Jag säger bara det: vilken maffig katt! Kolla svansen!   Han är väldigt lik Beata Bebop, tycker jag, och förstås sin mamma Lisen. (Beata har också Lisen som mamma, men Yakov som pappa.) Katarina hälsar att Dylan nu väger runt fyra kilo. Inte dåligt för en junior!

Lördag den 13 februari ska jag, H, Lilla Lo och Katarina packa alla våra utställningsgrejer och bege oss till kulturhuset i Mölndal, där det blir kattutställning. Jag har tidigare varit på utställning där, och jag tyckte faktiskt att det var skönt att det var en lite mindre utställning så att man fick gå hem tidigare.   Välkomna att besöka oss, så får ni se Dylan, Lucida och Cornelia i verkligheten!

....när Dylan var så här liten?   

Jag citerar från Tevez ägare Angelica (från SäSKs forum):

"Nu har jag precis pratat med veterinären. Obduktionssvaret har kommit men det sade mig tyvärr inte så mycket.

Dödsorsaken var inte HCM, utan inflammation i hjärtmuskeln orsakad av bakterie eller virus. Detta kan tydligen även mina andra katter ha smittats av men det är inte säkert och det går tydligen inte att ta reda på.

Däremot hade Tevez förändringar på hjärtat sedan innan. Om jag minns rätt sade veterinären att han hade en liten förtjockning på hjärtmuskeln samt en liten utbuktning på en av klaffarna. Dessa förändringar var dock så små att man inte säkert ville säga att det rörde sig om HCM."

Min kommentar: Det står alltså inte klart att det var HCM, så därför tänker jag utgå ifrån att det INTE var det. Bra ändå att vara extra försiktig när det gäller avel på nära släktingar. Tack Angelica för att du obducerade Tevez!

"Idag har jag varit ute i snön... men usch vad jobbigt med snö som fastnar i pälsen. Fick sen även gå ut sen på kvällen en lite stund för första gången utan sele när H var ute och grillade julskinkan. Det var spännande och OJ vad jag sprang med svansen högt och Katarina efter hahahaaa hon var allt för långsam för mig  Snö är allt för överreklammerat i min smak.
Har den sista tiden varit ute varje dag på fågeljakt (men den förbenade selen skrämmer bort dem) kan ligga i timmar på samma ställe och titta på dem. Men det roliga är att min kattkompis Simson inte är ett dugg intreserad av fåglar utan bara av mitt koppel. Ibland undrar jag om han verkligen är en katt  men vi busar och leker också men han är lite väl hårdhänt ibland.

 

Dylan nu vill jag säga ett par ord oxå...

       
Hej Emelie, än en gång vill jag tacka dig för att jag har fått en sådan under bar varelse i mitt liv. Dylan är högt älskad av oss alla.    Ja, att gå ut är det bästa som finns och väcka mig kommer på andra plats... Dylan kommer flera gånger natt/dag och tvättar mig och frägar om det ingte är dax att gå upp/leka. Inte alltid så populärt men han gör det av kärlek. Det har nu hänt två gånger när H har varit ute med Dylan att han bara har försvunnit *jag blir livrädd* men varje gång så har han kommit när jag ropat, kanske inte alltid med en gång men nästan. Min skräck är att han skall fastna i selen i ett träd eller något annat och att jag inte kan hitta honom. Men oj vad nöjd han är efter sina soloturer
 
Vi ville bara önska dig en riktigt GOD JUL och ta det lugnt, det ska jag göra. Alla måsten har sopas under mattan... Det finns nya bilder du vet var
 
 
Kram Katarina

 

PS jag tjatade varje dag i 5 veckor på att jag skulle få köpa DaCapo... men H var hårdhudad. H tycker att det räcker med en katt  och nu är han tingad "

     

"Jag hoppas att anställningsintervjun gick bra - håller tummarna.
Vi åkte till landet i helgen och tog det lugnt. Delphie satt i fönstren och tittade ut. Jag lade ut brödsmulor i hopp om att hon skulle få lite spännande saker att titta på, men fåglarna var som bortblåsta tyvärr.

Vi satte på henne selen och det gick riktigt bra. Tog med henne ut i snön så hon fick sniffa på det vita. Vi hade inte med själva kopplet, bara selen, så jag fick hålla i henne. Det var tydligen väldigt intressant!! Vi ska ta med henne ut mera, eftersom hon tycks gilla att kolla runt. Till våren har vi ju dörrarna öppna och då är det skönt för henne att kunna gå ut lite också.
Hon kommer att bli en bra flugjagare - det såg vi vid tidigare besök :)

Nu väger Delphie över 3 kg; hon är riktigt tung att lyfta! Men fortfarande så underbar och go!! Vi är alla så fästa vid henne :) Hon har tagit sig an en röd fleece-kude (som jag sytt till en dockvagn) som hon släpar runt på i munnen. Den är hennes "bebis"! Ibland drar hon runt på en liten fleecefilt i munnen. Dags att gå till farbror doktorn efter nyår.

Vi vill passa på att önska dig en God Jul och Gott Nytt År!!"

Jag tog mig friheten att låna det här fotot av Dylan från Katarinas Facebookalbum. Gud vad han har blivit maffig med fluffig vinterpäls och snygg tigré-camouflagefärg! Han har helt klart utställningspotential, det har jag alltid tyckt. Och han är bara 5 månader ännu....