Måste bara visa de här ljuvliga bilderna på Beata Bebop och hennes sibbekompis Bagheera. Utifrån vad deras matte J skriver så verkar det nästan som att de är "gjorda för varandra":

"katterna är otroligt tajta (jag vet att det är konstigt och svårt att tro :-)) och Beata är framförallt Bagheeras allt. Han ropar efter henne när hon går ut, han "larmar" om hon hamnat i källaren eller på vinden och någon har stängt och han "pussar" henne otroligt mycket varje gång han räddat henne. Det är hur gulligt som helst."

Visst låter det mysigt? Ibland kan två katter vara otroligt fästa vid varandra, medan två andra kattindivider kanske bara bråkar. Man kan inte veta på förhand hur en katt kommer att reagera på en kattkompis, men utifrån vad jag har läst om olika kattraser så känns det som att de flesta raskatter generellt sett brukar fungera bra med kattkompisar. Vissa raser, till exempel siameser, ska man helst inte ha som ensamkatter. Två kattungar som fått växa upp tillsammans blir oftast vänner. För kattungar som haft en otrygg uppväxt så rekommenderar jag att de får flytta till ett hem med katt eller tillsammans med ett syskon, då det ger en extra trygghet.

Katter som blir mobbade eller ofta bråkar med andra katter bör få leva som ensamkatter. Katter som inte har haft några syskon under uppväxten brukar ha svårare att anpassa sig till andra katter än de som haft syskon. Om man vill att ens katt ska gå bra ihop med hundar, andra katter eller barn, så är det en fördel om uppfödaren har hund/andra katter/barn.

Allt som man vill att katten ska klara av som vuxen, som till exempel åka bil, få pälsen borstad, träffa andra katter, få klorna klippta, bli undersökt av veterinär eller hanterad på utställning, ska man träna på medan katten fortfarande är ung, och sedan ska man fortsätta träna då och då när katten blir vuxen. Då blir allt enklare både för katten och ägaren. De första veckorna är det uppfödaren som lär kattungarna dessa saker, sedan tar den nya ägaren över socialiseringen tidigast vid 12 veckors ålder.

När katten är liten och gör något som du egentligen inte vill att den ska göra, tycker jag att du kan tänka så här: Om katten fortsätter med det här beteendet hela livet, kommer det då att vara störande för mig eller andra familjemedlemmar? Om svaret är ja, så rekommenderar jag att du vänjer katten av med den vanan redan som liten. Det är lätt att man tillåter för mycket när katten är liten och söt, men man får tänka på att den kommer att leva ett långt liv, och då är det bra att den tidigt lär sig smälta in naturligt i familjen. Man ska aldrig bestraffa en katt, utan i stället avleda oönskat beteende och uppmuntra önskat beteende.

En annan sak som jag tycker är viktig apropå socialisering av katter är att man som uppfödare lär sina katter att äta torrfoder. Eftersom högkvalitativt torrfoder både är den mest bekväma maten för ägaren, och dessutom innehåller rätt balans av näringsämnen för katten, så tror jag man som uppfödare gör sina djur en tjänst om man lär dem äta torrfoder. Även om man som kattägare vill ge katten färsk föda (BARF) till största delen, så tycker jag ändå att katten ska få torrfoder ibland, så att den kan äta det också. Om man inte gör det så kan det bli svårt att hitta ett nytt hem om man av någon anledning måste omplacera katten i framtiden. Det kan även bli problem om katten blir sjuk och måste äta dietfoder.

 

carri

14 mars 2012 16:37

Hej ! Det är väl så att djuren inte skiljer sig så mycket från oss människor, när det gäller personlighet = )
Hälsningar Carina

http://carri.bloggplatsen.se

Emelie

15 mars 2012 11:17

Nej, troligen inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har Filip och Felicia flyttat och allt är som vanligt igen här hemma. Elton och Cornelia tycker nog det är rätt skönt att vara ensamma katter igen, men för mig känns det lite tomt och jag kan inte låta bli att tänka att jag kanske skulle vilja bli...

Ett av de största djurskyddsproblemen i Sverige är det stora antalet hemlösa katter som fryser och svälter, en situation som är helt ovärdig ett civiliserat samhälle. Vi har alltså för många katter och för få människor som vill ta hand om democh ge d...

Felicia och Filip får nu vara tillsammans med våra egna katter i lägenheten, vilken funkar riktigt bra. Felicia har gjort jättestora framsteg och man märker att hon mår mycket bättre än innan, för hon har börjat leka lite med Filip och de sover ofta ...

Idag har sötnosarna Freddi och Frei flyttat hem till A och W, och jag önskar den stort lycka till båda två! Det är alltid sorgligt när katter flyttar, men det känns tryggt att de kommer att få det bra i sitt nya hem. ...

Nu har vi varit hos veterinären och det har visat sig under operationen att stackars Felicia har en inflammation i tarmen, så hon måste äta dietfoder. Vi vet ännu inte hur stor chansen är att hon blir helt återställd. Först misstänkte veterinären sju...