Nu bor Evora hos oss. Det har varit ett par intensiva veckor med mycket jobb och många helgaktiviteter. Evora uttalas förresten Ébora, vilket vi har mycket svårt att vänja oss vid. När Hilding först kom till Madrid trodde han att Onofre (uppfödaren) talade om ebola-viruset.  :-D Kolla förresten in hans hemsida på www.siestadream.com och min sida på www.emmis.org !

Evora var livrädd när hon först kom hem till oss. Men nu har hon börjat vänja sig så smått. De andra katterna har hon inga problem med, men oss människor är hon fortfarande lite rädd för. Uppfödaren Onofre säger att det inte varit så med Evoras syskon, så jag antar att det beror på "polygener".

Detta med polygener var förresten en term som användes flitigt när jag var på genetikkurs med Ylva Stockelberg förrförra helgen. Termen syftar på vissa saker, till exempel kattens storlek, som inte bara bestäms av en gen utan flera. Därför kan det ibland bli så att två stora katter får en liten avkomma och tvärtom. Detta är alltså lite mer komplicerat än pälsens färger osv.

Varje dag blir Evora mer och mer tuff, och nu kan hon till och med tänka sig att komma fram till oss för att bli klappad ibland. (Särskilt om vi äter något som hon skulle vilja smaka). Detta är ett stort steg framåt med tanke på att i början låg hon mest under sängen och var rädd. De andra katterna har hon förresten inga problem med, det är oss och den nya situationen som skrämmer henne. Onofre säger att hon är lite "nuts" och det stämmer nog.

Ja, så jag antar att vi är som en enda stor familj nu. Kajsa, dubbelt så stor som Evora, kallar vi "Storfräsen", medan Evora, som är dubbelt så stor som Lisen, kallas "Mellanrädden", och Lisen får heta "Lillpipen". Inte svårt att avgöra deras respektive plats i hierarkin! Ibland blir det strider när Kajsa ser sig tvungen att sätta de andra på plats. Men oftast råder en, i alla fall i våra mänskliga ögon, fullkomlig harmoni.