Just nu känns det lite besvärligt att vara uppfödare, eftersom vi alltid måste vara superförsiktiga när vi öppnar dörren till köket så att inte Chanel ska kunna smita ut. Idag gjorde vi en liten miss och då var hon på Elton på en gång.   

Och med hamstrarna undrar jag ibland om jag tar mig vatten över huvudet som satsar på att fortsätta med uppfödningen, trots att de är ganska svårsålda och att man måste ha så många hamstrar om man ska kunna avla. Det här med att de ska bo två och två och att de kan få två kullar direkt efter varandra gör att jag blir alldeles snurrig i huvudet...

Varje gång det känns tungt med uppfödningen så börjar jag tvivla på om det verkligen är detta jag ska ägna mitt liv åt. Jag har alltid haft en känsla av att jag någon gång kommer att sluta med uppfödningen, kanske är det snart dags för det? Eller är jag bara inne i en tillfällig svacka?

Mitt andra stora intresse är ju konstellationerna, och de känns på något sätt mer "rätt" att hålla på med, men där är jag istället tveksam om jag överhuvudtaget kommer att kunna jobba som konstellatör...Först ska jag ha råd med utbildningen, sedan ska jag våga ta steget att gå ut och jobba som konstellatör, vilket är en konstart minst sagt...Ibland önskar jag att jag hade någon enklare hobby, som Hs löpning till exempel. Något som gjorde att jag dessutom blev smal och vältränad och som folk förstod sig på...vad bra det hade varit...