Caelyns kull håller på att födas! Jag befinner mig just nu hos Caelyns fodervärd. Tre kattungar har fötts, alla honor. En kattunge är på väg, men det har nu dröjt mer än fem timmar sedan den senaste ungen föddes. De tre första ungarna har redan fått namn:

Moa Moonstone, blåsmoke-vit hona
Miranda Marimba, brunspotted-vit hona
Mollie Meringue, svartsmoke-vit hona

Hur tar man reda på vilken färg en kattunges pappa är? Har man exempelvis två möjliga hanar att välja på, så kan man ofta med hjälp av färggenetiken utesluta den ena hanen, i alla fall för någon eller några av kattungarna i en kull. Man måste alltid komma ihåg att ungar i samma kull kan ha olika pappor, därför måste man kolla genetiken för var och en av ungarna i kullen.

Tanken med detta inlägg är att hjälpa dig i processen att skapa en "fantombild" av kattpappan när det kan finnas fler än en möjlig pappa till en kattunge. Jag har gjort några tabeller, där du kan utläsa en hel del. Om genetiken inte kan hjälpa, och det är en katt med stamtavla, så behöver man DNA-testa de ungar som man inte vet pappan till, för att stamtavlan ska bli tillförlitlig. 

Till att börja med måste du veta färg och mönster på mamman. Sen måste du veta färg, mönster och kön på ungen. Läs mer om detta i andra inlägg här på bloggen.

Kom ihåg: Alla katters färger är antingen baserade på svart, rött, eller sköldpadd (rött och svart). Hanar är så gott som aldrig sköldpaddsfärgade. Alla katter har en färg, men inte alla katter har ett mönster. En katt kan även ha flera olika mönster.

Tabellen nedan visar vilken grundfärg (svart eller röd) som pappan måste ha, förutsatt att ungen är en hona: 

Här nedan finns en tabell som ger ytterligare information om pappans färg/mönster:

Slutligen en tabell som säger lite om vilken färg/mönster pappan inte kan ha:

Ligger sedan flera dagar i sängen med en jättejobbig förkylning. Orkar titta på mina fina kattungar (som är helt underbara!) och kolla på TV/Youtube, men inte så mycket mer.

Igår tittade jag på första avsnittet av Familjen Annorlunda. Serien handlar om familjer som har ovanligt många barn. En av familjerna är bönder och avsnittet handlade bland annat om deras katter. De hade några kattungar i ungefär samma ålder på gården, bland annat en otroligt vacker sköldpadda med vitt, och jag tror att alla kom från samma kull.

Men mamman och pappan, som alltså är bönder, tillät inte kattungarna att komma in i huset, vilket för mig som sibiruppfödare är helt galet. Ska kattungarna bara leva ute vind för våg och klara sig själva, eller vad? Varje gång kattungarna gick in så kom deras matte och lyfte ut dem igen.

Min reflektion: Denna familj måste ha valt att låta bli att kastrera sin honkatt, och självklart föds det då kattungar, det är en naturlig konsekvens. Och då är familjen per definition kattuppfödare. Som kattuppfödare har man ansvar för de katter man föder upp, det är min bestämda uppfattning. Man ger dem värme, mat och omsorg, precis som man gör med sina människobarn. Man kastrerar, chipmärker, registrerar och vaccinerar sina kattungar när de har åldern inne också. Men den här familjen verkade inte ens tillåta sina katter att komma in i huset.

Nåväl, barnen övertalade i alla fall sina föräldrar att låta kattungarna få vara inne i huset, och de åkte därför till en djuraffär och köpte sandlåda, leksaker, ett alldeles för litet klösträd, kattmat och halsband.

Nu undrar jag: om de aldrig förut hade köpt kattmat, vad hade katterna ätit innan? Bytesdjur som de själva jagat, eller? Har katterna även fått jaga själva på vintern? Jag är övertygad om att denna bonde ringer en veterinär när hans kor är sjuka, men jag tvivlar på att han gör det när katterna blir sjuka. Han verkar helt enkelt inte anse att hans egna katter är hans ansvar.

Det var även tydligt att föräldrarna i programmet överlämnade ansvaret för katterna till barnen, vilket jag tycker är oansvarigt av föräldrarna. De sa inte heller ifrån till barnen när de behandlade kattungarna oförsiktigt. Som vuxen har man ett ansvar att lära barn att behandla djur med respekt, det är en av de saker som jag alltid betonar för mina djurköpare.

