En sak har jag insett: Jag gillar verkligen att jobba med de kursdeltagare som jag har nu. Dels är de vuxna, vilket innebär att ljudnivån är mycket lägre än när man jobbar med gymnasieungdomar, dels behöver jag inte sätta betyg på dem, vilket gör att vår relation blir mer avspänd, dels så vill de lära sig svenska. Vilken otrolig lyx det är att ha elever som vill lära sig! Det är helt fantastiskt.   Och då inser jag också att jag egentligen aldrig har haft något emot att jobba som lärare, det enda jag har haft något emot är att jobba med elever som är fientligt inställda till mig, och att behöva bedöma deras prestationer som bra eller dåliga eller mittemellan.

Jag gillar också att jobba med vuxna med utländsk bakgrund, för jag känner att det jag gör uppskattas mycket av dem. De tar inte för givet att de ska bli hjälpta eller bli behandlade med respekt (vilket i sig är ganska tragiskt, men för mig är det bra). Så länge det finns en bra relation mellan mig deltagarna och jag inte behöver vara domare så tycker jag om att jobba som lärare, för jag älskar att lära ut saker, och jag tror faktiskt att jag är riktigt bra på det jag gör!