Jag blev så fascinerad av historien bakom denna kattras, Arabian Mau, som jag aldrig hade hört talas om tidigare. Vilken fantastisk kvinna, som vill höja statusen för dessa kissar, som alltså är arabiska gatukatter! När jag tittar på dem så tycker jag mig se att dessa katter genetiskt ligger nära tamkattens historiska ursprung.

Dessa är de tio populäraste raserna i Sverige:

1. ragdoll

2. norsk skogkatt

3. helig birma

4. maine coon

5. perser

6. brittiskt korthår

7. sibirisk katt

8. bengal

9. devon rex

10. cornish rex

Vilken kattras ska man välja?

Om man är allergisk mot katter så passar sibirisk katt, cornish rex eller devon rex bäst. Jag har bara erfarenhet av den sibiriska rasen, och av de kattallergiker som kommer hit och testar så brukar ungefär hälften tåla mina sibiriska katter. En annan fördel med allergivänliga katter är att det är lättare med det sociala umgänget eftersom så många människor nuförtiden är allergiska.

Om jag skulle välja den mest lättskötta av dessa raser så skulle jag välja brittiskt korthår. De behöver inte så mycket pälsvård eller aktivering som många andra raser. Enligt vad jag har läst och hört så passar de bra som innekatter och sällskapskatter. De är "lagom" på många sätt.

Annars kan man nog säga att den mest aktiva av dessa tio raser är bengalen. De behöver mycket aktivitet och lek för att må bra, och har man inte den tiden så ska man kanske välja en annan ras. Den lugnaste av dessa raser är persern, men den behöver mycket pälsvård, annars får den tovor. Jag skulle själv aldrig välja en perser, då deras korta nos kan göra att de får problem med tårkanaler och andning.

Så gott som alla långhåriga katter behöver borstas regelbundet för att pälsen inte ska bli tovig. Generellt sett så brukar långhåriga katter vara lugnare än korthåriga, och därmed oftast lättare att hålla som innekatter, men det finns stora individuella skillnader, även inom varje ras.

Alla ovanstående kattraser finns i olika mönster- och färgvarianter, så det är bara att välja och vraka. Att köpa två kattungar från samma kull kan vara en bra idé, då de kommer att ha sällskap av varandra. Jag rekommenderar att du letar reda på en rasring på nätet om du funderar på att skaffa raskatt. Genom den kan du få kontakt med uppfödare för den ras du är intresserad av i olika delar av landet. Läs på innan. Fall inte för första bästa kattunge, utan ställ frågor till uppfödaren för att känna om du får förtroende för honom eller henne. Om du har frågor eller funderingar efter att du har köpt din katt, så är det viktigt att du kan känna dig trygg med att vända dig till din uppfödare. Det samma gäller om din katt skulle visa sig vara sjuk eller ha något beteendeproblem. Kastrera alltid din sällskapskatt vid cirka 6 månaders ålder.

Kom ihåg: En raskatt ska alltid säljas fullvaccinerad, chipmärkt och besiktigad av en veterinär. Besiktningsintyget får inte vara mer än 7 dagar gammalt vid flytten. En raskatt ska alltid ha en stamtavla/registreringsbevis, annars är den inte en raskatt. När du köper katten får du även med ett köpeavtal, där det står om du har rätt att sälja tillbaka katten till säljaren eller inte. Jag rekommenderar alla som köper katt, oavsett om den är raskatt eller inte, att skaffa en veterinärvårdsförsäkring som börjar gälla från flyttdagen. Exempelvis en kattoperation kan annars bli oerhört kostsam, och har man ingen försäkring kan man bli tvungen att avliva sitt älskade djur för att kostnaderna blir för höga. 

Här kan du se alla 43 godkända kattraser inom SVERAK.

Här är den.

Det finns många som idag menar att man i Sverige borde börja kastrera kattungar redan vid 12 veckors ålder med tanke på antalet hemlösa katter som finns. Jag kan se både för- och nackelar med det, men fortfarande rekommenderar jag och de flesta svenska veterinärer kastrering av katter av båda könen vid 6 månaders ålder. Det finns många bra orsaker till att kastrera sin katt, bland annat blir katten mer lugn och harmonisk. Dessutom bidrar man även till att dämpa överpopulationen av katter som orsakar mycket lidande för många katter. Se här en lista på svenska katthem som är överfulla med katter.  

