Vad kul det var att se 5 kommentarer i bloggen idag! Så många kommentarer har jag aldrig haft förut! Och antalet läsare av min blogg går stadigt uppåt, vilket också känns kul! Jag är också glad att kommentarerna är positiva, annars hade jag nog blivit ledsen.  ;-)

Det har bara hänt en enda gång att jag har fått sura kommentarer, och det var när jag planerade att ta betalt för allergitestare som kommer hit och känner efter om de tål den sibiriska kattrasen. Det tyckte folk var "hutlöst". Men som tur är så finns det ett testhem i Mölndal nu, så jag behöver inte vara testhem längre, i alla fall inte officiellt. Men inofficiellt har jag en del "testsniffare" här ändå, varav några faktiskt har köpt kattungar sedan! Jag har aldrig tagit betalt för detta och kommer inte att göra det heller. Det känns helt enkelt inte rätt i praktiken. Men det är bra att det nu finns ett testhem som jag kan hänvisa till när jag känner att jag inte har tid eller ork att ta emot folk!  :-)

Till Guro: bilder på Evoras vinterpäls kommer snart!  :-)

Intressant: Jag tar 7000 kronor för mina sibiriska kattungar, medan de flesta andra i Sverige tar 8000 kronor. När jag skrev om det på SÄSKs forum så var det många som verkade störa sig på att jag inte tog 8000 som de flesta andra. Nu stör sig folk på att jag tar betalt för att vara testhem. Konstigt, tycker jag. ;-)

Och vad bra att det nu tydligen finns ett gratis testhem i Göteborg! Då kan ju folk gå dit!

Du skrev en kommentar om att du tyckte att det var fel att ta betalt för att vara testhem. Du har rätt till din åsikt, men det är å andra sidan ingen som blir tvingad att komma hit, eller hur? Just nu finns det inga gratis testhem i Göteborgsområdet, och det är inte så konstigt tycker jag, för man får inget för det besvär det faktiskt innebär att boka tid, städa innan och att umgås med personerna under själva besöket. Med tanke på hur många som har hört av sig när vi inte varit testhem inom SÄSK så kan jag tänka mig hur det skulle bli om vi var det.

Alternativet hade varit att vi inte skulle vara testhem alls, men då hade människor ändå kontaktat mig och velat komma hit. De flesta som vi har tagit emot har varit trevliga människor, men en kvinna som jag tog emot var väldigt sur och svarade inte ens på mitt mail där jag frågade om hennes son hade reagerat på katterna. Hur kul är det? Kanske hade hon varit mindre sur om jag tagit betalt, eller så skulle hon inte ha kommit, vad vet jag?

Jag arrangerade även en "testresa" till en annan sibirisk katt där jag bjöd på fika osv. Två av familjerna som var med hörde aldrig av sig efteråt för att berätta hur det hade gått, men den tredje familjen var supertrevlig, så det var okej ändå.

Sammanfattningsvis kan jag säga att SÅ kul är det faktiskt inte att ofta ta emot okända människor i sitt hem!

Hej alla!

Jag vill bara informera om att vi numera är ett privat testhem (utanför SÄSK). Man fick inte ta betalt om man ville vara testhem inom SÄSK, men vi har haft så många testhemsbesökare här redan och det tar mycket tid, så därför har vi valt att ta 200 kronor per besök, som man sedan får tillbaka om man köper en kattunge från oss. Välkomna att höra av er! saga_emelie@hotmail.com

Nu har jag bestämt mig: Vårt hem ska officiellt bli ett testhem för allergiker som vill testa om de tål den sibiriska rasen. Jag kommer att ta 200 kronor i avgift per besök (eftersom jag tror att intresset blir stort) och de pengarna dras sedan av vid ett eventuellt kattköp. På bilden: Arvid vid 4 veckors ålder.

Vad kul! Jag fick just en kommentar från ett katthem. De tyckte att man ska kastrera katter långt innan två års ålder. Antagligen vore detta det allra bästa alternativet, eftersom vi då skulle reducera problemet med ovälkomna katter om inte helt, så nästan helt. Vad sägs om det här: Obligatorisk märkning och obligatorisk kastrering av huskatter senast vid 6 månaders ålder?

Jag vågade knappt skriva det, för när jag skrev samma sak på SÄSKs forum var det många som reagerade och tyckte att så kan man väl inte göra. Det finns ju människor som helst vill ha en vanlig "bondkatt". Vad bra, tycker jag, då kanske de stackars uppfödarna av rasen europé äntligen kan få lite credit för det långa arbete de har lagt ner på att utvecka vår svenska "bondkatt". Och till dem som absolut vill ha en katt utan stamtavla säger jag: importera en hemlös katt från utlandet! Det måste väl ändå vara kattens bästa vi ska fokusera på, och inte oss människor, som har en tendens att tröttna på våra husdjur långt innan de har levt färdigt sina liv....

