Att bara producera kattungar är inte samma sak som att avla. Att avla är att vilja något, att vilja förbättra rasen på olika sätt över flera generationer. Men vad innebär det att förbättra rasen? Vissa kanske tror att det bara är utseendet som ska bli bättre, så att de katter man själv äger vinner tävlingar, men tack och lov så tycker de flesta uppfödare att hälsan och temperamentet är de viktigaste målen i deras uppfödning, först därefter kommer utseendet.

För det är väl i första hand bra sällskapsdjur de flesta av oss vill föda upp? Kattens funktion som husdjur är nuförtiden oftast att vara sällskapskatt. Då vill man ha en trevlig social katt som lever ett långt friskt liv. Om utseendet prioriteras före hälsan så finns det en risk för att sjukdomar inom rasen blir allt vanligare. Detta gäller särskilt för raser där det inte finns så många individer, för ju färre individer det finns inom rasen desto större är risken för genetisk drift, vilket betyder att mängden sjukdomsgener kan öka dramatiskt i populationen som helhet på bara ett par generationer, eftersom slumpen kanske gör att någon sjukdomsgen blir vanligare. Men större raser är inte heller helt förskonade från problemet med genetisk drift. Särskilt om någon avelshane får ge väldigt många kullar, så kan den genetiska mångfalden minska dramatiskt på bara en generation inom en ras, och då kan även den genetiska driften öka. Därför är vi inom den sibiriska rasen noga med att välja olika hanar till avel, och att inte låta en enda hane få för många kullar.

Det spelar ingen roll hur många tävlingar en katt vinner om den inte är frisk och har ett socialt temperament. Det tycker i alla fall jag. Sen är det ju rasen som helhet som ska bli bättre för varje generation, inte den enskilda kattindividen. Om man väljer att prioritera katternas hälsa så får skönhetstävlingar i form av kattutställningar allt mindre betydelse, eftersom den långsiktiga hälsan för rasen inte premieras alls på utställningar. Handen på hjärtat: om du bara hade råd att göra ett HCM-test om du avstod från tre kattutställningar, vad skulle du välja? (Kattuppfödning handlar självklart också om ekonomi.)

Tre av kattungarna från E-kullen.

Men eftersom vissa uppfödare tycker att utställningar är väldigt viktiga, så blir det lätt så att deras fokus koncenteras alltmer på kattens utseende i stället för på dess hälsa och övriga egenskaper som sällskaps- och avelskatter. Och detta beror nog helt enkelt på att många uppfödare inte vet tillräckligt mycket om ämnen som genetisk variation, genetisk drift och heterozygota djur. Det är mer komplicerat att sätta sig in i såna saker än att lära sig vad kattdomare gillar på kattutställningar. Och många nya uppfödare gör som de äldre uppfödarna, och så fortsätter fokuseringen på utseendet ändå, trots att man som enskild uppfödare kanske inte är medveten om det själv. Jag märkte till exempel när jag gick Pawpeds G3-kursen att jag tyckte det var svårare att hitta olika aspekter av hälsa och temperament än av utseendet, när vi skulle göra ett eget index för att värdera våra avelsdjur.

Men hur ska man tänka när det gäller hälsa? Ska man försöka rensa bort alla gener som kan orsaka sjukdomar så att man till slut inte har några sjukdomsframkallande gener kvar? Nej, denna metod har provats flera gånger och det fungerar helt enkelt inte att rensa bort alla sjukdomsgener. När man har "rensat" tillräckligt länge så kommer kattpopulationen till slut att vara i stort sett genetiskt identisk, och katterna kommer att ha en massa problem med immunförsvaret och fertiliteten i stället. Det som händer är att alltför många gener blir homozygota (= båda generna i samma genpar är likadana), inklusive dem som styr immunförsvaret, och med andra ord blir avkomman alltför inavlad, vilket leder till andra problem med hälsan än dem man försökte avla bort från början. Om immunförsvarsgenerna är heterozygota (= generna i ett genpar är olika) så ger det katten ett större skydd mot olika sorters virus och bakterier än om de hade varit homozygota. Dessutom så uppstår det alltid nya mutationer, och därmed nya sjukdomar. Sedan är det också så att ju mer heterozygot en katt är, desto mindre är sannolikheten att den ska få två recessiva gener av samma sort på samma plats, och detta gäller naturligtvis även sjukdomsgener.

D-kullen.

Så det man behöver göra för att nå målet med friska katter är att på lång sikt och på ett försiktigt sätt selektera mot friska djur inom rasen. (Att selektera betyder att välja vilka individer som ska gå vidare i avel.) Om det finns en känd sjukdom inom en ras så är ett vanligt fel som uppfödare gör att de selekterar för hårt, och tar bort alla bärare av ett recessivt anlag ur aveln helt och hållet. Då blir kanske den genetiska mångfalden (mängden heterozygota anlag hos populationen som helhet) alltför liten och då är vi inne på inavelsproblem igen. Ju fler friska kattindivider som man använder i aveln för en ras, desto bättre för hälsan på lång sikt, alltså. Ett sätt att göra detta på ett systematiskt sätt är att jobba med hälsoprogram av det slag som finns mot HCM inom den sibiriska rasen. Jag är stolt över att vara medlem i en rasring som är med i ett hälsoprogram för att motverka HCM, och jag kommer självklart att fortsätta testa mina katter enligt rekommendationerna.

Det känns inte som att Cornelia löper på riktigt. Hon bara ropar, men inget mer. Och Amanda behagar tydligen inte heller komma i löp. Och jag som har köpt massor av Queen-foder och allt...Och så kan jag inte vara med på Katthemmet Kompis idag, trots att jag hade velat det. Men det är för långt att resa...Skulle vilja köpa en sån där sopkvast med målade katter på...

Får se fram emot att träffa midsommarkullen snart i stället. Ska ta med kameran den här gången.