"Hej!

Det syns inte så bra på bild, men jag var tvungen att visa ändå!
Bland det sötaste jag sett: Fluff har gjort sig ett eget litet bo under spånet :)
Han verkar vara väldigt förtjust i att gräva, så jag ska lägga till ännu mer spån i hela buren när jag städar.

Jag har bestämt att jag kommer kalla honom Kofi. (Syftande både på coffee och Kofi Annan).

Hälsningar Fanny"

Min kommentar: Vilket himmelrike det måste vara för Fluff att få bo i sin "megabur"! Han ser verkligen ut att sova gott.

För er som inte följt min blogg så vill jag visa det supercoola hamsterhemmet som Fanny har byggt:

Sen vill jag gärna visa den fina presenten med hamstersaker som jag fick av Fanny:

Om ni undrar vad det strimlade papperet är så kan jag berätta att Fanny har kommit på att man kan strimla hushållspapper i en dokumentförstörare för att skapa ett perfekt bäddmaterial till hamstrar!  

Nu är det inte så lång tid kvar tills La Minelles kull föds. Jag gissar att det blir 3 eller 4 kattungar. Jag brukar hålla handen på hennes mage och känna fosterrörelser. Jag har förstås gjort i ordning hennes bolåda, men jag har ännu inte sett henne provligga i den. Det var riktigt länge sen som vi hade kattungar här hemma nu, det var G-kullen som var den senaste kullen här hemma.

La Minelle är speciell för mig på flera sätt. Jag köpte henne mycket för att hon är barnbarn till Elton, och Elton är i sin tur son till två av mina allra första avelskatter, Lisen och Jasper. Så La Minelle är den katt jag har bäst kännedom om katterna bakåt i stamtavlan, och hon är min chans att avla vidare på katterna från min tidigaste uppfödning. La Minelles mormor är Alice, och Alice är även mamma till Caelyn, J-kullens mamma, som Margita har fött upp. Så J-kullen och K-kullen kommer nog att likna varandra tror jag eftersom båda har Maxim som pappa och för att deras mammor är släkt med varandra. La Minelle har alltid varit minstingen i vår kattgrupp här hemma. Hon har liksom bara funnits där på ett självklart sätt från första början och inte gjort så mycket väsen av sig.

La Minelle är den som kom hem till oss sist av alla katter. Hon tydde sig direkt till Helga, och även om Helga bara är ett par månader äldre än La Minelle så har hon blivit en sorts mamma till henne. Därför känns det lite konstigt att La Minelle nu är den som först ska bli mamma. Jag hoppas att hon kommer att låta Helga hjälpa henne med kattungarna. Så här söt var La Minelle när hon flyttade hem till oss vid 12 veckors ålder:

Jag fick en fråga av Linda:

"Vad finns för troliga färgutslag mellan en hona brun tigre med vit parad med en hane light amber smoky?"

Mitt svar:

Hej Linda!

Färgen amber beror på en speciell färggen som bara finns hos rasen norsk skogkatt. Det finns en motsvarande speciell färggen hos den sibiriska rasen som tyvärr kallas golden, vilket gör det hela förvirrande, eftersom golden betyder något helt annat hos andra raser: en katt med vidbandsanlag fast utan silveranlag. Det hade varit bra om den så kallade "golden-genen" hos sibiriska katter kunde få ett eget namn. Ett förslag är att den skulle kunna heta "blonde". Eller vad tycker ni andra sibiruppfödare? En sak vet man i alla fall, och det är att amber och golden är olika anlag. Här nedan ser ni en "goldenfärgad" sibir med den typiska rosa nosspegeln och aprikosfärgade pälsen:

En norsk skogkatt som är light amber är en diluterad amber och en smokeamber är en non-agouti amber. De senare har alltid en typisk svart "sotig" nos, se bilden nedan:

En light amber smoke katt måste vara en katt som är amber plus diluterad plus non-agouti plus silver. Alltså en blåsmoke med färgen amber.

Det skulle vara lättare för mig att kunna förutsäga kattungarnas färger om jag visste vilka färger honans föräldrar har. Men utifrån det jag vet nu så kan jag bara med säkerhet säga att ungarna kan bli brunmönstrade eller silvermönstrade med eller utan vitt. För att någon unge ska kunna bli svart, blå eller amber så måste mamman bära den genen, och det vet jag inte om hon gör, men då blir det ju desto mer spännande när ungarna föds! Här nedan är en amberfärgad skogis:

Det här är Margita, som fött upp kullens mamma Caelyn:

På hennes blogg finns fler bilder på kattungarna. Klicka här!

Fotograf: Moa Nilsson

Janis:

Jolene:

Julian:

Jessie:

Joanie:

Fotograf: Moa Nilsson

Nu har alla hamsterungar flyttat utom Fluffapuffa som stannar och Flufflisa som flyttar till en uppfödare. Det har varit en ganska hektisk tid med socialisering av ungarna varje dag så nu blir det lite lugnare i några dagar innan La Minelles kattkull föds.

