Klicka här: 

http://www.svt.se/gokvall/se-program/go-kvall-avsnitt-11

Inslaget om katthemmen börjar 18 minuter in i programmet. Tänk om alla hemlösa katter kunde få ha turen att komma till ett sånt här ställe!

Kom ihåg: alla katter, även huskatter, ska kastreras, chipmärkas och registreras.

http://www.svt.se/dokumentarfilm/se-program/katternas-vilda-liv-avsnitt-1?autostart=true

Det finns en del nya så kallade "designerkattraser" som börjar bli alltmer populära i USA. En sådan ras är rasen bambino. Det man har gjort med den rasen är att man har tagit två defekter och kombinerat dem i en och samma katt. Dessa två defekter är genen som ger hårlösa katter och genen som ger dvärgväxt hos katt. Båda dessa gener är dåliga för kattens hälsa. Den hårlösa genen är dålig därför att kattens hud blir känsligare och för att hjärtat måste jobba hårdare för att behålla värmen. Dvärggenen gör att kattens rörelseförmåga begränsas avsevärt. Tänk om man skulle göra samma sak med människor: Om det fanns någon som tycker att det är gulligt med människor med dvärgväxt och med skalliga människor (sjukdomen där man tappar sitt hår heter alopeci hos människor). Tänk om någon skulle få för sig att avla fram människor som hade dvärgväxt och alopeci samtidigt! Det känns ju lite fel minst sagt. Men om man gör samma sak med katter så anses det vara en ny "designerras". Det har till och med gjorts en sorts reklamfilm för denna nya ras:

Jag hoppas att ni som funderar på att skaffa katt väljer att köpa en sund ras med bra hälsa snarare än en ras som man från början vet kan ha defekter och hälsoproblem. Det blir ett onödigt lidande för katten och veterinärkostnaderna kan bli väldigt höga med en sådan ras.

Att medvetet avla på katter som har en eller flera defekter eller onaturlig fysionomi som kan påverka kattens livskvalitet negativt tycker jag känns oetiskt. Det samma gäller raser som tillkommit på ett sätt där många djur har fått lida. Därför har jag ibland här på bloggen skrivit om raser som jag tycker man ska undvika att köpa av hälsoskäl. Här är en lista på sådana raser:

• De hårlösa raserna spynx, don spynx och peterbold har på grund av sin hårlöshet känsligare hud och större risk för infektioner, eftersom kroppen inte skyddas av päls. Hjärtat måste även jobba hårdare för att katten ska kunna hålla värmen, och därför verkar hårlösa raser ha lättare för att utveckla hjärtsjukdom. Dessa katter är känsliga både för direkt solljus och för kyla.
• Rasen munchkin finns vad jag vet inte i Sverige ännu, men även denna ras har, precis som bambinon, dvärgväxt som gör att katten inte kan röra sig naturligt, vilket blir stressande för katten. Dvärgväxten kallas med finare språk för akondroplasi/pseudachondroplasi och kan i sin tur skapa felbelastningar på skelett och leder hos katten. 
• Rasen bengal är den enda godkända rasen i Sverige som bygger på en medveten avel mellan tamkatter och vildkatter. I andra länder finns även hybridraserna cheetoh, chausie, savannah och serengeti. Dessa raser är alltså hybrider mellan två arter. Det stora etiska problemet med dessa fem raser är deras tillkomsthistoria. Det man gör i de första generationerna är helt enkelt att man sätter ihop tamkatter med en vildkatt på kvällen och på morgonen så kollar man om tamkatterna fortfarande lever eller om de blivit dödade av de vilda katterna. De som lever har ofta blivit parade. Hybriderna i de första generationerna går inte att ha som sällskapsdjur på grund av deras beteenden, så när de använts färdigt i avel så skjuts de och skinnen används för att tillverka pälsar, alternativt så släpps de ut vind för våg. Klicka här och läs mer om vilka öden som går dessa katter till mötes. Visst kan man argumentera att de bengalkatter som finns i Sverige idag oftast fungerar utmärkt bra som sällskapskatter, men är det verkligen rätt att köpa en ras som bygger på så många katters lidande i tidigare generationer? Nu när jag vet så mycket om bakgrunden till bengalen så svarar jag klart nej på den frågan.
• Raserna manx och cymric: det svanslösa anlaget är semiletalt, vilket betyder att kattungar som ärver en dubbel upplaga av den svanslösa genen dör i livmodern. Förekomsten av defekter på ryggraden, exempelvis spina bifida, är vanligare hos dessa två raser än hos andra raser. 
• Rasen scottish fold är en ras som har sjukdomen osteokondrodysplasi. Sjukdomen bygger på en gen som förorsakar progressiva led-, ben- och broskdeformationer som är mycket smärtsamma för katten. Denna kattras finns tyvärr i Sverige, men den är inte godkänd inom SVERAK.
• Kattraserna perser och exotic är raser som på grund av sina extremt korta nosar ofta får problem med andningen, vilket bland mycket annat kan orsaka snarkningar, samt korta tårkanaler, vilket gör att de lättare kan få rinnande ögon och ögoninfektioner. De kan även få svårt att äta, då den korta nosen gör att käken inte fungerar så bra till att få grepp om maten.
• Vita katter utgör ett kapitel för sig och är inte en egen ras, men jag vill ändå ta upp frågan om helvita katter här. Helvita katter förekommer inom många olika raser och genen som ger vit färg gör samtidigt att risken för att katten blir döv ökar. Om man avlar på vita katter, även om avelskatterna själva är fullt hörande, så finns det ändå alltid en risk för att ungarna blir helt eller delvis döva. Som uppfödare är det jätteenkelt att välja bort den vita färgen och avla på andra färger, då genen är dominant, och därför tycker jag inte att man som kattköpare ska välja vita katter, om man inte vill uppmuntra avel som kan leda till lidande för katterna.

