Nu händer det mycket med D-kullen. Vad jag har kunnat se så kan alla nu kissa i sandlådan och alla utom en har börjat äta riktig mat. Jag började inte med köttfärs den här gången, utan med vanligt våtfoder, KMR och sånt, och jag lade inte mat i ungarnas munnar, och jag började inte vid 3 veckor, men de har ändå börjat äta mycket fortare och lättare än B- och C-kullen. Alltså tror jag att detta är vägen framåt för mig i fortsättningen.

Jag måste förresten berätta att Domino fortsätter att charma oss: Idag när kattungarna fick smaka räkor delade i småbitar så formligen kastade han sig över maten och fortsatte äta långt efter att de andra hade slutat! Han bokstavligen stod i skålen och mumsade! Jag fick ta bort maten till slut så att han inte skulle börja kräkas. Lite senare somnade han med huvudet i sandlådan!  ;-)

Två av kissarna utvärker sig genom att komma till mig och visa att de vill bli gosade med. Det är Dylan och Diva. Den största och den minsta, alltså. Brukar vara goda tecken på fortsatt socialt temperament.  :-)   (Men jag lovar: alla kommer att bli sociala. Det kan alla som köpt katt av mig intyga.)

Jag börjar bli hjärtligt less på min övervikt. I morgon har H lovat att han ska dra med mig till gymet på förmiddagen, och jag har inhandlat ett viktminskningspreparat på Apoteket som heter alli. Efter att ha sett fetmaoperationer på TV så börjar jag känna mig riktigt taggad!  :-)

Om bara två dagar kommer lille Jasper hit, och han är väldigt efterlängtad, det kan jag lova! Fodervärden Angelica räknar ner timmarna!