Miss Emmi's sibiriska katter

Alla inlägg under juni 2012

Av Emelie - 19 juni 2012 22:36

Av Emelie - 19 juni 2012 14:19

Nej, nu är jag less på att gå omkring och känna mig som ett offer! Från och med nu har jag bestämt mig för att jag kan hela mig själv och världen omkring mig, och mitt främsta mål kommer att vara att vara till glädje för min omgiving! Jag tänker hädanefter tro på min egen förmåga att skapa precis allt, inklusive hälsa, och jag tänker skapa det bästa möjliga liv jag överhuvudtaget förmår. Jag ber om hjälp att kunna vara den mest kärleksfulla och kraftfulla och upplyftande versionen av mig själv, och att på alla möjliga sätt vara till hjälp där jag behövs! Jag har börjat se en massa filmer på Youtube, (se tidigare inlägg), och tänker fortsätta med att göra saker som får mig att känna kraft, glädje och inspiraion!  

Av Emelie - 19 juni 2012 13:57

Ibland blir man bara så less. Hos veterinären (Husdjurshälsan) brukar de alltid säga till mig att kattungarna ska grundvaccineras med två veckors mellanrum. Men idag när jag skulle vaccinera för andra gången så fick jag inte det, utan jag fick åka hem igen. Orsaken var att det nu plötsligt ska vara 3 veckors mellanrum mellan vaccinationerna och att det kan vara farligt annars.   Suck! Varför sa då ingen det till mig när jag bokade vaccinationerna med två veckors mellanrum, undrar jag? Så nu har jag fått en ny tid samma dag som kattungarna ska flytta, vilket inte är optimalt, med tanke på stressen som det innebär att båda flytta och vaccinera. Tänk vad praktiskt det hade varit om man hade varit veterinär, då hade man kunnat vaccinera och chipmärka alla kattungar helt själv! 

 

Av Emelie - 17 juni 2012 23:56

Det är sent och jag sitter som vanligt framför datorn. Idag har lilla Lo haft födelsedagskalas och det var rätt mycket förberedelser innan. Jag och H blev väldigt nöjda med själva kalaset, alla verkar ha haft det bra, fast Lilla Lo själv var inte riktigt nöjd. Det är något sorts prepubertalt missnöje som återspeglas i många saker i hennes liv just nu (hon fyller 10 år). Själv brottades jag med min gamla vanliga känsla av otillräcklighet som mamma, hustru och människa, tar inte lätt på saker så som många andra verkar göra. Sånt som kan verka så lätt för andra kan vara nästan oöverstigligt för mig. Att förbereda ett kalas kan göra mig väldigt stressad för, precis som i många andra situationer, så är min ambitionsnivå högre än min prestationsförmåga.


Nu i kväll har jag läst Geneen Roths bok "Women, food and God", och reflekterat över hur svårt det kan vara att bara äta när man är hungrig och när man sitter ner utan distraktionsmoment. Inser att jag ofta inte känner när jag är hungrig eller mätt och att jag har svårt att låta bli att äta framför TVn eller datorn. Just nu äter jag till exempel Proviva Blåbär med muesli medan jag skriver det här. I magen har jag i kväll mest känt någon sort kramp eller illamående, vilket inte alls är ovanligt för mig. Olika typer av magsmärtor har varit mer regel än undantag sedan jag flyttade hemfrån vid 18 års ålder. På konstellationsutbildningen i Norge har vi lärt oss att trauman ofta sätter sig i magen. Kanske är det så, vad vet jag? Jag ska inte fortsätta på den utbildningen, i alla fall inte inom den närmaste tiden, eftersom vi inte har råd.