Lilla Lo hoppas att det blir en svart kattunge i kullen och jag hoppas att det blir en hona som jag kan behålla hos fodervärd. För enkelhets skull vore det bra om alla fick lite olika färger och mönster så att de går att skilja på, men annars får vi bara se till att använda nagellack på deras små klor.

I J-kullen finns fortfarande en hona kvar som inte är tingad, Janis.

Jag fick ett mail:

"Hej Miss Emmi!
>
> Jag vill bara börja med att säga att jag bara älskar din blogg. Du har så mycket kunskap och jag tycker du är en förebild för alla som föder upp djur. Att köpa en katt eller hamster av dig skulle kännas helt tryggt att djuren haft det bra och att du är mån om att hitta bra köpare och foder värdar.
>
> Jag har länge haft funderingar på att föda upp katter och jag har en hona, en norsk skogkatt som heter Zizzi och hon har stamtavla, som jag tänkte jag kunde ta en första kull ungar på. Jag har googlat efter många svar och jag blir inte riktigt klok på vad som gäller. Det verkar finnas flera svar med flera tolkningar, så det finns tusen frågor som jag fortfarande går och funderar på. Jag älskar verkligen katter och det skulle vara första anledningen till varför jag vill börja med uppfödning men mina frågor handlar också mycket om att våga satsa och där kommer det in frågor runt ekonomi och den tid jag behöver lägga ner på uppfödandet. Är man någonsin ledig :)
>
> Jag hade varit jätte glad om du kan ta dig tid att svara mig på mina frågor eller om du fått liknande frågor av andra och svarar via din blogg så får du gärna koppla mitt mejt till den.
>
> Vad är det absolut viktigaste att tänka på innan man startar?
> Hur kan jag lita på att den katt som parar sig med Zizzi är "renrasig"?
> Behöver jag registrera mig någonstans och bli godkänd för att föda upp katter?
> Om jag utökar uppfödningen, hur mycket "klarar man av" och kan man försörja sig på det om man, som jag, är arbetslös?
>
> Jag läste på nätet att man kan ha det som hobby verksamhet om man inte överstiger 30000 kr och om det inte handlar om återkommande inkomster. Är det klokast att starta eget eller vad tycker du?
>
> Har du inte tid att svara så förstår jag det eftersom det är stora frågor, men med tanke på att du är en seriös uppfödare skulle jag bli super glad om du har tid.
>
> Hur som så kommer jag fortsätta läsa din blogg :):):)
>
> Varma hälsningar
>
> //Soffi"

Mitt svar:

Hej Soffi!

Vad roligt att du gillar min blogg och att du funderar på att bli kattuppfödare! Jag tror du kan hitta en hel del bra information här på min blogg under rubriken "Avel och genetik" som du kan ha nytta av som ny uppfödare. Det finns information flera år bakåt, ända sedan jag började som uppfödare.

Det som jag tycker att du kan göra först om du funderar på att börja med uppfödning, är att ta kontakt med din uppfödare, alltså med personen som fött upp din katt, namnet står på stamtavlan. Berätta för honom eller henne att du funderar på att bli uppfödare och fråga om uppfödaren kan tänka sig att hjälpa dig i början. Många uppfödare vill mer än gärna hjälpa sina kattungeköpare att börja med uppfödning, men det är förstås inte alltid som personkemin stämmer till 100% och då får man leta vidare efter hjälp och stöd från annat håll.

En sak som man åtminstone borde kunna få svar på är om uppfödaren tycker att katten lämpar sig för avel. Det kan finnas många orsaker till att en raskatt inte lämpar sig för avel. Katten kan vara olämplig för avel om väldigt många nära släktingar blivit avelskatter och fått många avkommor eller om katten har ett dåligt temperament eller om det finns allvarliga sjukdomar bland kattens nära släktingar eller om katten har någon form av defekt. Vidare så kanske katten inte följer rasstandarden tillräckligt väl för att tillföra rasen något positivt. Men oavsett vad andra tycker så kom ihåg att det är du själv som i slutändan avgör om du ska avla på din katt eller inte.

Nästa steg som du kan ta innan du bestämmer dig för om du vill börja som uppfödare är att anmäla dig till onlinekursen Pawpeds G1 och sedan kan du gå vidare till Pawpeds G2. Där kommer du att lära dig mycket om katter och uppfödning och du kommer även att få kontakt med andra kattintresserade via Internet. 