Ziggsten är en av alla de hundratals katter som söker ny ägare genom svenska katthem. Han finns i Sölvesborg. Hans vackra färg kallas röd-vit. Kontakt genom Kattkommando syd.

Upptäckte just att Chanel och company hade lyckats smita in till Elton (troligen med hjälp av Cornelia, som kan öppna dörrar). Men i stället för att bråka, så satt de tre katterna och tittade på mig så här:

Chanel, som löper, försöker säga till Elton att hon vill para sig med honom, genom att rulla sig och göra alla möjliga sexiga rörelser, men han verkar inte förstå. I stället håller han sig på den smala fönsterbrädan, där han är ganska skyddad från attacker. Han vet ju att det här hondjuret kan vända på en femöring och plötsligt vilja skydda sina kattungar med sitt liv. Elton vågar sig dock på att nosa lite på hennes svans. Cornelia övervakar dramat lika tålmodigt som alltid, beredd att rycka in om det skulle behövas. Kattungarna springer glatt omkring och jagar varandra, lyckligt ovetande om det dramatiska som utspelar sig runtomkring dem.

Kolla här!

Här kan den som vill läsa utredningen om ny djurskyddslag! Jag tycker att de förslag som presenteras i utredningen är jättebra och framför allt applåderar jag lagförslaget om att alla katter ska vara märkta och att man i fortsättningen inte får släppa ut katter som inte är kastrerade allar går på p-piller. Det är helt rätt också, tycker jag, att ett större ansvar läggs på djurägare att ta ansvar för sina djur.

I USA är det vanligt att uppfödare låter kastrera sina kattungar redan innan de ska flytta hem till sina nya ägare (alltså redan vid 12 veckors ålder). I Sverige är det få veterinärer som utför såna ingrepp. Orsaken är att det är större risk att något går snett under operationen när djuret är så litet. Ärligt talat så tror jag att orsaken till att dessa uppfödare kastrerar sina kattungar tidigt helt enkelt är att de inte litar på sina kattungeköpare: de tror att deras kattungeköpare kommer att börja avla på sina katter, även om de är sålda till sällskap. 

I Sverige brukade man förr i tiden vänta med kastrering tills katten var ett år och hade blivit könsmogen. Detta kunde bli rätt påfrestande för ägarna, då de flesta katter blir könsmogna långt tidigare än så. Alla som har haft en högljutt löpande katthona hemma vet vad jag talar om! Nuförtiden så rekommenderar alla svenska veterinärer som är uppdaterade med de senaste rönen att man ska kastrera sin katt runt 6 månaders ålder, så det är den ålder som jag rekommenderar till mina kattungeköpare. Hanar kan till och med kastreras en månad tidigare. Många katter har inte hunnit bli riktigt könsmogna vid den åldern, så det är skönt för matte och husse att slippa ylanden, plus att det föds färre oönskade kattungar om man kastrerar sin katt tidigare.

Generellt sett så tycker jag aldrig att man ska släppa ut en okastrerad katt, såvida det inte är i koppel eller en inhägnad rastgård. Världen är redan full av oönskade katter, så det är bättre att ta hand om dem som redan finns först. Vissa tror att katthonor mår bättre av att få en kull, men detta är ren och skär lögn. Sanningen är den att okastrerade katter bara lever i genomsnitt hälften så länge som sina kastrerade artfränder. Kastrerade katter av båda könen blir lugnare, mer harmoniska, mer lekfulla och mer sociala när de inte längre har den starka driften att fortplanta sig.

Det man alltid ska komma ihåg är att direkt efter kastreringen så ska katten ha ett foder för kastrerade ungdjur. Såna foder finns att köpa hos veterinären. En kastrerad katt ska inte ha fri tillgång till foder, utan mängden ska begränsas och vikten ska kollas regelbundet, då kastrater har lättare för att gå upp i vikt.

Sammanfattningsvis kan man säga att en ansvarsfull kattägare kastrerar, märker och registrerar sin katt runt 6 månaders ålder, samt ger katten ett specialfoder i begränsad mängd som gör att katten lättare kan hålla vikten.

Vackra kissen Pengla är en av alla katter

i Sverige som inte har ett eget hem.

Hon bor på Katthemmet Kompis. Ett

stort tack till alla frivilliga som arbetar

med att ge katter ett bättre liv! Och

tack till dig som väljer att kastrera

din katt - på det sättet bidrar du till

att antalet oönskade katter hålls nere.