Tyvärr fick jag alla mina fördomar om bönders syn på katter bekräftade när jag såg Familjen Annorlunda avsnitt 1, och jag tror att det är denna föråldrade inställning som bidrar till att vi har så många hemlösa katter i Sverige fortfarande. Tråkigt att människor kan behandla sina husdjur så år 2015.

Igår kväll, när jag satt och zappade på olika naturkanaler, fick jag upp ett brittiskt program om katter. Det var väldigt intressant och det handlade bland annat om kattforskning.

En man, som verkade vara någon sorts expert, besökte en bondgård med en massa katter, mest röda katter. Han sa att forskning hade visat att kattkullar oftast hade fler än en pappa. Sen visade han en kull med kattungar, som han gissade var cirka en vecka gamla (jag skulle säga tre veckor) och påstod sen att det faktum att kattungarna bestod av både röda och svarta ungar var ett bevis för att kattungarna hade olika pappor (!) Han hade tydligen själv sett en röd och en svart hankatt som han trodde kunde vara "skyldiga" till de olikfärgade ungarna.

Men hallå! En av de grundläggande sakerna man lär sig när man studerar färggenetik hos katt är att det är MAMMANS grundfärg (svart eller röd) som avgör ungarnas färg, eftersom genen för rött sitter på X-kromosomen. När det gäller hanar, så ärver de det röda eller svarta enbart från mamman, när det gäller honor spelar båda förldrarna in. En kull med både röda och svarta ungar är en helt naturlig konsekvens av att mamman är sköldpaddsfärgad. Lite bättre research i fortsättningen, om jag får be!

Hon flyttar inte sina kattungar och jag lyfter inte upp dem.   

Lo visade sig vara en bruntabbykille, vilket är kul:

Den 14 oktober 2015 skrev jag ett inlägg där jag berättade om de vanligaste kattfärgerna. I det här inlägget ska jag skriva om de vanligaste mönstren. Det som kan göra det hela lite komplicerat är att en katt kan ha flera olika mönster samtidigt. Men för att det inte ska bli alltför komplicerat så börjar jag med basfärgen svart, precis som i det första inlägget (aa):

Sedan lägger jag på den första mönstergenen A, som betyder agouti. Eftersom genen för agouti är dominant, så behöver katten bara ha en kopia av genen A för att kattens pälsfärg ska vara agoutimönstrad. Katter med genotypen Aa eller AA är alltså agoutimönstrade. En katt med genotypen aa är däremot svart eller non-agouti, precis som katten på bilden ovan.

Så här kan en agoutikatt med basfärgen svart se ut (bilden nedan). Kombinationen av färg och mönster kallades brunspotted, men under 2017 har beteckningen ändrats till svartspotted. Eftersom man inte säkert vet hur spottedmönstret nedärvs så har jag inte tagit med spottedgenen här. (Aa/AA):

Som ni ser så är kattens prickar svarta, medan resten av katten är brun. Agoutianlaget i sin tur finns i fyra olika varianter, som var och en styrs av olika gener: spotted, tigré, tabby och tickad. Spotted är den vanligaste av dessa fyra agoutivarianter och tickad, som nedärvs dominant, är ovanligast. På svenska säger man brunspotted (numera svartspotted) men på engelska heter det black spotted tabby. Tabbygenen, som gör att katten får breda, marmorerade ränder, är recessiv, medan den tickade genen är dominant och gör att katten inte får några ränder alls, men varje hårstrå har ändå band av svart och ljusare färg, precis som med de andra agoutimönstren. När det gäller tigré, så säger vissa kattdomare att det är oerhört ovanligt med "äkta tigré-katter" som helt saknar prickar, och min erfarenhet när jag födde upp sibiriska katter var att även om kattungarna var tydliga tigréer som små, så blev de ändå spotted som vuxna. Så det där med tigré och spotted är ett litet mysterium för mig. De senare åren har jag registrerat alla randiga kattungar som spotted för att de ändå brukar få prockar som vuxna. Katten på bilden nedan är tabby-mönstrad, och som ni kan se så är består mönstret av bredare ränder. Det som gör att katten inte är brun är att den även har silvergenen. Den här kattens färg/mönster kallas svartsilvertabby.

