Idag kom vi hem efter en låååång bilresa från mormor G i Umeå. Av våra snälla kattvakter fick vi veta att Cornelia hade börjat löpa. Jag blev jätteglad, för jag har varit så orolig att Kristina inte ska orka hålla Aram fertil, så jag bestämde för ett tag sedan att den av mina honor som löpte först skulle få para sig med honom. Sedan drog det ut på tiden och jag började undra varför varken Cornelia eller Amanda löpte. Men nu var det alltså dags för Cornelia. Så det blev snabbt bestämt att jag skulle köra bilen ut till Landvetter redan i kväll och lämna Cornelia.

Aram är sååå snygg, och den av Jaspers ungar som är mest lik sin far, så jag är jättespänd på vad det blir för underbara småkissar från den här kombinationen. Det är troligt att de kommer att likna F-kullen till viss del, eftersom båda föräldrarna är nära släkt med varandra. Men eftersom ingen av F-kullen gick vidare i avel, så känns detta inte som någon "upprepning" av en tidigare kombination. (För er som inte är insatta så var föräldrarna till F-kullen Amanda och Jasper. Cornelia är helsyster till Amanda och Aram är son till Jasper.)

När katterna träffades så betedde de sig precis som man kunde förvänta sig: väldigt intresserade och samtidigt väldigt rädda. Cornelia tydde sig till mig, och det märktes att hon tyckte att det var skönt att matte var med när det nu var första gången hon skulle träffa en hane (ja, förutom Elton, då). Aram var också rädd, och hans första reaktion var att springa iväg och gömma sig. Sedan blev han successivt mer och mer modig. Det är inte lätt när båda två är nybörjare.....  

Vad förväntar jag mig då av kullen? Jo, jag tror att färgerna blir bruntigré eller brunspotted, alternativt svartsilvertigré/-spotted. Förmodligen blir de oemotståndligt söta med såna föräldrar. Jag tycker att båda föräldrarna är riktigt riktigt rastypiska, men Aram är nog snäppet bättre än Cornelia trots allt. Han har bättre öron och bättre nosparti. Men båda har den där "cobby" sibirkroppen som sibbar ska ha och båda har otroligt vackra och uttrycksfulla ögon. Båda har en päls som jag gillar och båda har ett mycket trevligt temperament. Så, ni kan säkert förstå varför jag vill att någon kattunge ur den kommande kullen ska gå vidare i avel! (Kanske någon som läser detta är intresserad av att bli fodervärd)?   Ja, ni fattar vad jag är såld på den här kullen, som, om allt går vägen, kommer att bli min G-kull!   Aldrig tidigare har jag så mycket kunskap och erfarenhet av en kattungekulls nära släktingar som nu, och jag vet att kattungarna som föds är mycket värdefulla som avelskatter, tack vare deras släktingars många goda egenskaper!