Som ni kanske vet så finns det en del katter som är röda (orangea) i färgen. Själv är jag väldigt förtjust i röda katter, men jag vet att vissa inte alls gillar den färgen. Det är mycket vanligare att röda katter är hanar än honor, vilket beror på att "den röda genen" sitter på X-kromosomen. En röd hona måste ha både en mamma och en pappa som bär på det röda anlaget, medan en röd hane "bara" behöver ha en röd eller sköldpaddsfärgad mamma. Jag har gjort en ny omröstning där du får säga vad du tycker om den röda färgen på katter. Var med och rösta!

Det finns även en färg som kallas creme. Det är en ljusare variant av den röda färgen. I min omröstning behöver du inte ta ställning till vad du tycker om cremefärgade katter, det blir så komplicerat.   

http://www.youtube.com/watch?v=vwM6f0liHpo

Jag har numera mer och mer börjat följa mitt eget råd och bara ge katterna torrfoder. Problemet är ju bara att de vuxna katterna gärna tigger till sig våtfoder så fort de får möjlighet. Bara jag öppnar det skåpet i köket så är de där och jamar. Fast håller man ut tillräckligt länge så lär de sig att det inte lönar sig.   

Även när det gäller kattungarna har jag vågat ta steget och övergå alltmer till torrfoder. Men jag kommer aldrig att övergå till 100% torrfoder för kattungarna, för då kanske kattungen inte vill äta något annat när den blir vuxen. Katter är ju väldigt försiktiga med vad de äter.

Det finns några argument för att det är bra om katter även är vana vid att äta våtfoder, löskokt ägg osv:

• Det är bra om man har något extra gott som man kan ta till om man behöver locka till sig katten, exempelvis om den har sprungit bort.
• Om katten har magsjuka och vattnig diarré, så är det bra om den kan äta dietvåtfoder. (Köp gärna ett paket Intestinal S/O hos veterinären och förvara hemma ut-ifall-att.)
• När katten blir äldre och kanske får problem med tänder och njurar, är det bra om den är van vid våtfoder, eftersom det är mer skonsamt.
• Husse och matte tycker oftast att det är kul att kunna ge sin älskling något extra gott ibland, ungefär som fredagsmys.

När jag talade med näringsexpert Maths på Husdjurshälsan, så tyckte han att om man nödvändigtvis ville ge något annat än högkvalitativ kattmat, så var det just löskokt ägg som var bäst ur näringssynpunkt, så den här kullen har fått extra mycket ägg, för att de ska bli vana vid det.

Läste just en skrämmande artikel i Aftonbladet om en kvinna i Botkyrka som hade 191 katter i sitt hem.   Det mest otäckta var nästan att Länsstyrelsen valde att avliva merparten av katterna på en gång. Varför? Hade de med sig en veterinär som gjorde en undersökning av var och en av katterna och konstaterade att de var sjuka? Jag misstänker att många av katterna avlivades på grund av resursbrist, helt enkelt.   

Som alltid när jag läser en sån här artikel, så önskar jag att det kunde införas en lag om obligatorisk märkning och kastrering av katter i Sverige. Förhoppningsvis skulle det hjälpa mot de värsta avarterna av kattsamlande.

Råkade förresten läsa en annan bloggare som tyckte att vi skulle införa statlig tvångskastrering av män för att skydda kvinnor mot våldtäkt. Hoppas det var ett skämt.  

Jag är ju ett stort fan av "Mannen som talar med hundar", Ceasar Milan. Det jag gillar med honom är att han läser av både människor och hundar på energinivå. En dröm för mig skulle vara att bli "Kvinnan som talar med katter", och att lära mig att bättre förstå varför vi människor mår bra av att ha katter, och vad katter kan lära oss.

När jag lägger mig på golvet där kattungarna är och pratar med dem, så märker jag att de kommer emot mig, nosar på mig, och lyssnar på min röst. De gillar när jag leker med dem, och varje kattunge visar tidigt sin unika personlighet. Jag älskar den samhörigheten jag känner när jag släpper tanken att jag är en uppfödare som ska socialisera mina kattungar och bara ÄR med katterna, bara observerar dem och njuter av dem. Jag är ingen "cat whisperer" ännu, långt därifrån, men så här mycket tycker jag mig ha förstått om vad katter kan hjälpa oss med:

• De kan hjälpa oss att känna oss tryggare och säkrare.
• De kan få oss att skratta och slappna av.
• De kan hjälpa oss att få kontakt med våra känslor och vår intuition.
• De kan få oss att bli mer naturliga, bli mer oss själva.
• Många menar att katten symboliserar kvinnlighet, och därför tror jag att katter kan hjälpa oss att stärka den kvinnliga delen inom oss själva, oavsett om vi är män eller kvinnor. Det kvinnliga har haft en låg status bland oss människor i tusentals år, och det är nu hög tid att vi återupprättar både kattens och kvinnlighetens status.   