Silvergenen är dominant och förkortas I (som står för inhibitor). En katt som har genotypen Ii eller II har mönstret silver (på en non-agoutikatt kallas det smoke). Genen gör att pälsen blir vit närmast huden och färgad i topparna. Här nedan ser ni en katt med svart basfärg samt silveranlaget. Kombinationen av non-agouti svart och silver på denna katt kallas svartsmoke (aaIi/II):

Nästa mönstergen vi ska ta upp här är siamesmaskningsgenen. Den är recessiv. Många tror att maskning är en färg, men det är faktiskt ett mönster. Om man tar en svart katt och lägger till siamesmaskningsgenen cs i dubbel upplaga så får man en maskad katt som den på bilden nedan. Även maskning finns i olika varianter: siamesmaskad (cs) och burmamaskad (cb), är båda recessiva i förhållande till C, som är fullfärgad. Båda generna sitter på samma C-locus, men ingen av generna är dominant över den andra, vilket gör att en katt med genotypen cbcs blir ett mellanting mellan maskad och burmautfärgad med turkos ögonfärg, vilket kallas tonkanes. En burmamaskad katt har gula ögon och en maskfärg som är mer otydlig än den siamesmaskade katten. Tonkanesmaskade katter är ett mellanting, så deras ögon brukar vara turkosa och maskfärgen något tydligare än hos den burmamaskade katten. Siamesmaskade katter har alltid blåa ögon  och katten på bilden är svart med siamesmaskningsgenen och färgen/mönstret kallas brunmaskad (aacscs):

Den sista mönstergenen jag ska ta upp här är vitfläcksgenen S, som är dominant. En katt utan vitfläck har ss, medan vitfläckiga katter kan ha Ss eller SS. SS-katter har mer vitt på kroppen än Ss-katter, men man tror att även andra gener är inblandade för att bestämma mängden vitt. De olika vitfläcksgraderna har olika namn: van, harlequin, bicolor och ospecificerad mängd. Nedanstånde bild visar en katt som är svart bicolor, vilket innebär att ungefär halva katten är vit och halva är svart:

De katter som har mest vitfläck kallas van (mer än 75% vitt), de som har 50-75% vitt kallas harlequin, medan de som har 25-50% kallas bicolor. Mindre än 25% vitt brukar man bara kalla "ospecificerad mängd". Katten här nedan är svartsköldpadd harlequin:

Den här katten är kanel van: 

Dessa olika mönstergener kan man sedan kombinera med varandra och med olika färger på olika sätt, vilket möjliggör hundratals olika kombinationer av färger och mönster. Som ni förstår så kan jag inte visa bilder på alla dessa kombinationer, men här nedan ser ni några exempel på hur olika det kan bli.

Svartsköldpaddssilvertabby:

Svartsköldpaddsmaskad:

Svartsköldpadd bicolor:

Lilatabby:

Lila bicolor:

Chokladsköldpaddsilvertabby:   

Blåsköldpadd bicolor:

Blåtickad:

Kanelmaskad (burmamaskad):

Fawnsilverspotted:

Rödtickad:

Med de här sista bilderna vill jag helt enkelt visa hur otroligt många olika varianter och kombinationer det finns på katter, både när det gäller kroppsform, färg och mönster.

Miss Emmi's Leopold Leopard:

Det började med att jag drog ut lådan under våra sängar nyss, en låda som jag faktiskt var väldigt nöjd med att La Minelle lagt kattungarna i, eftersom jag gjorde iordning den med mjuka handdukar innan förlossningen. Där låg La Minelle och blinkade mot mig medan kattungarna såg mätta och nöjda ut. Jag lyckades ta två bilder på Los ansikte:

En intressant sak med Lo är att hans ränder är så breda. Jag funderar ibland på om han kan vara tabby, men då borde ränderna vara böjda och marmorerade, och det är de inte. 

Sen tyckte jag att det var hög tid att väga kattungarna, något som jag inte gjort sedan La Minelle flyttade dem sist, och som ansvarsfull uppfödare vill jag följa rekommendationerna och väga ungarna varje dag så här i början. Det skulle jag inte ha gjort. För La Minelle tog resolut tag i Los nacke och ville inte släppa trots att jag försökte få henne att ändra sig. Jag lovade att aldrig väga kattungarna igen, bara hon la tillbaka kattungen. Tror ni det hjälpte? Nej. Så jag fotade de tre ungar som var kvar:

Lova:

Linnea:

Båda tjejerna:

La Minelle hämtade sedan var och en av de kvarvarande kattungarna, och hon morrade varnande medan hon gjorde det. De ligger nu längst inne i vår garderob, bakom tvättkorgen och en massa IKEA-kassar. När jag försöker flytta dem för att se att ungarna inte ligger direkt på det kalla golvet så morrar hon. Jag har nu bestämt mig: det här blir La Minelles sista kull.  

