Här är den.

Det finns många som idag menar att man i Sverige borde börja kastrera kattungar redan vid 12 veckors ålder med tanke på antalet hemlösa katter som finns. Jag kan se både för- och nackelar med det, men fortfarande rekommenderar jag och de flesta svenska veterinärer kastrering av katter av båda könen vid 6 månaders ålder. Det finns många bra orsaker till att kastrera sin katt, bland annat blir katten mer lugn och harmonisk. Dessutom bidrar man även till att dämpa överpopulationen av katter som orsakar mycket lidande för många katter. Se här en lista på svenska katthem som är överfulla med katter.  

Ziggsten är en av alla de hundratals katter som söker ny ägare genom svenska katthem. Han finns i Sölvesborg. Hans vackra färg kallas röd-vit. Kontakt genom Kattkommando syd.

Nu är det bara 1,5 vecka kvar tills jag ska hälsa på min lilla sötnos igen!

Det är ju två bruntabbymöstrade honor, Sojisens Saga och Sojisens Summer, och jag ska få välja både katt och namn!   Tror att det blir Sojisens Saga, och den något större av kattungarna. Ser verkligen fram emot att träffa dem alla tre! Uppfödarna ska behålla den andra honan, och hanen ska uppfödarens mamma ha, så alla är redan tingade. Vid 4 veckors ålder brukar de ju vara helt underbara, så jag längtar redan!

Kullen är faktiskt rätt unik, för avelsrådet känner inte till några sjukdomar eller defekter i stamtavlan alls, vilket är mycket ovanligt. Det finns många katter i stamtavlan som är importerade från Ryssland. De närmaste 4 generationerna så är hela 9 katter importerade från Ryssland.

Varför tycker jag då att det är så bra? Jo, det handlar om genetisk variation. Ju fler katter med olika genetisk uppsättning som finns i stamtavlan, desto bättre kommer rasen att må, eftersom genetisk mångfald ger bättre hälsa, det har forskning bevisat igen och igen. Men för att få in nya katter i aveln så är det bra att då och då plocka in helt vanliga bondkatter, vars genuppsättning skiljer sig från den som finns i rasen som helhet. Man får inte ta en katt från en katthem här i Sverige och ta med sig till en utställning och få den godkänd som "foundationkatt" inom den sibiriska rasen. Men det får man däremot göra i alla länder som tillhörde före detta Sovjetunionen. Om man därför importerar katter från Ryssland så är chansen större att någon eller några av katterna i familjeträdet är just såna här "foundationkatter". Och det är precis så man skapar en frisk ras.

Sedan att många uppfödare tycker att man "ska bevara en ras ren" och såna saker tycker jag bara är ren bullshit. Hur ska man kunna göra det? Och hur ska man kunna veta vilken kattindivid som är mer "ren" än någon annan? Det syns ju inte utanpå! Det viktigaste för mig är att katterna ser ut som sibirier, har ett socialt och trevligt temperament, och är friska! Sedan om det råkar finnas andra kattraser eller rena bondkatter i deras gener så kvittar det för mig! En katt är en katt! Det skulle ändå bli för dyrt att göra en kartläggning av genuppsättningen hos varenda kattindivid, så bättre att lägga sin engergi på annat.

När jag var ny som uppfödare så var jag livrädd för den gen som kan ge maskade kattungar , eftersom jag trodde att andra uppfödare skulle se ner på mig om det skulle dyka upp en Neva masquerade-unge i en kull. Jag lade ner tid och pengar för att testa mina katter för detta anlag. Med Saga så vet jag att det är 50% sannolikhet att hon är bärare av denna gen, som kallas cs, men om jag skulle få en nevaunge i en framtida kull så skulle jag bara bli glatt överraskad. (Alltid kul med nya upplevelser.)