Jag har blivit mer och mer intresserad av att föda upp katter som har föräldrar med en låg halt av kattallergenet Fel d1. Därför ska jag testa mina avelskatter för detta allergen. Ingen annan uppfödare i Sverige verkar vara inne på detta spår, men jag har alltid varit lite före min tid.....  ;-)

Jag ska också klura vidare på hur jag i framtiden ska utforma mina försäljningsavtal osv. och överhuvudtaget vad jag vill satsa på som uppfödare. Jag känner att kattens hälsa och temperament alltid kommer att vara viktigast för mig, sedan kommer allergivänligheten. På fjärde plats kommer utseende, rastypiskhet osv, även om jag förstås älskar vackra katter! Jag kommer i fortsättningen i första hand att välja avelsdjur från linjer utan kända fall av HCM, vars föräldrar har låg halt av kattallergenet fel d1. Ett litet problem är bara att fertila hanar alltid utsöndrar mer allergen än icke-fertila, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få rättvisande information om hanarna.

Ja ja, det får vara en process, som allting annat. Ingen idé att hasta! Får inte glömma att det här är en hobby, och att det ska kännas roligt under tiden. Det första jag ska göra är att testa mina två honor för allergenet fel d1. Har redan varit i kontakt med ett laboratorium som utför sådana tester.

En mycket informativ hemsida om detta ämne med "allergivänliga katter" hittade jag på uppfödaren "Lundbergs" hemsida i USA:

http://lundbergsiberians.home.comcast.net/~lundbergsiberians/allergies.html

Lisens kattungar är beräknade till den 12 oktober. Vi väntar med spänning!

Två nya bilder på mina rekordsöta kattungar! Just nu är de helt underbara: de tultar runt och upptäcker världen, de piper hjälplöst och de brottas med sina syskon. Helt oemotståndliga!

En del av er som läser kanske inte känner till att vissa kattallergiker kan tåla den sibiriska rasen, men så är det faktiskt. En allergisk familj har varit här och testat, och de ska eventuellt köpa en kattunge av oss ur den här kullen, eftersom de inte kände några symptom.

Den sibiriska rasen: allergivänlig?

För det första ska sägas att det inte finns någon helt allergifri katt. Däremot finns det kattraser och kattindivider som är lättare för vissa kattallergiker att tåla. Den sibiriska rasen verkar vara en sådan ras och om jag som uppfödare kan bidra till att någon kattälskande allergiker kan tåla att ha en katt hemma, så vore jag överlycklig!

Tyvärr finns ingen forskning på det här området ännu, så ingen vet säkert varför den sibiriska katten kan tolereras bättre än andra raser. En teori finns om att ett protein i kattens hud och saliv, Fel d 1, förekommer i mindre mängd hos sibirier än hos andra katter.

Det finns dock ett problem: Det är inte alla allergiker som tål den sibiriska rasen, och det verkar variera mellan individer, både människoindivider och kattindivider, hur bra det går. Det verkar också vara så att vuxna katter är lite lättare att tåla än kattungar. Därför kan det ibland bli så att en allergiker besöker ett testhem utan att få någon reaktion, och bestämmer sig för att köpa en katt. Efter några veckor eller månader börjar ögonen klia och näsan att rinna och då vill de lämna tillbaka katten.

Den här situationen är förstås mycket olycklig både för katten, som måste byta ägare, och för ägaren, som blir besviken. Det kan också bli tufft för uppfödaren att försöka hitta ett nytt hem åt katten, eftersom vuxnas katter är mycket svårare att sälja. Därför vill många uppfödare inte sälja katter till allergiker.

Så vad gör man? Först och främst skulle jag välkomna mer forskning på området allergier i allmänhet och kattallergier i synnerhet. Det finns trots allt en massa människor i västvärlden som lider av kattallergier. Vissa kan inte ens umgås med människor som har katt hemma.

En idé är att man skulle kunna starta ett långsiktigt projekt: gå ihop ett antal uppfödare för att med hjälp av tester av mängden allergent protein hos varje katt kunna avla fram alltmer allergivänliga katter. Det blir förstås på lång sikt, och då blir det inte rastypiskhet som avlas fram i första hand, utan allergivänlighet. Jag är inte säker på att alla uppfödare tycker att detta är en bra idé, men om det finns någon därute som läser det här, och vill vara med och driva det hela, så får ni gärna kontakta mig!

Det finns ett företag i USA, Allerca, som har tagit fram allergivänliga katter på konstgjord väg. De har helt enkelt genom genmanipulation kunnat minska det allergiframkallande ämnet hos några katter, och avlar sedan fram kattungar från dessa. Inte heller dessa katter är helt ”säkra”, utan köparna måste göra allergitester innan de kan köpa katten. Väntetiden ligger för närvarande på cirka två år, och man får inte välja färg eller kön på sin katt, utan man tilldelas bara nästa katt i kön.

Till saken hör att köparna får betala väldigt mycket för sin kattunge, 5.950 dollar. Bor man i Sverige kostar det 8.950 dollar exklusive frakt. Det är alltså en ren vinstdrivande affärsverksamhet de bedriver, och hemlighetsmakeriet är stort. Självklart vill de inte att andra ska kunna avla fram allergivänliga katter, så ungarna säljs kastrerade. Många tycker att det är oetiskt av Allerca att sälja allergivänliga kattungar på det här sättet, men jag tycker inte att det är mer oetiskt än annan affärsverksamhet. (Däremot tycker jag att affärsverksamhet i sig kan vara oetisk, men det är en annan sak.) Så länge katterna mår bra och ägarna och säljarna är nöjda, så är det okej, tycker jag. Ur kattens perspektiv tror jag bara det är bra att försäljningspriset är så högt, för då ökar troligen chansen att ägaren behandlar katten väl.

Kolla in Evoras farfar, Khariton Angara!