En artikel som jag nyss la ut på Svenska hamsterförningens forum:

Det är helt klart vetenskapligt bevisat att inavel ger sämre hälsa. Så är det för alla djur och även för människor. Sedan var man drar gränsen för vad som är inavel eller inte, är en annan fråga. En professor i husdjursvetenskap (Sundgren) anser till exempel att om man kan hålla inavelsgraden under 2,5% på 5 generationer så kan man undgå inavelsproblem på lång sikt. Så den regeln följer jag med mina katter när jag avlar på dem. Med hamstrar är det lite svårare att räkna ut inavelsgraden, eftersom Svenska hamsterföreningen inte är med i den utmärkta avelsbasen Pawpeds, där vem som helst kan gå in och kolla inavelsprocenten på en parning på bland annat katter, nundar, hästar. Jag tycker det vore superbra om alla föreningens hamstrar var inladga där. 

En annan sak som jag tycker vore bra för våra hamstrars hälsa är att även nya uppfödare kunde få stamtavla på sina hamsteravkommor, utan att behöva vänta ett år. Det vore även bra om det inte kostade något extra att få tillgång till de avelsdatabaser som finns. Som det är idag så kan man inavla hamstrar av misstag på grund av att man helt enkelt inte vet vem hamstern är släkt med. Alltså: ju fler individer som läggs in i en öppen databas, desto bättre för djurens hälsa.

Apropå hybider: det finns en liknande diskussion när det gäller Endlers guppy i akvarievärlden. Många uppfödare försöker hålla den arten fri från andra guppyarter, helt enkelt för att den håller på att hybridieras så att inga "rena" Endlers guppy finns kvar längre. Vi har även den (liknande) diskussionen på kattsidan när det gäller sibirisk katt och dess maskade motsvarighet Neva masquerade, eftersom många uppfödare oroar sig för att det sker och har skett inblandning från andra raser i den "rena naturrasen" som den sibiriska rasen ska vara.

Jag resonerar så här: Vi har de katter vi har, och vi kan inte gå tillbaka i historien och ändra de sibiriska katter som blev parade med andra raser eller de eventuella felaktigheter som finns i stamtavlorna. Nu har vi dessa kattindivider och då får vi göra det bästa vi kan för att hålla de katterna friska och sunda. Skulle man till exempel ta bort alla sibiriska katter som bär på det maskade anlaget ur aveln så skulle populationen som helhet bli mycket mindre, och då kommer risken för inavelsproblem in i stället. Samma sak kan hända om man plockar bort alla katter ur aveln som bär på ett visst sjukdomsanlag.

Samma sak kan man säga om de vintervita hamstrarna; det verkar som att de allra flesta vintervita nuförtiden är hybrider. Så, på motsvarnde sätt kan det hända att om man plockar bort alla vintervita hamstrar ur aveln som man misstänker är hybrider, så kan den genetiska mångfalden på sikt bli för liten, och då får man i stället problem med immunförsvaret osv. Så det gäller att göra en bra avvägning där.

Men hur ska man kunna veta vilka gener som ligger bakom en viss hamsterindivid? Då måste man i så fall kartlägga hela den hamsterns arvsmassa, och det har det flesta människor inga möjligheter att göra. Så det enda vi egentligen har att gå på är databasen/stamtavlan där hamstern eventuellt är registrerad, samt dess utseende (det som även kallas fenotypen). Att sträva efter en större "renhet" än så, anser jag rätt meningslöst.

Som uppfödare av vintervita kan man givetvis göra valet att försöka avla på så rastypiska hamstrar som möjligt där hamsterns bakgrund går att spåra så långt tillbaka som möjligt. Men man kan förstås aldrig skydda sig mot att det kan förekomma fel i stamtavlan osv. Varje uppfödare måste dock själv avgöra vilka hamsterindivider man vill avla på och av vilken orsak. Om målet till exempel är att få fram så trevliga sällskapshamstrar som möjligt, så behöver kanske temperamentet komma före utseendet. Alla avelsdjur har sina styrkor och svagheter, och vilka val man gör måste vara upp till varje uppfödare. Det funkar ju också så att ju mer samarbete och öppenhet det finns mellan uppfödare, desto bättre är det för hamsterns hälsa och framtid. Då blir risken för inavelsproblem mindre och enskilda uppfödare kan få ett bredare perspektiv på sin art eller ras.

Att som uppfödare ha åsikter och framföra kritik angående andra uppfödares val när det gäller vilka djur man ska avla på eller vilka kriterier man ska avla på kan däremot göra att samarbetet mellan uppfödare minskar på hamstrarnas bekostnad. Därför måste det vara bättre för djuren att vi uppfödare stöttar och hjälper varandra, och försöker hitta andra uppfödare att samarbeta med, utifrån vars och ens egna förutsättningar. Att vi utbyter kunskaper och erfarenheter och överser med andras fel och brister gör att andra lättare vågar öppna sig och berätta om sina egna erfarenheter. Om någon ber om hjälp eller råd så kan vi förstås hjälpa till så gott vi kan. Jag vet av erfarenhet att om uppfödare börjar kritisera andra uppfödares beteende eller snacka skit så blir det till slut så att man drar sig för att samarbeta med varandra, och det tjänar ingen på i längden. Vi gör alla så gott vi kan uifrån dem vi är. Att försöka ändra på andra brukar inte gå så bra, den man däremot kan förändra är sig själv.