Jag skulle mycket hellre lägga ner pengar för att testa en extra gång för HCM än att testa för den maskade genen, som inte påverkar hälsan alls. Om en katt är bärare av den maskade genen, så betyder det inte automatiskt att katten har fler gener från andra kattraser än en katt som inte är bärare, vilket många tror. Jag tror att det är denna missuppfattning som gör att så många sibiruppfödare är rädda för den maskade genen. (Missförstå mig rätt: självklart tycker jag att det är rätt att följa Säsks rekommendationer om att inte para kända bärare med varandra, då de flesta vill hålla syskonraserna någorlunda separerade.) Kolla här Göteborgs första nevakattunge!

Det är kul att jag får lite ovanliga linjer. Det blir ju även lättare för mig att hitta passande avelshanar till en sådan honkatt! Okej, den "strålande hälsan" kan delvis bero på att man inte känner till så mycket om katterna i stamtavlan, eftersom många är importerade från Ryssland, men den risken får man ta! De är ändå relativt vältestade för HCM, jämfört med många andra.  

Jag kan berätta att två av de katter som finns i de fyra närmaste generationerna i Sagas stamtavla kommer från en dansk uppfödare som har många katter och som delvis har specialiserat sig på att ta in nya katter från Ryssland. Har aldrig tyckt mig ha råd att köpa en katt av henne, då hon ligger lite högt i pris, dessutom har jag varit lite orolig för smittsamma sjukdomar och att katterna inte ska vara så bra socialiserade med människor, då hon har rätt många katter att ta hand om. Samtidigt beundrar jag det arbete hon lägger ner år efter år. Men nu får jag ju lite av dessa ovanliga linjer "på köpet"! 

En annan katt i stamtavlan kommer från en legendarisk sibiruppfödare i Italien, vilket också är kul.

Med tanke på att jag regelbundet tittar på sibiriska kattuppfödare runt omkring i hela världen utan att hitta det där lilla extra, så är det hur coolt som helst att jag hittade denna "drömkull" hos Sojisens uppfödning så nära mitt hem (Trollhättan)! Jag håller tummarna för att lilla Saga kommer att trivas hos oss och att hon får flera fina kullar i framtiden!

Jag är fortfarande sjuk, och på grund av att jag promenerade igår så har jag blivit sämre idag (tror jag i alla fall). So much for Hs devis att alla sjukomar går att bota med hjälp av fysisk träning. När jag är sjuk så tycker jag synd om mig själv och äter choklad. Det gör jag alltså nu också. H och Lilla Lo är på utflykt. Jag har ringt till sjukvårdsupplysningen för att jag är hypokondrisk och tror att jag är allvarligt sjuk, men det trodde inte sjukvårdsupplysningen, så jag får väl utgå från det. Giselle ligger och tvättar sig, extremt söt som vanligt. Tvättningen blir nästan till en lek där hon försöker fånga sina egna bakben. 

Cornelia och Elton är kompisar som som alltid, härom dagen var de så här söta:

Jag har läst i tidningen Illustrerad vetenskap att även respekterade astronauter får psykspel ibland. Två astronauter vägrade till exempel under 10 dagar göra vad kontrollcentret sade till dem, för de kände sig så stressade av att de fick nya order hela tiden. En annan astronaut har varit nära att öppna luckan till en rymdfärja, vilket skulle leda till att alla ombord skulle dö. De fick sätta ett hänglås på luckan. En annan, kvinnlig, astronaut körde 150 mil iförd astronautblöja för att sedan attackera en kvinna på en flygplats som hon var svartsjuk på. Allt detta har alltså hänt astronauter i verkligheten trots att alla astronauter genomgår rigorösa psykologiska kontroller innan de blir astronauter. Min slutsats blir att även så kallade "supermänniskor" kan bli psykiskt sjuka och att experterna fortfarande har alldeles för otillräcklig kunskap om hur det mänskiga psyket är beskaffat. Känns bra att få bekräftat det jag redan visste: att det inte finns några supermänniskor i verkligheten.