Ytterligare saker som du kan göra är att läsa böcker om kattuppfödning, det finns till exempel en av Ylva Stockelberg och det finns en bok som Royal Canin har gett ut om kattuppfödning. Sen finns det ett häfte utgivet av SVERAK som heter "Att ha katt" som är bra att läsa. Du kan dessutom gå med i en kattklubb (för att få registrera kattungar och gå på utställningar så måste man vara med i en kattklubb) och en rasring (där man kan annonsera ut sina kattungar och få kontakt med andra som föder upp samma ras). Du måste alltså vara med i en kattklubb för att få föda upp katter, och en rasring kan vara bra att vara med i när du vill annonsera ut dina kattungar, men det är inget krav för att få föda upp katter. På rasringens hemsida brukar det även finnas annonser om avelshanar. Här finns en lista på SVERAK-anslutna kattklubbar och här en lista på rasringar. Ytterligare en sak du kan göra är att besöka en kattutställning och passa på att där prata med olika utställare. Här finns en lista på kommande kattuställningar i Sverige.

Ett tips är att kolla om det finns Facebook-grupper som fokuserar på just din ras eller på katter i allmänhet, exempelvis finns det en grupp som heter SVERAK-medlemmar på Facebook. De flesta som är med där är kattuppfödare.

Sedan till dina övriga frågor: De allra flesta som föder upp katter gör det som en hobby, och de tjänar inga eller nästan inga pengar på sin uppfödning. Man får alltså räkna med att gå back, åtminstone i början. I Sverige finns det i stort sett ingen som har kattuppfödning som jobb, för det skulle innebära att man hade så oerhört många katter att det vore orimligt. Man behöver alltså inte starta företag. Det finns vissa fall där man behöver skicka in en deklaration för sin hobbyverksamhet, du kan läsa mer om det på Skatteverkets hemsida. Det man behöver komma ihåg som uppfödare oavsett om man går plus eller minus är att spara alla kvitton på utgifter som man haft för sina katter. Om Skatteverket gör en kontroll så behöver man kunna visa upp dem.

De flesta som föder upp katter har alltså ett vanligt jobb som de försörjer sig på, och det är absolut möjligt att kombinera kattuppfödning med heltidsjobb, men man får räkna med att man måste ta ledigt i samband med förlossningar och att det ibland kan vara svårt att få tid hos veterinären utanför kontorstid. Men vi är alla olika och har olika mycket energi och olika livssituationer och att föda upp katter tar tid och kostar pengar, och det måste man räkna med när man bestämmer sig för att börja med kattuppfödning. Men om man har tur och allt går bra så är det otroligt givande och roligt att följa en kull med kattungar och jag är glad att jag själv tog steget.

Här är några exempel på saker som kostar pengar när man börjar med uppfödning: 

• tester man behöver göra på sin katt innan parning (olika för olika raser, hör med din rasring).
• parningsavgift och resekostnader till hankattägaren.
• registreringsavgift för att få stamtavla till kattungarna.
• kostnad för att vaccinera, chipmärka och veterinärbesiktiga kattungarna, men det kan även bli oplanerade eller akuta veterinärbesök.
• registrering av stamnamn (man får föda upp högst en kull utan stamnamn).
• man vill kanske ställa ut sin katt på kattuställning innan man tar sin första kull, och då är det många kostnader kring det.
• mat och kattsand till mamman och kattungarna.
• man behöver ha en avelsförsäkring på sin hona ifall det skulle krävas kejsarsnitt.

När sedan kattungarna är födda så behöver man annonsera för att hitta bra köpare till kattungarna och man måste även känna sig bekväm med att träffa blivande köpare och att avgöra vilka som ska få köpa kattungarna. Så det räcker alltså inte med att tycka om katter, man behöver gilla människor också.

Sen får man förstås vara beredd på att saker inte alltid går som man har tänkt. I värsta fall kan kattmamman eller kattungarna faktiskt dö, och det är en risk man måste vara beredd att ta när man börjar med uppfödning. En annan sak som kan hända är att man inte får kattungarna sålda, och då får man helt enkelt låta dem bo kvar så länge det behövs.

En fråga som är väldigt lätt att svara på är hur man kan veta att hankatten är renrasig. Då går man bara in i SVERAKs stambok och skriver in kattens namn. Finns det där så är katten renrasig. Du kan där även göra en testparning med din hona för att se inavelsgraden mellan katterna. Inavelsgraden ska helst vara så låg som möjligt. Vissa katter är registrerade i andra kattförbund, och då kan man bara be hankattägaren att få se hans stamtavla eller registreringsbevis. Man måste då även kolla med SVERAK att det verkligen går att registrera kattungar efter just den katten innan man parar. 

