Gaston har nu lärt sig att spinna! Jag sitter ofta vid bolådan och tittar på de små sötnosarna när de blir tvättade av sin mamma, när de kravlar omkring och letar tutte och när de ibland snuttar i sömnen. Ibland ser man deras små rosa tungor. Galileo har så fina trampdynor; de är mörka och pälsen runtomkring är ljus, så de syns väldigt bra. Ofta ligger alla i en hög och sover. De kan röra sig lite i sömnen ibland, ungefär som de brukade röra sig inne i magen. Ibland piper de när de har kommit för långt bort från mammas tuttar, ibland bråkar de om samma tutte. Det funkar jättebra med Elton och Cornelia, de håller ett respektfullt avstånd, men är ändå nyfikna. Chanel litar mer på mig nu, men helst vill hon ha kattungarna helt för sig själv. När jag kommer i närheten ökar hennes vaksamhet. Hon är en jätteduktig mamma! Idag har jag klippt bort lite mer av hennes långa päls på magen och så har jag klippt Cornelia och Elton i baken, för att det inte ska fastna bajs där. All päls fick naturligtvis övertas av de små hamstrarna som bomaterial!

Galileo och Gaston sover sött.

Galileo, Giselle och Gizmo. Gizmos färg är fortfarande lite oklar. Om man bara såg huvudet så skulle man helt klart säga att han är brunmönstrad, men bakkroppen är typiskt blåmönstrad, så jag tror att han kommer att ljusna med tiden.

Chanel har förstått att hon får extra förmåner nu när hon har fått kattungar. Hon är verkligen inte den som tackar ner till kattungevåtfoder två gånger om dagen, samt grädde och modersmjölksersättning; allt serverat direkt i bolådan!   

Kattungarna har tre olika lägen nu: leta tutte, suga tutte och sova.   Alla går upp fint i vikt och verkar pigga och friska.

Den som var mest stressad under förlossningen var ju inte Chanel, utan jag. Egentligen tycker jag att jag är lite knäpp som reagerar så, men det är bara att acceptera, antar jag. Vi är alla olika. Det är väl därför som jag har valt att leva ett ganska lugnt liv också.  

Vårt höga klösträd ser så slitet och tråkigt ut att jag har bestämt mig för att slänga det. När vi hittar något nytt som vi gillar och har råd med så slår vi till, tills vidare använder vi det medelstora klösträdet som brukar stå i Lilla Los rum i stället.

Jag ska kalla den här kullen för Sesamkullen efter kullens pappa Sesam! Det blir Sesams enda kull, så dessa kattungar är speciella, helt klart! För rasen är det jättebra att många olika indivier används i aveln, eftersom det skapar en genetisk mångfald.

Jag har redan börjat pyssla med lite administrativa grejer inför kattungeflytten: Fylla i registreringsanmälan och beställa kattungepåsar från Royal Canin.

Som jag tidigare skrivit så finns det ett stort intresse för denna kull, och jag har tänkt göra som så att den 5 och 6 maj så får de som vill komma hit och träffa de små för första gången. Jag kommer att sprida ut besöken lite, men det är ändå troligt att ni som kommer även får träffa andra kattintresserade medan ni är här. Det går bra att boka besök redan nu via mail: saga_emelie@hotmail.com

Här ser man brunrandiga Gaston längst till höger. Vore kul om han blev avels-/utställningskatt!

Lilla Giselles silveransikte.

Ansiktet längst fram är Gizmos. När man bara ser huvudet så tror man inte att han är blå, men svansen och bakbenen är tydligt blåa. Gizmo får nog bli sällskapskatt!  

Två silverfärgade kissar ser man på den här bilden. Jag är nästan säker på att den till vänster är Giselle och till höger ser man Galileo. Båda silverkatterna ser ut att få riktigt kall och fin silverfärg. Vore jättekul om Galileo kunde få en kull, med tanke på hans fina färg och mönster! Alla kattungar ser mycket lovande ut: stort avstånd mellan ögon och öron, bra bredd på huvudet. Riktiga hjärtekrossare hela bunten!

Stamtavla finns här för dem som är intresserade av sånt!

Trots att jag aldrig använder smycken så blev jag riktigt köpsugen när jag såg den här fina earcuffen hos Lady of the Lake! Det finna massor av fina motiv att välja på, bland annat en egyptisk katt med stolt hållning.

Bebisarna är såååå fina! Gaston är tydligt randig, och brunare än de andra, så han är lätt att urskilja bland kattungarna. Könen har jag kollat flera gånger, så de ska stämma nu. Galileo ser faktiskt ut att vara tabby, vilket i så fall är ganska osannolikt. Båda föräldrarna måste då vara bärare av det recessiva anlaget. Sesam måste ha ärvt anlaget från sin farmors far, som var tabbymönstrad, och Chanel måste ha ärvt det från sin morfar. För varje generation så är det 50% sannolikhet att anlaget ska föras vidare, och sannolikheten att båda föräldrarna har ärvt anlaget och sedan för det vidare till sin avkomma blir förstås ännu lägre, så Galileo är en rätt otrolig katt!  

Vid närmare eftertanke så vet jag ju att Sesams pappa Jasper är bärare av tabby, eftersom han har fått tabbymönstrade ungar!

Chanel verkar nu helt förnöjd. Jag har flyttat ungarna till bolådan, och när hon hade kollat noga att alla inga ungar var kvar, så hoppade hon ner i lådan och började äta våtfoder. Nu ligger hon och spinner medan alla ungarna diar. Nu har jag tittat på kattungarna igen, och reviderat både färger och kön på flera av dem!

Så här ser det ut just nu:

1. Troligen blåtigré hane med vit svanstipp. Han ska heta Gizmo Gillette.

2. Troligen bruntigré hane. Namnet blir Glistening Gaston.

3. Svartsilvertigré hona som ska heta Girlpower Giselle. Stannar hos oss!    

4. Svartsilvertigré hane med vit svanstipp. Hans namn blir Galileo Galliano. 

Välkomna till världen G-kullen!