Jag har länge varit sugen på att skriva en beskrivning av de vanligaste kattfärgerna med förklarande bilder, och nu har jag äntligen gjort det. I det här inlägget skriver jag bara om kattfärger, inte om mönster på katter, det får bli i ett annat inlägg.

Alla katter på bilderna tillhör samma ras, brittiskt korthår, men färgerna är samma på alla tamkatter, även om några av dem mest förekommer på raskatter. Det finns kattraser där vissa färger inte är godkända för att raskatten ska kunna ställas ut på kattutställning, men genetiskt sett skulle man med selektiv avel (avel där man i varje generation väljer djur med vissa egenskaper) kunna få fram alla dessa färger på vilken kattras som helst, och även på katter utan stamtavla. Det betyder: Man kan aldrig säga säkert att en katt är en raskatt bara genom att titta på kattens färg, hårlag eller mönster. Det enda beviset för att katten är en raskatt är dess stamtavla.

Vi börjar med basfärgen nummer ett, svart (katten har genotypen aa, omönstrad, och är icke-röd, oo):

Den svarta färgen utgör basen för nästan alla andra färger i "kattpaletten".

En annan viktig basfärg är röd (genotypen på en hona kallas aaOO, och på en hane aaOY):

En speciell sak med genen som ger rött är att den sitter på X-kromosomen och den nedärvs könsbundet. Som ni kanske minns, så har honor könskromosomerna XX, medan hanar har XY. Eftersom hanar bara har en X-kromosom, så kan den bara ha en basfärg, svart eller röd. Honor kan däremot ha en X-kromosom som kodar för svart, medan den andra kodar för rött. Vad händer då? Jo, då blir det fläckar av svart och rött som kan sitta lite varstans på katten (slumpen avgör var fläckarna hamnar). Detta fenomen kallas sköldpaddsfärg. Genetiskt så betyder stort O röd och litet o betyder svart. En sköldpaddsfärgad honkatt har genkoden Oo. Kan hanar aldrig bli sköldpaddsfärgade? Jo, men det är extremt ovanligt, och då beror det alltid på ett genetiskt "misstag", som vi inte ska gå in på här.

En annan ovanlig sak med färgen röd, är att det nästan inte finns några helt röda katter utan mönster. Katten på bilden ovan är genetiskt omönstrad röd, men tittar man noga kan man se mönster på svansen och i pannan. Hur skiljer man en genetiskt omönstrad röd katt från en som är till exempel rödspotted? Jo, om området mellan kattens nos och mun är samma färg som resten av katten (som på bilden) så är den omönstrad röd, är den ljusare är den rödmönstrad. 

Om man tar en svart katt och lägger till genen d (dilution) i dubbel upplaga, (aaddoo) så får man blå:

Genen dd gör att kattens färg späds ut, alltså blir ljusare, än den annars skulle blivit. Är grundfärgen svart får man grå, vilket på kattspråk kallas blå.

Tar man en röd katt och späder ut färgen med dd-genen så blir resultatet creme (aaddOO/OY):

Även cremefärgen kan vara svår att avla fram utan mönster, men med den här katten har man lyckats riktigt bra som ni ser. Det kan man få fram genom att i flera generationer välja de röda/creme-katter som har minst synligt mönster. Denna urvalsprocess kallas selektion, och man brukar säga att egenskaper som hur tydligt mönstret blir på katter beror på flera olika gener som var för sig påverkar mönstret litegrann, man säger att egenskapen nedärvs polygenetiskt.

En svartsköldpadd katt kan se ut så här (aaOo):

Som ni ser, så sitter det svarta och det röda fläckvis utspritt på katten, och det bildar ett oregelbundet mönster, men i kattvärlden kallar man ändå sköldpadd för en färg, inte ett mönster. 