Slutligen så vill jag nämna att oavsett vilken katt man väljer att köpa så finns det aldrig någon garanti för att katten kommer att förbli frisk. Även huskatter utan stamtavla kan blir sjuka, så är det med alla levande varelser. Men då jag själv är kattuppfödare och försöker avla så ansvarsfullt som möjligt, så kan jag inte se poängen med att avla på raser eller varianter som man från början vet kan få problem. Det är en stor skillnad att avla på en katt som man har all anledning att tro kommer att ge friska ungar och att avla på en katt som man redan från början vet kan få hälsoproblem. Varför avla på såna katter överhuvudtaget? Och varför köpa såna katter och därmed stödja såna uppfödare? Som jag ser det så behöver en uppfödare alltid sätta djurens välbefinnande och hälsa högst, medan utseendet måste komma i andra hand, och så tänker även en ansvarsfull djurköpare. 

Även om man inte är kattuppfödare så kan det vara kul att veta vad olika kattfärger heter. Om du har en katt som inte är en raskatt och vill ta med den på kattuställning så kan du gå med i en kattklubb och beställa ett huskattsbevis. På huskattbeviset kommer det att stå vilken färgkod (EMS-kod) din katt är. År 2011 skrev jag en artikel om kattfärger och EMS-koder, som du kan läsa om du klickar här. Den artikeln är bra att läsa för alla som är nybörjare på kattfärger eller som vill fräscha upp sina kunskaper.

Om du ändå har svårt att avgöra färgen på din katt så kan du maila ett eller flera tydliga foton på katten till mig på saga_emelie@hotmail.com, så hjälper jag dig! Jag kommer då kanske att lägga ut bilderna och svaret på bloggen för att hjälpa fler att lära sig kattfärger.

Vad tror du att den här söta kattungens färg kallas? Gissa! Det är inte svårt alls!

För ett par år sedan skrev jag en artikel som handlar om vilka saker som är smarta att lägga pengar på respektive spara på när man har katt. Som kattägare fattar vi ibland ekonomiska beslut som baseras mer på känslor eller impulser än på kattens bästa på lång sikt. Jag tycker fortfarande att artikeln känns aktuell, och jag har bara gjort några små ändringar idag när jag läste igenom den. Klicka här för att läsa artikeln.

