Idag hade vi konstellationer igen och det var UNDERBART! Jag fick vara klient och nu känner jag att jag kan gå framåt igen i livet. Något inom mig som varit splittrat har nu börjat bli helt igen. Tack Gud, tack universum, tack Solveig, tack Bert Hellinger och tack alla som var med!

Vackra tjejen Chanel.

Jag undrar om det verkligen finns några bebisar i Peachs mage, men det får vi ju snart reda på! Hon har inte blivit så värst rund om magen, tycker jag.

Vad gäller katterna så har Cornelia nu blivit av med sin strumpa, och såret har läkt jättefint. Jag ger nu katterna en våtfoderpåse om dagen att dela på. Hälsomässigt tror jag mycket på våtfoder, eftersom många katter har svårt att få i sig tillräckligt med vätska, vilket kan skada njurarna på sikt. Resten av tiden får mina katter torrfoder i labyrinten och foderkulan.     Jag älskar att titta på katterna när de äter våtfoder, de njuter verkligen av smaken. Fast dottern tycker att det luktar vedervärdigt.    

Såg ett TV-program om kattungar där de sa att serotoninnivåerna i kroppen ökar när man tittar på kattungar. Så av hälsoskäl har jag nu bestämt mig för att para Chanel till våren. Hahahaha.  Den tilltänkta pappan är Aram (Sesam), vars pappa är Jasper och mamma är Margitas Alice. Jag tror att det blir väldigt gosiga och vackra kattungar från den här kombinationen. Båda föräldrarna är rastypiska och med mycket socialt temperament, och jag tror att kattungarna blir väldigt SÖTA med så fina föräldrar! Förväntade färger på kattungarna är brunmönstrade/silvermönstrade, och eventuellt även blåmönstrade eller blåsilvermönstrade. Det finns också en liten chans för svart eller blå eller smoke. Jag längtar redan!

Jag har själv fått mycket hjälp av konstellationer under flera år av mitt liv: Efter min första konstellation för 7 år sedan och de konstellationer som jag gjort senare så känner jag nu bättre kontakt med min intuition och jag börjar hitta fram till glädjen och friheten inom mig. Därför vill jag såklart gärna dela med mig av den här oförglömliga upplevelsen till dig! Välkommen att anmäla dig till Solveig på telefon 0705 80 21 35!

Hoppas vi ses på tisdag!

Det finns flera bra orsaker till att man ska kastrera sin sällskapskatt. Bästa tidpunkten är vid 6-7 månaders ålder, för då har de flesta kissar inte hunnit bli könsmogna. Kastrerade katter av båda könen är lugnare, mer harmoniska och mer lekfulla än fertila katter. Man slipper urinmarkeringar inomhus och katter som vrålar på nätterna. Dessutom är medellivslängden för kastrerade katter dubbelt så hög som för okasterade katter. (14-18 år jämfört med 6-10 år.) Det beror på att fertila katter ofta drar iväg för att hitta en partner att para sig med, och då kan de lättare råka ut för trafikolyckor och liknande. Hanar kan bli skadade av andra fertila hanar, och kan då även smittas av infektioner.

Det finns även ett par sjukdomar som honkatter aldrig kan råka ut för om de kastreras vid 6-7 månaders ålder: juvertumörer och livmoderinflammation, som är rätt besvärliga åkommor. Ytterligare en orsak till att kastrera sin katt är att man förhindrar oönskade dräktigheter med tanke på att det finns så många hemlösa katter i världen. Honan slipper även de risker som en dräktighet faktiskt innebär, exempelvis förlossningskomplikationer. Det förekommer ibland att honkatter dör i samband med en förlossning.

Efter kastreringen är det viktigt att komma ihåg att katten bör äta ett specialfoder för kastrerade ungkatter. Jag rekommenderar fodret RC Kitten Sterilised direkt efter kastreringen (finns hos djuraffärer). Mät upp en viss mängd foder morgon och kväll och håll koll på kattens vikt, så att den inte skjuter i höjden. Justera fodermängden efter vikten. Kattens ämnesomsättning minskar en hel del efter kastrering samtidigt som aptiten ökar. Särskilt hankatter har en tendens att gå upp mycket i vikt efter kastreringen.

