Fick plötsligt lust att skriva en sorts sammanfattning och summering av mina år som lärare. Jag var klar med min lärarexamen 1997 och kände mig redo att gå ut i "den riktiga världen" för att börja jobba. Den riktiga världen visade sig vara mycket tuffare än jag hade trott, och jag skulle verkligen ha behövt en erfaren lärare som mentor under det där första året. Dessutom pendlade jag varje dag med tåg, vilket gjorde mig rätt trött.

Vi hade en manlig rektor, som var konflikträdd, och en "projektledare" som i praktiken ledde verksamheten. Denna projektledare blev inlagd på psyket efter några månader. Vid den tiden hade jag insett att jag redan höll på att bli utbränd och försökte bygga upp en strategi för hur jag skulle kunna orka i längden. Det var mitt första jobb, och jag stannade ett läsår. Efter det jobbade jag ett läsår här och ett läsår där på olika skolor. Alltid ny, alltid ovan, ingen tid att vara ordentligt förberedd. Jag blev bra på att överleva och jag lärde mig mycket om människor. Och om anställningsvillkor. Och om läromedel, eller snarare bristen på dem. På ungdomsgymnasierna hade skolorna inte råd att köpa in läroböcker. På vuxenutbildningarna hade eleverna inte själva råd att köpa läroböcker. I över tio år så bytte jag arbetsplats en till två gånger per år. Och jag trivdes aldrig så där till hundra procent. Det verkade förresten inte kollegorna på alla dessa arbetsplatser göra heller.

Mitt sista år som lärare blev på en folkhögskola ute i obygden. Där sa jag vad jag tyckte ibland, även om jag visste att jag borde hålla tyst om jag ville behålla jobbet. Men jag ångrar ingenting idag. Det enda jag ångrar är att jag gick med på att sätta det högsta omdömet (motsvarigheten till betyg) på en person som verkligen inte förtjänade det, men som hade lyckats dupera de andra lärarna. Jag hoppas att han inte blev polis, vilket var hans mål, han passade verkligen inte för det. På den skolan blev jag uppriktigt sagt förfärad över den låga kvaliteten på utbildningen. Det förvånar mig fortfarande att den finansieras med offentliga medel. Och jag är glad över att jag blev avskedad, även om jag hade önskat att det hade gjorts på ett mer professionellt sätt. Hade inte velat vara kvar där nu.

Vad var det då som jag saknade på alla dessa arbetsplatser? Jag saknade en god atmosfär, människor som var glada och trivdes med sina jobb. Jag saknade studiemotiverade elever. Jag saknade stöd från ledningen och till slut saknade jag också inre motivation till att undervisa. Jag började se att det finns så många andra saker i livet som är viktigare än det man lär sig i skolan och att många av mina elever saknade det som krävdes för att kunna koncentrera sig på sina studier. Den sociala delen av jobbet, hur vi människor beter oss mot varandra, och hur man kan hjälpa andra att ta ett steg framåt, blev för mig det allra viktigaste. I framtiden hoppas jag kunna jobba mest med den delen och mindre med undervisning. Och jag hoppas hitta en arbetsplats där jag kan trivas.

Charmtrollet Giselle, som fortfarande är till salu. Hon är den kattunge som helst lägger sig bredvid mig, så hon kommer att bli en liten kelgris. Trots att hon är minst i kullen så är hon väldigt tuff mot sina syskon och väldigt framåt. Påminner mycket om sin mamma Chanel, som även hon växte upp med tre bröder. Hon är extremt söt som ni ser, och har ett mycket rastypiskt sibirutseende. Jag tror att den här kullen kommer att få lättskötta pälsar, som inte tovar sig så lätt, vilket är skönt för de blivande ägarna.