När man ska bli kattmamma så finns det några saker man bör tänka på för att maximera chanserna att man själv och avkomman överlever. Välj för det första en hane som du tycker luktar gott att para dig med. Luktar han gott så har han antagligen gener som passar bra ihop med dina. Du kan gärna para dig med flera attraktiva hanar, så att du sprider riskerna ifall någon av dem skulle ha dåliga gener. Jaga bort hanarna efter parningen. Närvarande pappor existerar inte i kattens värld, det är bara trams. Nej, ungarna ska skyddas mot alla andra katter, inklusive den biologiska fadern.

Under förlossningen ska du placera dig på en så skyddad plats som möjligt där du och dina ungar inte kan bli upptäckta eller uppätna av rovdjur. Det ska finnas skydd uppifrån mot rovfåglar och skydd på sidorna så att inte lukten av blod sprids med vinden. När du har fött fram en unge så ska du slicka den ren och äta upp moderkakan: du är ensamstående mor och du behöver all den extra näring du kan få. Under de kommande veckorna kommer all din energi att gå åt till att producera bröstmjölk och jaga föda. Se därför till att äta upp alla moderkakor så att du inte behöver ge dig ut och jaga när kattungarna är som mest känsliga. Om du har en matte eller husse som tjänar dig så ska du se till att de servar dig med extra näringsrik mat och kärlek efter förlossningen men annars ska de hållas borta. Matten eller hussen kommer att tjäna dig med glädje, jag lovar, men lita aldrig på dem till 100%. En människa är trots allt bara en människa, och ingen kan förstå dig som kattmamma lika bra som du själv gör. Modersinstinkterna måste alltid styra.

Om du tycker att kullen är för liten (bara 1 eller 2 kattungar), så kan du, om du vill, ge dig ut på jakt efter en hane igen så att du kan få en bättre kull. Lämna då den första kullen och para dig igen så ska du se att chansen är stor att du får en större kull som har bättre chanser att överleva.

När alla kattungar är födda ska du ligga på sidan hos kattungarna så mycket som möjligt för att hålla dem varma och så att de kan dia. Slicka dem ofta, särskilt i baken, och ät upp deras bajs och kiss så att boet hålls rent. Skydda dina ungar mot alla hot utifrån: när som helst kan det dyka upp ett rovdjur och äta upp dem. Gör du inte allt det här kan kattungarna dö. Fräs eller morra alltid med inlevelse om någon kommer för nära boet. Om någon kattunge verkar sjuk eller trött ska du ignorera den och lägga din energi på de ungar som har större chans att överleva i stället.

Det här med risken för hot utifrån kan aldrig betonas starkt nog för dig som kattmamma. När som helst kan du märka att kattungarna är i fara och då måste du ta dem i nackskinnet och bära dem till en ny plats som är säkrare. När hotet är som störst kan du sprida ut ungarna på två olika ställen så att du åtminstone har kvar hälften ifall de andra blir uppätna. Kom ihåg att du bara har dig själv och din modersinstinkt att gå efter, så lyssna inte på din matte eller husse om de försöker få dig att släppa på kontrollen och slappna av. Människor vet inte vilka faror som lurar därute och du ska som kattmamma alltid ta det säkra för det osäkra. När kattungarna börjar gå omkring ska du hålla koll så att de inte ger sig av för långt bort ifrån boet. Skydda dem mot faror genom att hålla ett vakande öga och öra på dem dygnet runt. Ge ifrån dig ett kuttrande ljud så att kattungarna vet var du är och kom alltid till undsättning när de piper.

När kattungarna är 12 veckor gamla kommer du att vara hjärtligt trött på deras klängande och busande. Jaga då bort dem ur ditt revir så att chanserna att du själv kan hitta föda blir större. Eller låt några människor komma och hämta dem, det funkar också. Sen är det bara för dig att se dig om efter en ny hane som luktar gott. Lycka till med moderskapet!

D-kullen med kattmamman Lisen.

Läs här!

Bra att det finns människor som förstår hur viktiga djur kan vara för vårt välbefinnande! Särskilt människor som har det svårt kan få mycket hjälp och helande av sin katt. Det är vetenskapligt bevisat att husdjur är bra för hälsan.