En överviktig katt riskerar att råka ut för följande följdsjukdomar: diabetes, urinstenar, leverförfettning, sjukdom i bukspottkörteln, hjärt-kärlsjukdomar, ledsjukdomar, förstoppning. Förutom att ge din katt en begränsad mängd specialfoder så kan du också tänka på att leka regelbundet med din katt så att han eller hon får motion, samt se till att katten dricker ordentligt. Ställ gärna flera vattenskålar på olika ställen i bostaden. Följer du ovanstående råd så har din katt goda chanser att leva ett långt och friskt liv!

Cornelia: numera kastrat. Köp gärna en speciell kroppsstrumpa till din honkatt hos veterinären när hon ska återhämta sig från kastreringen, eller gör en egen med hjälp av en knästrumpa!

Helt plötsligt har antalet avelskatter i min uppfödning minskat med 2/3, och nu står jag här med bara en ynka avelkatt, och henne har jag inte ens fött upp själv. Det känns ibland som att allt avelsarbete jag gjort under 4 års tid har varit förgäves. De enda avkommorna från min uppfödning som har chansen att gå vidare i aveln är Esthers och Eltons barn. Vad jag vet så kommer inga andra katter som jag har fött upp att avlas på. Det känns lite tråkigt, det måste jag erkänna. Samtidigt blir nu Esthers och Eltons ungar och barnbarn extra viktiga för mig. Jag hoppas kunna para Chanel med någon av dem någon gång.

Dessutom har jag nu bara plats för en avelskatt här hemma. Cornelia och Elton ska ju båda bo kvar här, och vi vill inte ha fler än tre katter, så då finns bara en "plats" kvar, Chanels plats. Om jag beslutar mig för att låta Chanel stanna efter hennes kastrering så finns inget utrymme kvar alls. Tänk så snabbt det kan gå att avsluta en uppfödning!

Idag har i alla fall Cornelia blivit kastrerad, och hon har nu en fin blågrön strumpa på sig. Det tog rätt lång tid för henne att "komma tillbaka" efter narkosen, men nu verkar hon rätt pigg.

Ärligt talat så vet jag faktiskt inte om Peach är dräktig eller om det bara är önsketänkande. Ibland går jag händelserna i förväg och tänker hur jag ska gå vidare i hamsteraveln, men så får jag påminna min själv om att det kanske inte blir några hamsterungar. Heller.

Så vad skulle vara fördelen med att avsluta uppfödningen av katter och att inte satsa så mycket på hamsteravel heller? Ja, det skulle helt klart bli lugnare. Jag skulle få tid till annat. Kanske börja träna igen. Katterna skulle inte ha olika matbehov, utan plötsligt kunde alla äta samma foder, alla kunde gå på kastratdiet. Jag behöver inte längre lägga ner en massa jobb på att para, vara med under förlossning, väga kattungar, registrera kattungarna, hitta bra köpare, ta emot kattungebesök, gå på kattutställningar, städa kattlådor och hamsterlådor osv osv. Ganska skönt faktiskt. Städa är ju inte min grej, direkt. Det skulle vara lättare att resa på semester, särskilt om jag inte har en massa hamstrar i olika burar, utöver katterna. Förra sommaren när vi åkte till Tjörn, så var bilen fullastad med kattburar och kattsand och you name it. Nästa sommar tillkommer hamstrarna. Det måste jag ta hänsyn till, så att jag inte gör ekvationen helt omöjlig, och vi aldrig kan resa någonstans i framtiden. Hålla antalet djur nere, är det som gäller från och med nu. Jag har dessutom inte de arbetsresurser som krävs för att hålla på med avel i stor skala. Påminn mig om det, om jag skulle glömma.   

Esther och Elton som kattungar. Kommer deras namn och mitt stamnamn att leva vidare i framtida stamtavlor? Och är det egentligen viktigt? Det går i alla fall inte för mig att påverka. så det är lika bra att släppa den tanken. Eckhart Tolle skulle antagligen ha kallat det för ego eller "The Little Me".