Idag har jag suttit en hel kväll och ältat mina deprimerande erfarenheter av läraryrket. Och nu känns allting bara botten (tror inte alls på att det hjälper att prata ut om saker). Jag känner inget hopp om att kunna få ett jobb, och jag är less på att vara fattig. Man känner sig så himla utanför när man inte är en del av arbetsmarknaden.   

Tänk om jag åtminstone:

• hade möjlighet att få en vettig praktikplats.
• hade möjlighet att utbilda mig inom ett område där det fanns jobb.
• hade kontakter som kunde hjälpa mig.
• hade massor av energi och självförtroende.
• var ung och smal och stark.

Idag fyller småttingarna 3 veckor och 5 dagar. Inte långt kvar tills de ska få prova att äta riktig kattmat! Kattungarna blir nu mer och mer sociala. De kommer fram till mig självmant och vill bli upplyfta. De är så underbara nu så det är inte klokt! När de springer på golvet så halkar deras små tassar något förfärligt, och det ser väldigt roligt ut.