Jag tänkte jag skulle ta tag i mitt "projekt rivlapp" igen. Det innebär att jag skriver ut några rivlappar på skrivaren för Kattkommando Syd, som jag laddar ner här, sedan har jag med mig lappar plus tejp och häftstift när jag går ut. Hittar jag sedan en anslagstavla så sätter jag upp en lapp. Kattkommando Syd får hela tiden in nya katter som behöver nya hem, både kattungar och vuxna katter. Här är en av mina kattungefavoriter, hon heter Sussilull och är sköldpaddsmönstrad med vitt:

Det finns många sätt att hjälpa Kattkommando Syd, till exempel genom att sätta upp rivlappar. Jag gillar det faktum att Kattkommando Syd är ett stort nätverk, där alla frivilliga får vara med och bidra på sitt eget sätt. De finns i nästan hela södra Sverige. Jag tycker de gör ett fantastiskt jobb!

Självklart hoppas jag att det på sikt inte ska behövas några katthem, men så länge vi inte har någon lagstiftning som skyddar katten, så kommer behovet tyvärr att vara stort.

Sedan kommer jag in på ämnet moral igen: Är det överhuvudtaget rätt att föda upp katter under rådande omständigheter? Som ni läsare kanske vet, så motiverar jag min avel delvis med det faktum att majoriteten av mina köpare är kattallergiker. Jag har kommit fram till att jag inte tycker att man ska sluta avla på raskatter bara för att det finns så många hemlösa katter, vilket många anser. Det vore, enligt min åsikt, som att säga att alla ansvarsfulla och/eller rika människor ska låta bli att skaffa barn för att det finns så många barn i världen som ingen kan eller vill ta hand om. Vore det inte bättre att i stället hjälpa och stödja de fattiga människorna i världen så att de förmår försörja och ta hand om sina barn? Eller ge dem tillgång till preventivmedel om de inte vill ha fler barn?

På samma sätt tycker jag att det skulle vara bättre att alla sällskapskattägare uppmuntrades/ålades att kastrera, märka och registrera sina katter, medan kattuppfödare skulle kollas, så att deras avel verkligen är seriös och utgår ifrån katternas behov.

Idag tänkte jag inte skriva om min egen vikt, utan om kastrerade katters.  Kastrerade katter får lägre ämnesomsättning men större aptit än fertila katter, det är därför som de ofta snabbt börjar öka i vikt direkt efter operationen. Hanar blir för det mesta mer överviktiga än honor.

Flera av er läsare vet säkert att majoriteten av alla kasterade innekatter är överviktiga, och att en stor del av katter som får vara ute också är överviktiga. Det är faktiskt så att vi har blivit så vana vid att se tjocka katter att vi har börjat tro att det är normalt. En normalviktig katt tror vi är för smal. Eftersom de flesta veterinärer nuförtiden rekommenderar kastrering vid sex månaders ålder, så blir det också så att katter blir överviktiga tidigare. Tjocka katter rör sig mindre för att de är så tunga, och så blir det en ond cirkel. Överviktiga katter riskerar att utveckla diabetes och en massa andra så kallade vällevnadssjukdomar. Man gör alltså inte sin kasterade katt en tjänst om man ger den så mycket mat som den vill ha. (Självklart ska katten inte heller vara mager, och den får absolut inte svälta, då det kan vara farligt.)

Det jag rekommenderar är följande: Redan två veckor innan kastreringen så börjar du med torrfodret RC Young Male (lite magrare) eller RC Young Female. Dessa foder finns tyvärr bara hos veterinärer, men det är värt det lilla extra besväret att katten slipper bli för tjock. Du bör aldrig ge fri tillgång till foder åt en kastrat. I stället kan du mäta kattens vikt + omkrets runt mage/midja före kastreringen och sedan varje vecka efter kastreringen. Det är förstås normalt att katten växer, men inte att magen blir rund. Börja med den lägsta mängd torrfoder per dag som står på foderpåsen. Öka sedan mängden successivt om katten minskar i vikt/midjemått. En katt sedd uppifrån som är helt "rak" är egentligen för tjock. Det ska vara en liten inbuktning där deras midja sitter framför bakbenen.

Varje dag mäter du upp halva dagsmängden torrfoder på morgonen och halva på kvällen. Ge ingen annan mat än torrfoder på vardagarna. Vid speciella tillfällen (kanske en gång i veckan) byter du, om du vill, ut morgon- eller kvällsransonen mot våtfoder eller något annat som katten gillar. Låt aldrig katten ha både torr- och våtfoder framme samtidigt. Det brukar finnas anvisningar på Royal Canins våtfoderpaket hur stor mängd våtfoder som motsvarar kattens ranson av torrfoder. Lek med din innekatt en stund varje dag, till exempel samtidigt som du ser på TV (du kan exempelvis använda en laserpekare eller en vippa). Katten behöver mycket motion och stimulans för att må bra. Fortsätt att hålla koll på vikt och midjemått under resten av kattens liv. Byt inte foder de första sju åren, om inte katten blir allergisk mot fodret eller en veterinär rekommenderar något annat. Att katten kanske tycker bättre om en annan sorts foder är inget bra argument för att byta. Vid sju års ålder kan du börja vänja katten vid ett seniorfoder och du kan även öka mängden våtfoder lite.

På bilden underbara Kajsa, som hade lätt för att bli lite rund om magen.

"Silkeskatt! Katt som en mjuk uggla, katt med tassar som fjärilar, kattklenod, kattmirakel."

Ur Om katter av Doris Lessing.