Hoppas det här kan vara en början på din väg mot en eventuell nystartad kattuppfödning och du är välkommen att ringa mig om du har fler frågor. Telefonnummer finns på min hemsida: http://www.missemmis.se

Ps. Jag avråder starkt från att föda upp kattungar som inte kan få ett registreringsbevis/stamtavla från ett internationellt erkänt kattförbund. Om dina kattungar alltså inte kan få "riktiga" stamtavlor så ska du omedelbart kastrera alla dina katter. Varför? Jo, vi har för närvarande runt 100.000 hemlösa katter i Sverige. Dessa katter fryser och svälter ihjäl och genomgår ett obeskrivligt lidande samtidigt som vi "glömmer" kastrera våra huskatter så att de får kattungekull efter kattungekull. Är det moraliskt rätt? Nej, det anser inte jag. Vill du skaffa katt så rekommenderar jag att du kontaktar närmaste katthem. Klicka här!

Vanliga huskatter har idag inget värde i allmänhetens ögon, och katter dumpas dagligen av människor som har tröttnat på dem. Katthemmen är överfulla och politikerna verkar inte bry sig. Om alla som medvetet eller omedvetet föder upp katter utan stamtavla skulle sluta idag så är jag säker på att vi skulle ha hemlösa katter så att det räcker för alla som vill skaffa katt i flera år framåt. Och detta har ingenting att göra med att huskatter skulle vara mindre värda som levande varelser än huskatter. Nej, allt som lever har ett värde oavsett marknadsvärdet. Men faktum är att marknadsvärdet för en huskatt jämfört med en raskatt skiljer sig markant åt.

Tittar vi på raskattsaveln så ser vi att efterfrågan på raskatter ökar stadigt och att människor är beredda att betala tusentals kronor för dem. Jag tror att det beror på att många vet att raskatter i de flesta fall är uppfödda efter konstens alla regler med medveten socialisering av kattungarna från tidig ålder, och uppfödarna har i flera generationer selekterat fram och hälsotestat katter som är så friska, vackra, trygga och trevliga som möjligt för att passa bra som sällskapskatter åt människor. Därför har raskatter ett helt annat marknadsvärde än huskatter. Så för att sammanfatta: blandrasavel och medveten avel på huskatter är INTE okej, raskattsavel är däremot okej om det görs på ett seriöst sätt.

En liten reflektion: i kattvärlden är det nuförtiden stor skillnad på en raskatt och en "vanlig huskatt", men så har det inte alltid varit. När man började ställa ut katter i Sverige så kunde man ta med sig en så kallad bondkatt till en kattutställning och få den godkänd som raskatt. Idag är det så att för att få en bondkatt godkänd som raskatt så måste katten komma från ett visst område i världen därifrån den kattrasen kommer. En Maine coon måste till exempel komma från Maine i USA, en Sibirisk katt måste komma från det forna Sovjetunionen osv. Vissa raser kan bara få in nytt blod genom att man har ett godkänt program där man tar in katter från andra raser för att bredda genpoolen och förbättra katternas hälsa.

Om du har en typisk korthårig svensk "bondkatt" hemma som är lätthanterlig och trevlig, så kan du faktiskt ta med den till en utställning i novisklass och få den godkänd som rasen Europe'. Sedan kan den katten paras med andra européer och på så sätt bredda avelsbasen för den rasen. Jag är absolut inte insatt i alla detaljer kring detta, så om du vill ställa ut din katt i novisklass så föreslår jag att du ringer SVERAK för att ta reda på mer.

När det gäller hamstrar så är det helt annorlunda. Det finns inte några olika raser bland hamstrar, däremot finns det olika arter. Det finns guldhamstrar och sen finns det fyra arter av dvärghamstrar. Bland hamsteruppfödare är det så att stamtavla inte är lika vilktigt som när man föder upp katter. På kattsidan så är stamtavlan ett bevis för att katten är en raskatt, bland guldhsmstrar kan man skaffa stamtavla till vilken hamster som helst, även om man inte vet vilka föräldrarna är.

Bland hamstrar går den stora skiljelinjen mellan hamstrar köpta i djuraffär (dåligt) och hamstrar från uppfödare (bra). Det dåliga med hamstrar från djuraffärer är att de ofta kommer från utländska grossister som bara föder upp för vinnings skull. De är inte alls tama och de kan i värsta fall vara sjuka. Sedan finns det även svenska hamsteruppfödare som säljer till djuraffärer.

Men egentligen skulle man ju kunna bestämma sig för att avla fram olika raser bland guldhamstrar också. Man skulle kunna ha en rexras med lockig päls och en långhårig ras osv. Sen kan vissa färger och mönster vara godkända på de olika raserna, precis som med katter. Men som det är nu så finns det bara rekommendationer vad gäller vilka kombinationer man inte ska göra vad gäller färger och mönster etc, annars är det helt upp till uppfödaren vilka färger och mönster man vill satsa på, och det finns också en standard för hur guldhamstrar ska se ut. Men medan det tar flera år att bli kattdomare så kan man bli hamsterdomare på bara ett par dagar, så det är en viss skillnad!