Idag har en av mina kursdeltagare lett ett danspass med afrikansk dans och salsa. Alla tyckte det var jättekul! Men svettigt!

Nästa fredag åker vi till Göteborg och går på stadsbiblioteket som har tema "Måla och berätta" om bildterapi.  

Fördelen med att ha sjuka kollegor är att man känner sig mer uppskattad för att man är på jobbet.   Det känns som att det funnits ett behov av en ny lärare långt innan jag började, och jag därför fyllde ut det tomrummet så fort jag började här. Redan första dagen blev jag välkomnad med öppna armar.  

Det är fortfarande mycket att göra på jobbet, men jag har lärt mig att ta det lugnt när jag har möjlighet till det. Jag är glad att mina kollegor är så snälla och att de står ut med alla mina frågor och förslag. Det är inte lätt när man får en ny kollega som kommer med en massa frågor och idéer hela tiden!  

Kursdeltagarnas motivation och förutsättningar för studier varierar mycket. Så det är inte bara att "tuta och köra", utan ofta får man sakta ner eller rent av stanna, för att få med någon "på tåget" igen. Frånvaron är hög, ibland är halva klassen frånvarande på en lektion. Gång efter annan går jag tillsammans med mina kära, underbara kursdeltagare   igenom terminsplaneringen och förklarar vilken vecka det är, vad vi ska göra, och vad de behöver läsa till provet. Och lektionen efter är det kanske någon som frågar samma sak igen, så då gäller det att ha med sig extra terminsplaneringar och vara beredd att förklara alltihop en vända till. Men jag älskar det här jobbet!