Känner en sorts frustration för att jag inte har något jobb, utan bara ett maillöfte om ett jobb som "troligen ska börja i augusti". Längtar efter att ha ett jobb att gå till, efter att vara "som de flesta andra", träffa människor på dagarna och veta att jag har en uppgift. Är less på att stå utanför, vara annorlunda, inte passa in. På något sätt tycker jag att jag har gjort allt jag kan för att få ett jobb: utbildat mig till gymnasiekonom, journalist och gymnasielärare, sökt hundratals jobb och varit på massor av intervjuer, men på något sätt hamnar jag alltid i arbetslöshet ändå. Har funderat mycket på det som kommit fram i konstellationer och förstår att jag har haft många mönster som hållit mig tillbaka och gjort att jag har svårt att leva ut min fulla potential. Men så vill jag inte ha det längre! Och samtidigt vet jag att för att komma framåt så behöver man acceptera sin nuvarande situation fullt ut. Och min nuvarande situation innebär att jag är lite halvkrasslig, halvgammal, halvfet och halvtråkig. I alla fall är det så jag ser på mig själv. Och det känns inte så kul. Dessutom har jag, som alltid, en stark ensamhetskänsla.  


Tidigare i kväll tittade jag på en hemsida med en uppfödare som fått en goldenkattunge och det väckte mitt habegär. Började drömma om att föda upp goldenkatter! Men samtidigt ser jag att den där starka längtan jag har efter nya katter antagligen står för något annat, något mycket djupare. Nästan en existensiell längtan. Skulle vilja jobba vidare med detta i konstellationer, samtidigt vet jag att det inte är realistiskt för mig att åka till utbildningen i Norge den närmaste tiden. Kanske är det därför jag börjar längta efter olika substitut? En ny katt kanske kan fylla tomrummet, eller?   


Nej, det hjälper inte att försöka fly från sina obehagliga känslor, bättre då att träna sig i medveten närvaro. När jag känner som jag gör nu så brukar jag lyssna på Eckhart Tolle. Fast i kväll hade jag extremt svårt att koncentrera mig på vad han sa. Började tänka på allt möjligt annat samtidigt som jag kände den där oron eller krampen i magen. Men det hjälper ändå att ha honom i hörlurarna. Även om jag inte hör ett ord av vad han säger.   

Av Emelie - 15 juni 2012 22:45

Upptäckte just att Chanel och company hade lyckats smita in till Elton (troligen med hjälp av Cornelia, som kan öppna dörrar). Men i stället för att bråka, så satt de tre katterna och tittade på mig så här:

 

Chanel, som löper, försöker säga till Elton att hon vill para sig med honom, genom att rulla sig och göra alla möjliga sexiga rörelser, men han verkar inte förstå. I stället håller han sig på den smala fönsterbrädan, där han är ganska skyddad från attacker. Han vet ju att det här hondjuret kan vända på en femöring och plötsligt vilja skydda sina kattungar med sitt liv. Elton vågar sig dock på att nosa lite på hennes svans. Cornelia övervakar dramat lika tålmodigt som alltid, beredd att rycka in om det skulle behövas. Kattungarna springer glatt omkring och jagar varandra, lyckligt ovetande om det dramatiska som utspelar sig runtomkring dem.


Av Emelie - 15 juni 2012 21:17

Grattis till Cleos matte och husse till er nya sötnos!  

     

Av Emelie - 15 juni 2012 19:58

  • Margita var här och tog en massa fina bilder på kissarna. Kolla här!
Bara för att jag är en sån galen pedagog så passade jag på att ha en genetikrepetitionsskola med henne. Hihihi!

Vem är jag?

Var med och rösta!

Hur brukar du göra med katten/katterna när du reser på semester?
 Jag tar oftast med mig katten
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor kvar i mitt hem)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katten bor kvar)
 Jag låter oftast en granne/vän/släkting ta hand om katten (katten bor hos kattvakten)
 Jag brukar oftast betala någon en skälig summa pengar för att ta hand om katten (katt hos kattvakt)
 Jag lämnar oftast in katten på ett kattpensionat

Kattkurser jag gått

   

        

     

Här kan du ställa frågor!

166 besvarade frågor

Emmisibirier tidigare år!

Sök något i min blogg!

Saker jag skriver om!

Bloggkalender!

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17
18
19 20 21 22 23 24
25 26 27
28
29 30
<<< Juni 2012 >>>

Mina senaste inlägg!

Tidigare inlägg!

Massor av länkar!

Antal bloggläsare!

Skriv i min gästbok!

RSS-format!

Feedit

Happy Cat Kaoani

Bloggplatsen


Skapa flashcards