Om man kombinerar sköldpaddsfärgen med utspädningsgenen dd, så får man en katt med färgen blåsköldpadd (aaddOo):

Som ni ser så har en blåsköldpaddsfärgad katt fläckar av blått och creme. 

En annan färggen som förekommer på katter är genen b. En katt med basfärgen svart och en dubbel upplaga av b ger en katt med färgen choklad (aabboo):

Färgen på den här katten ser ut som mörk choklad ungefär, men som med alla kattfärger, så kan nyansen variera väldigt mycket, och ibland kan det därför vara svårt att avgöra vilken färg en katt har. Det beror på polygener, som vi diskuterat innan. För en avelskatt kan det ibland vara ett problem att inte veta färgen. Då kan man skicka in ett DNA-test till ett laboratorium, och då får man svaret på vilken färg katten genetiskt sett har, och de generna kan katten sedan föra vidare till sina avkommor.

Vad händer om man kombinerar chokladgenen med rött, blir det en rödchokladfärgad katt då? Nej, då händer faktiskt ingenting, för chokladgenen syns inte på röda katter. Däremot kan chokladgenen kombineras med sköldpadd (en honas ena X-kromosom ger rött och den andra ger svart, men chokladgenen gör att det svarta blir brunt). Färgen kallas då chokladsköldpadd (aabbOo):

Som ni ser så blir den här sköldpaddsvarianten varmare i färgen än en blåsköldpadda. Om ni tittar noga så ser ni även att de röda fälten på katten ovan är mönstrade, till skillnad från de chokladfärgade fälten.

Choklad kan även den kombineras med dilutionsgenen dd. Färgen man får fram då kallas lila (aabbddoo):

Generna bb och dd i kombination med sköldpadd ger en lilasköldpadd katt (aabbddOo):

På en lilasköldpaddsfärgad katt är pälsen väldigt ljus, och det kan vara lite svårt att se någon skillnad på de lila fläckarna och de cremefärgade. Men kan man sin kattgenetik så vet man i alla fall vilka färger som är möjliga när man parar två katter.

På katter har det uppstått ytterligare en mutationsfärg på samma plats som genen som ger choklad. (En sådan "genplats" kallas på genetikspråk locus.) Eftersom chokladgenen kallas b, så har man fått hitta på ett annat namn till den andra genvarianten, och man kallar den b1. Har katten genen b1 i dubbel upplaga så blir dess färg kanel (aab1b1oo):

Som ni ser så är kanelfärgen ganska röd, men den har ingenting med genen O, som ger röd färg, att göra, eftersom en kanelfärgad katt har svart basfärg. Kanelanlaget b1 är recessivt i förhållande till chokladanlaget b. Att det är recessivt betyder att katten måste ha genotypen b1b1 för att pälsen ska bli kanelfärgad. En katt med genotypen BB, Bb eller Bb1 blir däremot svart och en med bb eller bb1 blir choklad.

En kanelsköldpadd ser ut så här (aab1b1Oo) :

Kanel i kombination med dilution ger färgen fawn (aab1b1ddoo):

En fawn är ljusare och kallare än en kanel.

Så här kan en katt med färgen fawnsköldpadd se ut (aab1b1ddOo):

En fawnsköldpadda är inte alltid så lätt att skilja från en lilasköldpadda, särskilt på bild. 

Har vi glömt någon färg? Jo, vit har vi glömt. Vit är lite speciell, därför att genetiskt sett är det ingen färg, utan det är avsaknad av färg. Katten har alltså en färg som "målats över" av färgen vit och inte ges uttryck, eftersom genen hämmar spridningen av pigment i kroppen under fosterutvecklingen. Genetiskt kan den vita katten bära vilka färg- och mönstergener som helst, men den har alltid genen W, för helvit, vilken är den mest dominanta färggenen på katt, vilket betyder att katten blir vit även om den bara har en W-gen. (WW/Ww):

Vita katter kan ibland ha blåa ögon, ibland gröna/gula ögon och ibland kan de ha ett blått och ett gult eller grönt öga, så kallade "odd-eyed". Vita katter är ibland döva, och det beror på att samma celler som ger kattens färg behövs för att ge katten hörsel.

Har vi gått igenom alla färger nu? Ja, alla utom några väldigt ovanliga färger som bara förekommer hos enstaka kattraser, men dem tar jag inte upp här. Hoppas du har lärt dig något nytt om kattfärger och genetik!