Alla inlägg den 23 februari 2011
Om vi fick ha två stödhemskatter så skulle jag och Lilla Lo välja cremetigrerade Tim och rödtabbyfärgade Tudor. Men det blir bara Tim.
Idag har en kvinna varit här och kollat att vi är ett bra stödhem. Jag har pratat med H om att ha två stödhemskatter i stället för en, men han avböjde, tyvärr. Har ätit choklad i kväll, fast jag kanske inte borde. Lilla Lo har somnat i soffan, H är ute och springer för att han ska bli en ännu bättre löpare. En helt vanlig kväll, alltså.
Själv vet jag som vanligt inte vad jag vill göra här i livet. Det är skönt att inte jobba, samtidigt saknar jag att ha ett jobb som jag trivs med. Helst skulle jag nog vilja jobba halvtid. Såg på TV att unga tjejer drömmer om att vara hemma och baka cupcakes i stället för att jobba och göra karriär. På ett sätt kan jag förstå dem: att jobba är inte alltid det mest upplyftande man kan ägna sig åt. Samtidigt känner man sig lite utanför om man inte har ett jobb att gå till.
Har en ny tillfällig header som jag laddade ner från en gratissida på nätet. Önskar att jag hade något hum om hur Photoshop funkar så att jag kunde göra en header själv. Mina stressnivåer stiger till extrema höjder så fort jag försöker mig på det, och så blir jag så frustrerad på mig själv. Har kommit på att jag får ta hjälp av andra bloggare i stället.
Någon som vill ha tre gratisbiljetter till imorgon kväll till hästtävlingarna som pågår här i Göteborg? Vi är egentligen inte så jätteintresserade här i familjen, men vi fick tre biljetter av grannen.
Jag är verkligen osäker på om jag vågar para Cornelia. Det beror mest på att det finns en liten HCM-risk i hennes släkt. Hon är visserligen två år gammal nu och är okej att para enligt hälsoprogrammet, men jag kanske inte vågar ta risken ändå, det skulle vara så jobbigt om något hände. Ena dagen tänker jag att jag ska våga para Cornelia, nästa dag vågar jag inte.
Har i alla fall blivit kontaktad angående Tim nu, så kanske det blir något av stödhemsplanen! Känns spännande!
Eckhart Tolle säger att det tomrum som uppstår när något dör eller försvinner i ens liv ska man inte försöka fylla upp. Man ska bara vara med det man upplever, vara medveten om sina känslor och tankar, men inte identifiera sig med dem. Att leva med en förlust är en mycket kraftfull andlig övning. Samma sak om man vet att man själv ska dö snart. För många människor är det en väg till inre frihet, frihet från identifiering med egot. Eckhart säger också att egentligen är det ingen större skillnad på om man ska dö om ett år eller femtio, det är ändå ganska snart. Alla ska vi dö, och det är något som vi alla har gemensamt. Hur viktiga kommer dina problem att vara om hundra år? Man blir ödmjuk av den tanken, eller hur?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | |||||||||
|