på andras behov hela tiden.  Och rent krasst så kan man faktiskt välja att jobba bara för lönen och för att man ökar chansen att få ett nytt jobb, även om det är en rätt ovan tanke för mig. I stället för att säga upp mig har jag bestämt mig för att söka alla möjliga andra jobb som verkar intressanta medan jag jobbar kvar där jag är nu. Det ska nog inte dröja länge innan jag hittar något jobb som jag gillar bättre! (Som kanske till och med ligger i Göteborg, om jag har tur.)    

För att fira detta beslut ska jag:

• Köpa nya, sköna kläder från Gudrun Sjödén.
• Köpa en IPhone.
• Äta lunch på den mysiga restaurangen Soho. Det är kul att ha pengar!   

Ni som följt min blogg vet att jag älskar The work of Byron Katie. Nu finns en möjlighet att testa The Work på ett väldigt enkelt sätt på nätet! Kan verkligen rekommendera det! Det är visserligen skrivet på engelska, men det är lätt och förstå, och du kan själv skriva allting på svenska. (Använd a och o i stället för å, ä ö.) Det en steg-för-steg-anvisning som man bara behöver följa, och just nu får man testa en vecka helt gratis. För mig har The Work varit en av de viktigaste redskapen för personlig transformation som jag någonsin stött på (och jag har provat mååånga) Gå in här och följ anvisningarna! Skriv gärna kommentarer om hur det gick!